Inlägg från: got |Visa alla inlägg
  • got

    7-åring som vägrar skolan

    Hej!

    Så otroligt jobbigt för både er son och er som föräldrar. Jag arbetar som lärare och har vid ett tillfälle haft ett barn som inte velat gå till skolan/ fått panik när föräldrarna lämnat honom. Detta har berott på ångest och inte någon specifik händelse. Det vi gjorde då var att föräldrarna var med i skolan under ett par dagar. Sedan avtalades med elev, föräldrar och lärare att föräldern var med fram till lunch men sedan gick hem. Jag som lärare såg då till att alltid vara nära eleven. Jag följde med till matsalen, var ute på rasten och lämnade sedan över till föräldern vid skolans slut. Såhär fortsatte, fast föräldern gick efter förmiddagsrasten, tills eleven kunde vara ensam. Vi pratade givetvis också kontinuerligt om att det var OK att bli ledsen och rädd men att det inte är någon farlig känsla och vi kom överens om vad han kunde göra om det hände.
    Efter ca 2 veckor behövde inte jag följa med överallt men jag berättade alltid var jag var: i personalrummet eller i arbetsrummet t ex. Vi tittade alltd på rastvärdsschemat för att se vem som var ute osv. Han skulle alltid känna sig trygg och veta till vem han kunde vända sig. Det tog ett par veckor, allt som allt, men det blev bra till slut.

    Vad säger din sons klasslärare?

  • got

    Hej!

    Så otroligt jobbigt för både er son och er som föräldrar. Jag arbetar som lärare och har vid ett tillfälle haft ett barn som inte velat gå till skolan/ fått panik när föräldrarna lämnat honom. Detta har berott på ångest och inte någon specifik händelse. Det vi gjorde då var att föräldrarna var med i skolan under ett par dagar. Sedan avtalades med elev, föräldrar och lärare att föräldern var med fram till lunch men sedan gick hem. Jag som lärare såg då till att alltid vara nära eleven. Jag följde med till matsalen, var ute på rasten och lämnade sedan över till föräldern vid skolans slut. Såhär fortsatte, fast föräldern gick efter förmiddagsrasten, tills eleven kunde vara ensam. Vi pratade givetvis också kontinuerligt om att det var OK att bli ledsen och rädd men att det inte är någon farlig känsla och vi kom överens om vad han kunde göra om det hände.
    Efter ca 2 veckor behövde inte jag följa med överallt men jag berättade alltid var jag var: i personalrummet eller i arbetsrummet t ex. Vi tittade alltd på rastvärdsschemat för att se vem som var ute osv. Han skulle alltid känna sig trygg och veta till vem han kunde vända sig. Det tog ett par veckor, allt som allt, men det blev bra till slut.

    Vad säger din sons klasslärare?

Svar på tråden 7-åring som vägrar skolan