Svärmor efterhängsen och pikar

Offerkoftamänniskor har ofta noll och ingen insikt om sitt eget beteende. De anser sig själva var så snälla och osjälviska. Konfrontation brukar sällan fungera, det gör det bara om du och din partner har samma bemötande mot henne, då kan det fungera, kanske. Svårt för din partner som säkert varit tvungen att växa upp med detta beteende.
Ibland kan det fungera om man spelar dum tillbaka, ställer frågor. Hur menar du, hur tänket du där, vad vill du när du säger detta. Ofta kan de inte förklara vad de menar utan trasslar in sig, fortsätt att fråga till dess de fräser ifrån, då säger du lätt förvånad att du bara vill veta och säger förlåt, förlåt att mina frågor sårat dig. Som du säker förstår så måste du vara en god skådespelare för att det ska lyckas. viktigt också är att du har en mycket vänlig ton och soligt leende. 

Det här är ingen snäll metod men ibland måste man för att få till en förändring.
Jag har använt den mot en kollega som ofta kom med kommentarer och skoj om min klädsel och hur jag pratade. Om man fräste ifrån så blev det kommentarer att jag inte hade någon humor. Efter ett tag när jag praktiserat metoden så slutade hon när hon insåg att hon förlorade ansiktet inför kollegorna.

Du kan välja bort att träffa henne, det hade jag gjort.

Den här typen av människor är väldigt svåra att konfrontera. I princip omöjligt. Även om du/ni radar upp exempel på vad hon gjort och sagt så kommer hon envist hävda att hon bara ville väl, att det är ni som missförstår och vill henne illa. Hon kommer på direkten vilja vända samtalet till att det är du/ni som är de elaka och dumma. Att ni med vilje missförstår henne, att ni är ute efter henne osv osv.... hon som är godheten själv...

Barbro45s inlägg är väldigt, väldigt bra. Försök att när det går istället ifrågasätta: Vad menar du? Hur tänker du nu? Osv. Låtsas vara lite "dum". Le gärna samtidigt och verka genuint intresserad.

Tex när svärmor säger att hon minsann också var trött och det får man faktiskt ta; så kan man ju svara: Hur tänker du nu? Svärmor kommer bli överraskad och försöka få till någon förklaring och då kan du säga; Ja det är vanligt att vara trött när man är gravid men det kan ju vara jobbigt ändå. Man ska inte bara ta det utan man kan ju till exempel kolla upp sitt järnvärde då.

Kombinera detta med att träffa henne så sällan det går. Din man kan absolut träffa henne på egen hand eller ta med sig barnen och åka själv till henne. Så kan du passa på att ha lite egentid.

Jag tänker att hon spelar en sorts gammeldags socialt spel, som hon vill att du ska spela med henne:

- hon säger att ni får gärna byta julklapparna, men tanken är att du ska säga :"nejnejnej snälla svärmor, det behövs inte, dina julklappar var jättefina"

För en äldre generation är det vanligt att man själv ska säga saker som "inte ska ni bry er om gamla mig" "den här gamla trasan jag har satt på mig är inget speciellt" osv, och omgivningen förväntas protestera och säga att nej, hur kan du säga så, du är ju jättefin. Man ska nedvärdera sig själv för att få komplimanger. Kanske hon gör så och blir sur när du inte nappar?

Jag menar inte att du måste spela hennes spel, men kanske blir det lättare att förstå henne om du vet att det är drt hon gör.

Tack för allt stöd och tips! Problemet är säkert att hon är gammaldags och bäddar in saker. Exempelvis hatar hon folk som ?skryter? och pratar väl om sig själva. Detta är jobbigt då jag är en glad men ambitiös kvinna som jobbat mig igenom utbildning och har ett bra jobb. Detta gillar hon att skoja om. Allt är skryt när man är stolt över något. Jag skulle beskriva mig själv som rak i min kommunikation utan att vara konfronterande. Jag är sämst på att hantera sociala spel utan är ganska ärlig. Men med henne blir jag väldigt stum och förvånad och har sällan ett svar på hennes kommentarer. Min man irriterar sig ofta på henne men lägger sig inte i eller förstår inte att hon är på mig.

