Blir presenterad som "kompis" för hans barn?

4 mån är ingenting. Hade aldrig valt att presentera en partner innan man varit ihop i minst ett år.

kanske hade varit okej att träffa barnen som kompis tidigare, under förutsättning att fler kompisar var där på tex en grillkväll eller något.

Tycker att han har låtit dig träffa barnet för tidigt.

Fast hallå där. Det är 6 månader sedan de separerade och båda har dessutom träffat nya jättefort, allt det här är skit Jobbigt för ett barn även om denne går på mellanstadiet. Så sjukt tröttsamt att läsa om folk som tycker att barn ska anpassa sig inom en vecka vid såhär stora förändringar som deras liv har fått.

Det märks TS att du inte har barn som tänker att barnet borde anpassat sig vid de här laget.

En normalbegåvad förälder hade väntat ett tag med att skaffa ny partner så barnen hunnit anpassa sig till den nya situationen och det tar mer än 6 månader. Dom största förlornarna här är tyvärr barnen.

Har själv en ny pojkvän sedan 5 månader. Varit separerad ett år. Mina barn vet inte ens att han finns ännu, han har inga egna barn. Jag tänker varför stressa och blanda in barnen direkt?

Fyra månader är kort tid. Ett halvår likaså. Att mamman gått alldeles för fort fram gör det inte lämpligare att pappan agerar likadant.

Det väcks många frågor för barnet när föräldern introducerar en ny pojk- eller flickvän. Jag tycker att det låter sunt av din nya partner att vara inkännande mot sitt barn. Hon eller han kanske har många funderingar om sin andra förälders nya partner som gör att din nya partner har valt att gå mer försiktigt fram. Fyra månader är ju nästan ingenting jämfört med den tid som barnet levt tillsammans med båda sina föräldrar.

Vi gick ut med vår separation under den senare delen av 2018 och ganska snabbt inpå träffade jag min nya partner. Jag flyttade under 2019 och känner att mina barn måste få landa i sitt nya liv med separerade föräldrar och varannan vecka liv. Jag har valt att ännu inte sammanföra dem trots att vi alltså har träffats under 1,5 år. Barnen är i år 11 och 13. De har inte valt det här. Inom sinom tid kommer de att vänja sig vid tanken på att det kommer att komma in nya vuxna i deras liv.

Efter fyra månader är det helt rätt att presentera dig som kompis inför barnen. Kom tillbaka om fyra månader till. Anser han inte vid det laget att ni har en så pass stabil relation att ni är mer än "kompisar" så får du ta ett steg tillbaka.

Sannolikheten att det ska hålla med någon man träffat två månader efter en separation är ju inte särskilt bra och oavsett är det alltid bra att gå långsamt fram när det finns barn i bilden.

För övrigt, det där med att bli kallad kompis är ju ett hjärnspöke som du nu klänger dig fast vid. Det spelar väl ingen roll vad du kallas? Det är ju inte som om ni skulle stå och hångla framför ungen om hon visste att du var pappans flickvän, eller hur?? Ni får ta en liten puss i smyg ibland, tills hon somnat eller är hos sin mamma.

Även om du inte vill pressa honom så känns det verkligen som om du har dragit på väldigt höga växlar här, tänka på att bli sambo osv så här tidigt är inte riktigt läge. Om du vill ha en chans med den här killen får du anpassa dig till hans hastighet, och hans barns. Hon är den absolut viktigaste personen i sammanhanget.

Jag fick inte ens träffa min styvson förrän efter sex månaders dejtande. Blev då presenterad som en kvinnlig vän. Det hade även där gått ganska snabbt sen separationen. För barn är separation ett stort trauma och en sorg. Man måste ta det mycket lugnt i början. Se det som att din kille är en bra och försiktig pappa och ha tålamod. Finns det fler saker du reagerar på med honom och hans barn?

Jo jag fattar att hon går först. Men det är inga problem på det sättet, jag gillar henne jättemycket och hon verkar gilla mig med. Han ser ju det och har sagt att "Du är duktig med barn". Hade haft större förståelse om jag inte var det.

Jag vet inte vad jag då skulle reagera på. Jag älskar honom och gillar hans barn och vill väldigt gärna bli en del av deras familj.

Jag förstår. Som styvmamma med ett gemensamt barn skulle jag verkligen vilja ge dig rådet att läsa på lite om styvmammor innan du definitivt bestämmer dig för att bli en del av din killes och hans barns liv. Det finns trådar här på FL bland annat. Det önskar jag att jag hade gjort.