När ska man lämna sin sambo?

Har varit tillsammans med min sambo i 4 år snart. Det har gått upp och ner i perioder som för alla. Det började med att jag blev oplanerat gravid rätt tidigt k vårat förhållande. Vi bestämde ihop att göra en abort. Efteråt var jag rätt nedstämd och ledsen stundvis och kände inget stöd från sambon. Av någon anledning kollade jag hans telefon och fick se att han försökt stämma träff med en tjej för att ligga, han skulle betala taxi åt henne osv och de skulle mötas i ett garage där han hyrde en plats. Tror genom texten att tjejen aldrig dök upp men jag konfronterade honom och han sa att han skämtat med en tjejkompis. Han bad om ursäkt och jag tänkte jag ger honom en chans till. I perioder vet jag att han har hållt på med kokain, dels för att han mått dåligt och haft ångest, dels för att han känner sig mer "normal", han har nog några bokstavskombinationer som inte är utredda. Men dels också för att orka hålla på med sig själv eller hur jag ska förklara. Vi bestämde längre fram i tiden för att skaffa barn vilket jag då förklarade att han måste sluta hålla på med droger oavsett hur ofta/sällan det är. Inga bekymmer sa han men vid flera tillfällen under graviditeten hittar jag knarkrester hemma på bord, i badrum, på sovrumsbyrån osv.. konfronterar honom när jag hittar de och vid vissa tillfällen har han ju precis tagit och varit påverkad och sitter och ljuger mig rakt upp i ansiktet att nej jag har inte tagit blablabla. Förklarar ju att de syns och vad jag hittat och att jag inte är dum i huvudet men ändå nekar han 10 gånger innan han tillslut erkänner!? Tänker som gravid att jag ger de en chans till om de är panik han känner över livsförändringen. Dottern föds och vid flera tillfällen kommer jag på honom att han fortsätter hålla på, han smyger upp mitt i nätterna, enbart på helger då inget arbete är, drar en lina utan att tro att jag ska fatta? Hittar en dildo på ett ställe, tror att han är otrogen. Hittar en annan gömma med analkulor, en såndär knulldocka som bara är med hålen, massa analpluggar osv. Han förklarar att det är hans och att han tycker om att tillfredställa sig själv. Han valde själv vid ett tillfälle att ta med de under en sexakt och inga bekymmer för mig, ja ställer upp jag är inte den som är den. Men problemet är att han tar kokain för att orka hålla på med dessa leksaker med sig själv en hel natt? Medans jag har allt ansvar för barn, hushåll, sysslor osv så tror han att så fort han har en ledig minut kan hålla på såhär typ varje helg? Och jag har gärna sex men han väljer på en månad att göra detta med sig själv var och varannan dag istället för att gå till mig någon av gångerna i princip? Alla har rätt till att ta på sig själva och ha sitt eget, men jag tycker de är ett problem när han väljer bort vårat sexliv framför att alltid få tillfredsställa sig själv. Nu tror jag inte att han nnarkar längre men "problemen" med sekleksakerna kvarstår. Jag har testat ta initiativ till sex själv flera tillfällen men de gör ingen skillnad i användandet av hans leksaker. Till detta hör även att han är som en mansbebis här hemma och tar inget ansvar, kan inte säga tack, hatar närhet som kramar osv (inte bara av mig utan av alla), tar inget eget initiativ att hitta på något med dottern exempelvis. Nu väntar vi vårat andra barn och jag känner att båten börjar bli tungrodd för mig nu. Jag har pratat med honom många gånger, han lovordar att allt ska ändras och bli bra osv för han älskar oss och gör allt för att ändras. Sedan händer ingenting. Dethär tär så dant på mig och jag längtar efter så mycket mer ibland även fast jag älskar honom. Har nu bokat in ett samtal med familjerådgivningen, vet inte om jag kan ta upp något av de som beskrivs ovan utan att dem reagerar på något sätt?.. Hur länge ska man kämpa? Nu är jag mest tillsammans med honom känns de som för att han är pappa till barnen, tänder inte på honom just nu känner jag för han inte är den familjefar jag behöver honom att vara. Sen är han bra ibland med och alltid snäll mot barnen osv så då tänker jag att jac fortsätter och jag känner ju att jag ändå känner något för honom även om jag önskar att jag inte gjorde.. vad ska jag ta mig till? Hjälp