Hon är säkert uppfostrad till att aldrig komma med öppen kritik, de fick man som kvinna inte göra, inte ställa krav, de fick man som kvinna inte göra, alltid verka ödmjuk, det förväntades man som kvinna vara.
Idag förväntas vi stå för det vi anser, ställa krav om det är något vi behöver. Det blir en kollision mellan generationer. 
Det är nog inte lätt att vara en äldre kvinna i dagens samhälle, man sitter i en knipsax mellan sin egen uppfostran och yngre kvinnors förväntan. Hur man än gör blir det fel.
Ibland måste man försöka ha överseende med andra människors tillkortakommanden, verkligen inte lätt. Men om du inte med motfrågor kan få henne att inse det tokiga i hennes beteende så är det nog bara att stå ut.

Jag tycker också att ni är lite hårda mot denna svärmor. Precis som någon skriver så kan det ofta bli en krock mellan generationerna. Min egen mamma, svärmor och deras generation fick i sig mycket jante från barndomen, att inte hävda sig, inte skryta, inte klaga, individualismen hade inte fått sitt fäste på deras tid och självförverkligande var inte målet för den tidens kvinnor. Målet var snarare att vara en god maka och mor och att yrkesarbeta med ett hederligt arbete, om man ska raljera. Dessutom är detta s.k. krusande (inte ska väl jag, ni kan byta ut presenterna om ni vill, ni behöver inte tacka, tänk inte på mig) typiskt för gammaldags social artighet. Det behöver inte vara så att hon är en passivt aggressiv offerkofta för det! Kanske beter hon sig bara lite klumpigt socialt för att hon inte vet hur hon ska konversera sin unga svärdotter som kör med rak kommunikation och modern jargong. Jag tycker att du ska försöka se det från hennes perspektiv och ha överseende med konstiga kommentarer, ?ta det som information bara? är ett bra råd tycker jag :) Försök att connecta på dom plan som går, kanske gillar ni båda två böcker, eller att laga mat, eller så gillar ni båda nåt annat. Led in samtalet på det istället och skratta inombords åt skumma kommentarer :)

Hon var egentligen ambitiös och framgångssugen själv, men hon har aldrig erkänt detta för sig själv. Hon är extremt avundsjuk på dem som faktiskt satsat och lyckats.

Det vi inte erkänner hos oss själva hatar vi i andra.

Vad är det du inte ser i dig själv som du stör dig på hos svärmor?

Jag har haft mycket överseende under de 7 år jag varit ihop med hennes son. Jag har faktiskt provat att fråga vad hon menar ibland men hon blir flummig och avleder samtalet eller säger något som är osammanhängande. Jag har exempelvis en god relation till mina föräldrar där det är högt i tak. Det jag ser hos henne som jag inte gillar är att hon bara inte står för sina åsikter och därmed kan hålla en öppen diskussion om saker och ting. Det är enkelt för mig - om hon kommer med ett påstående och jag motbevisar detta genom en argumentation borde hon iaf stå på sig och förklara vad hon menar.

Exempel: vi träffar henne på stan och hon säger med vänlig stämma: har du inte ringen på dig? ( min förlovningsring) jag hade alltid på min när jag och min man var förlovade. Det var liksom en kärleksförklaring.

Jag säger att jag beundrar kvinnor som har 3 eller fler barn som också lyckas göra karriär. Att det är ok att män också tar en större bit av hushållet. Hennes svar är: sådana kvinnor kan inte må bra, dåliga mammor som skaffar barn och sen inte har tid med de. Jag svarar då att det finns män som gärna tar den rollen att vara lite mer med barnen. Direkt kopplar hon det till något dåligt att kanske hennes son (min man) ska sköta allt. Att det är det jag menar. Jag uppfattar det som att hon tycker att jag är en dålig fru om jag väljer karriär. Stackars man måste ta hand om allt typ. Min poäng är att allt jag tycker om saker som inte ens har med henne att göra tar hon personligt eller som kritik mot hennes son.

