Otrogen igen?

Precis jag vet att jag är en skit i många hycklares ögonen

Jag lever bara en gång så kan unna mig lite spänning. Bara för att ni e veka och patetiska om någon är otrogen mot er så e inte alla *snöflingor*.

Men DU? Ni har aldrig mobbat, hånat, retat, snattat, druckit alkohol som minderåriga? För ni e så jäkla duuuuktiga vaaa? 

Kan lova att du också kommer lessna på att äta samma maträtt varje dag. År efter år. Vi är inte gjorda för de. Det e ni som är undantagen inte vi. Mina polare tackar aldrig nej till några puddingar så fort dom får chansen. Vem vill ha en gammal gråsugga därhemma när man han få nått bättre? 

 

OBS. ta det inte som ett angrepp mot dig, men jag undrar.

Så du är egentligen inte någon anhängare av begreppet emotionell otrohet?

Jag vet att du är emot otrohet, men många här anser ju att även det du säger här är en typ av otrohet. Är det skillnad på attraherad och kär t.ex? Skulle din partner tycka det var ok om han vetat att det pirrar med en annan man?

Så då gjorde ts i t.ex tråden "Jag vill ligga med min kollega, är gift" inget fel?

Det är bara något man skall räkna med i ett förhållande?

Ta det inte som en kritik eller påhopp. Blev som sagt förvånad/intresserad, i sammanhanget, att du är så öppen med den otroheten du själv drabbades av...
Det har gett mig uppfattningen att du har nolltolerans mot allt som kan hänvisa till otrohet. Vad jag förstått tar du också avstånd till uttalandet "Det man inte vet, har man inte ont av..."

Därav min fundering...

Jag är bara intresserad av jämförelsen och att du skrev som du gjorde i det inlägget jag hänvisade till.

Nja, tycker egentligen skillnaden är marginell. Ts i den tråden har gått några steg närmre gränsen, men insett felet och är på väg tillbaka. (Om man får tro henne) 
Att tillåta sig att känna attraktion och pirr, är ju samma hos dig och ts i tråden.

De två i andra tråden är kollegor. Kan vara svårt att undvika varandra på jobbet
då dom var engagerade i samma projekt (Bara dom två). Sen gick dom längre, inget uttalat, men med fantasieggande spellistor, träff/frukost utanför arbetsplatsen, instasnack. Men det började med att den ts kände attraktion och pirr...
Grejen är...dom lät det (om vi fått sanningen) stanna där...inget fysiskt, inget uttalat dom emellan...Bara hennes känsla hon berättar om.
Hans vet vi inget om säkert. Bara antaganden. Även om dom är välgrundade. 

Det finns trådar här där ts frågar om dom är otrogna när dom känner attraktion till någon.
Osäkerheten är stor och åsikterna är många. Så min fundering är ju inte konstig, eller?

Well, om åtta av tio har varit otrogna och det utöver det finns en skara människor som inte varit otrogna men ändå inte tycker att det är så jävla farligt så blir ni en förfärligt liten skara i slutändan som är helt rabiata över lite sex vid sidan av. Högljudda och otrevliga är ni så det räcker förstås, det är liksom inte så många som orkar lyssna på er, än mindre protestera när ni förkunnar er sanning. Jag har inte bara läst otrohetstrådar, jag pratar med människor i verkliga livet för jämnan också, och där är de som stenhårt biter sig fast i åsikter som din mindre vanligt. De allra flesta är kapabla att sätta även mindre bra handlingar i större perspektiv. Tack och lov. Om alla var som du skulle vi väl hugga händer av snattare och stena otrogna. Det finns platser i världen där din sorts moral är lag. Känns de verkligen som goda och mysiga alternativ?

Jag vet att det är din åsikt och den respekterar jag.

Men min åsikt är att om man inget vet så misstänker man heller inget och man är alltså helt opåverkad.
Då gäller sanningen absolut till 100% att det man inte vet mår man heller inte dåligt av.
Glöm inte att jag också har uttalat mitt tydliga ställningstagande; om min partner skulle vara otrogen mot mig, och hon sköter det på sådant sätt att jag aldrig behöver får reda på det, alltså inte ens misstänka, så vill jag absolut inte veta något om hennes otrohet.
Jag är helt övertygad om att jag inte alls är ensam om detta och liknande ställningstaganden.
I så fall är ju otrohet något helt oskyldigt som överhuvudtaget inte påverkar mig på minsta lilla vis.
Tvärtom kan det ju faktiskt hända att det positivt påverkar min partner och därmed också medför positiva följder i vårt förhållande. Alltså en ren win-win situation.
Jag vet att många kanske inte direkt gillar tanken, men rent objektivt så är det likväl fullt möjligt!

Du säger dig vara övertygad, men det baserar du bara på din egen åsikt, och sannolikt i huvudsak rent känslobaserat.

Men det finns ett mycket tydligt faktum som talar emot att din övertygelse skulle stämma med verkligheten, nämligen att många undersökningar (kanske alla?), intervjuer och liknande visar att med allra största sannolikhet så kommer de flesta otroheter aldrig fram.

Du baserar din övertygelse och dina känslor på de otroheter som avslöjas.

Men det är ställt utom allt rimligt tvivel att det är vanligt förekommande med otrohet som aldrig avslöjas, mycket pekar alltså på att en majoritet av alla otroheter aldrig kommer fram.

Då ställs din och andras övertygelse, dina och andras känslomässiga antaganden, i ett helt annat perspektiv!

Ja, du har självfallet rätt till din åsikt.

Men min åsikt är att jag är helt övertygad att många vill bli avslöjade, medvetet eller omedvetet, eller helt enkelt struntar i vilket.

De som verkligen lägger sig vinning om att sköta sin otrohet på sådant sätt att de verkligen gör allt för att säkerställa att inte bli avslöjade, blir heller aldrig avslöjade (nästan aldrig?).