Jag tror att barn märker mer än man tror. Även om det inte är bråk och skrik så märker barnen om mamma går omkring och är livrädd för pappa hela tiden t ex. Då är det nog bäst med separation. Bonusfamilj ska man nog däremot akta sig för att blanda in.
Om föräldrarna är vänner och bara t ex har slutat ha sex tror jag det är bättre att hålla ihop för barnens skull. Fast i de fallen funderar man väl knappast på skilsmässa.
Det beror nog på vad man fokuserar på. Att bryta upp vardagen och vänja sig vid en ny vardag är påfrestande. Att sedan vänja sig vid en ny familj är ännu mer påfrestande. Så på det sättet är det kanske bättre för barnets mående att få stanna i kärnfamiljen om förhållandena är bra. Dessutom vet man bara att man får en annan framtid, inte om den är bättre eller sämre.
Däremot så lär sig barn av föräldrarnas exempel också. Så där är frågan, vill man lära sitt barn att vara självuppoffrande och att det är rätt att stanna i ett kärlekslöst förhållande? Eller vill man lära de att försöka förbättra sina liv och värdera sin egen lycka?