Att pika någon blir alltid mindre roligt om offret inte tar åt sig....så försök att inte ta åt dig det som hon säger. Ta det med en nypa salt eller två. Sök inte bekräftelse hos henne heller. Har du köpt en ny jacka så fråga inte vad svärmor tycker med andra ord. Att spela lite oförstående är också bra, eftersom hon inte står för sin åsikt och säger saker rakt ut så blir det ju enklare att spela oförstående.....
En annan sak försök ge henne lite beröm och uppskattning, som en motvikt kanske hon känner mindre för att klaga. Människor med låg självkänsla har lättare för att ha behov att klaga på andra. 

Att pika någon blir alltid mindre roligt om offret inte tar åt sig....så försök att inte ta åt dig det som hon säger. Ta det med en nypa salt eller två. Sök inte bekräftelse hos henne heller. Har du köpt en ny jacka så fråga inte vad svärmor tycker med andra ord. Att spela lite oförstående är också bra, eftersom hon inte står för sin åsikt och säger saker rakt ut så blir det ju enklare att spela oförstående.....
En annan sak försök ge henne lite beröm och uppskattning, som en motvikt kanske hon känner mindre för att klaga. Människor med låg självkänsla har lättare för att ha behov att klaga på andra. 

Att pika någon blir alltid mindre roligt om offret inte tar åt sig....så försök att inte ta åt dig det som hon säger. Ta det med en nypa salt eller två. Sök inte bekräftelse hos henne heller. Har du köpt en ny jacka så fråga inte vad svärmor tycker med andra ord. Att spela lite oförstående är också bra, eftersom hon inte står för sin åsikt och säger saker rakt ut så blir det ju enklare att spela oförstående.....
En annan sak försök ge henne lite beröm och uppskattning, som en motvikt kanske hon känner mindre för att klaga. Människor med låg självkänsla har lättare för att ha behov att klaga på andra. 

Sådär är min svärmor också. Man drar sig för att säga emot eftersom hon kommer låtsas som att man är snarstucken. Men mitt råd är att ifrågasätta! Människor är lite som hundar. Efter några gånger kommer hon tycka att det inte är värt det, för det blir obehag efteråt. Så du måste ifrågasätta.

Min svärmor är väldigt kränkt av att jag inte vill följa hennes spår och vara en perfekt hushållsmaskin. Hon klankar ner på mig varenda gång och speciellt när jag gjort något bra. Jag ska aldrig få känna att jag är bra. Trist när kvinnor är såhär mot varandra.

Det är tråkigt att hon har ett dåligt bemötande gentemot dig. Om hennes son inser det och kan ta ditt parti kan ju vara en fördel. Eller om han kan säga ifrån till sin mamma. Annars får du väl vara rak och ärlig och säga att det var ju synd att din son har så dåligt omdöme så han valde mig som fru....eller så kanske det är synd om mig som fick en så negativ och missunnsam svärmor på köpet....och underförstått budskap är att du ville se en förändring....att hon ska acceptera dig som den du är......inte tro att hon vet bäst hela tiden....

Det är tråkigt att hon har ett dåligt bemötande gentemot dig. Om hennes son inser det och kan ta ditt parti kan ju vara en fördel. Eller om han kan säga ifrån till sin mamma. Annars får du väl vara rak och ärlig och säga att det var ju synd att din son har så dåligt omdöme så han valde mig som fru....eller så kanske det är synd om mig som fick en så negativ och missunnsam svärmor på köpet....och underförstått budskap är att du ville se en förändring....att hon ska acceptera dig som den du är......inte tro att hon vet bäst hela tiden....