Otrogen igen?

Jag vet att en del av det jag skriver är mycket obekvämt för vissa i tråden.

Men tyvärr så är det jag skriver i stort sett bara sanningen.

Sanningen kan vara obekväm men man kan därför inte välja att blunda för den eller låtsas som att den inte är sann.

Jag hävdar att det är sant det jag skriver och hittills har ju ingen kunnat visa att det inte skulle vara sant.

Flera påstår att det är obekvämt eller rent av obehagligt, men trots det är det ju sant.

Mycket av det jag skriver förklarar ju delvis varför otrohet uppstår och varför löften, t ex trohetslöften, bryts.

Men jag har aldrig förespråkat otrohet, aldrig rekommenderat någon att ljuga eller svika.

Jag tycker att alla borde klara av att se den skillnaden.

Bara för att någon upplever att sanningen är obekväm så börjar denne någon att gå till rena personangrepp mot mig.

Jag hoppas att det säger mera om någon än om mig.

Även om vissa upplever det som en mycket obekväm tanke så är det ändå självfallet sant att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen (inlåsning eller mord är ju inga bra lösningar, särskilt inte i ett kärleksförhållande.)

Svartsjuka och avundsjuka är den vanligaste orsaken till problem i ett förhållande och jag hävdar att svartsjuka kan vara den direkt drivande faktorn som får ens partner att välja otrohet.

Detta tycker jag är särskilt viktigt att påpeka eftersom någon eller några i tråden uttrycker sig på sådant sätt att man får intrycket att de är mycket svartsjuka och avundsjuka personer.

Självfallet är det 100% sant till sista bokstaven att "det man inte vet mår man inte ont av".

Självfallet är det också sant att alla egentligen vet att man medvetet väljer ljuga för sig själv när man avger och tar emot ett trohetslöfte, om man inbillar sig och sin partner att det gäller bokstavligen och för all framtid.

Bäst att påminna igen: Jag har aldrig uppmuntrat till vare sig otrohet eller lögner.