Ni som mått/mår dåligt, vad är orsaken?

För mig beror det på min barndom, som i sin tur ledde till att jag började hänga i fel kretsar, gjorde dumma val och blev utsatt för saker även där. Mycket beror även på min familj. Men ibland kan jag må dåligt bara för att med, behöver inte vara en specifik orsak alltid. Jag blir ju deprimerad från början, för att jag inte bearbetat saker, men när jag är deprimerad går jag inte ständigt runt och tänker på all skit som hänt mig direkt

För att jag aldrig lyckas i kärlek. Har aldrig en hittat en tjej som bara vill ta en fika med mig. Känslan att man inte duger får en att må riktigt dåligt emellanåt.

Duger gör du garanterat , inte hittat rätt bara förmodligen .. :)

Är man 32 och försökt sedan man var 18 är det svårt att tro att man duger.

Först hade jag ingen aning. Jag hade kommit ur en ful skilsmässa och var mest arg först. Sedan förvirrad och orolig. Efter det störtdök jag ner i depression och ångest utan att veta varför. Jag visste inte ens vad det var jag kände, utan det är nu efteråt som jag förstår vad det var. Nu vet jag också varför, men det har tagit tid.

Jag var utsatt för psykisk misshandel i många år. Hjärntvätt och allt man kan tänka sig. När vi skilt oss, så kändes det som om jag blivit fritagen från en kult. Jag var osäker på hur verkligheten såg ut och vad som var sant och falskt. Jag har fått försöka reda ut det själv, för jag har inte hittat någon terapeut eller så, men i alla fall är det därför jag mått och mår dåligt.

Hur menar du att du försökt då? Allt har sin tid, du kommer hitta någon. Men förstår att det är jobbigt just nu.

Jag har frågat ut tjejer på dejt, typ fika, konsert, annat. Även på nätet. Men alla har alltid sagt nej. Det talar väl inte för att det blir annorlunda framöver?

Vad tror du det beror på då? Du har väl inte hittat rätt helt enkelt. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Jo!

Ja säg det, saknar rätt utstrålning. Tjejer har sagt till mig att jag är rar och så men ingen man blir kär i. Är väldigt blyg, osäker och självförtroendet går ju bara nedåt när alla säger nej och ingen någonsin säger ja ens till en kort fika.