Otrogen igen?

Skummade bara delar av tråden men fastnade vid ovan citerade inlägg.

Jag har sett flera som i olika otrohetstrådar har använt uttrycket, eller liknande uttryck "Det man inte vet mår man inte ont av".
Jag är en av dem.

Nu vet jag inte om du refererade till mig?
Men för min egen personliga del är det mycket viktigt att hålla isär olika saker.

Jag har aldrig sagt att otrohet är bra, det är inget som jag stödjer eller rekommenderar. Jag anser inte att det är bra att svika sin partner, att svika förtroenden eller att vara respektlös mot sin partner. Jag anser inte att otrohet kan bortförklaras eftersom jag är absolut säker på att alla har ett val. Alla har även valet att avstå från att vara otrogen.
Men trots detta måste jag alltid påpeka att det faktiskt är en absolut sanning att "Det man inte vet har man inte ont av".

Jag vet att denna sanning svider får många och att den svider mer för vissa. Men den gäller alltjämt och jag ställer den lite i relation även till att man kan aldrig förhindra sin partner från att vara otrogen.

Om TS, eller någon annan, kan sköta sin otrohet på sådant sätt att ingen får reda på det och att det inte på något negativt sätt påverkar något annat i sitt eget eller andras liv så är det ju ingen som behöver ha något ont av det.
Faktum är att det självfallet också är möjligt att det kan ha positiva effekter på ens egen person, på hennes förhållande och därmed även ha positiva effekter för hennes sambo och för familjen.

Men det tål att upprepas; otrohet är inget som jag rekommenderar.

Nä, så länge som du inte erkänner att uttrycket är sant så kommer den diskussionen aldrig att bli färdig.
Om du eller någon annan dessutom försöker felaktigt klistra någon etikett på mig, som t ex påstå att jag skulle stödja otrohet, så kommer jag fortsätta upprepa min ståndpunkt och att diskutera den saken.

Jag har egna erfarenheter av otrohet och i de fall jag finner tid och intresse är jag beredd fortsätta dela med mig av mina egna erfarenheter, fortsätta svara på frågeställningar i otrohetstrådar och även att fortsätta diskutera otrohet.

För mig får du gärna fortsätta diskutera.
Hoppas också att du klarar acceptera att jag fortsätter diskutera.

Jag tycker att du ofta väljer att uttrycka dig förklenande om andra människor och att du väljer uttrycka dig med ett riktigt tråkigt ordval. Jag tror ärligt inte att du generellt gillar människor för jag får intrycket att du är bitter och att du föraktar människor som inte tycker som du eller som inte gör samma val som du.

Det kommer kanske som en överraskning för dig, men du sitter inte på facit och du vet inte alltid bäst när det gäller alla andra människor.

Det finns väldigt många människor som tycker att det största är att förlåta. Men du vet att alla dessa människor har fel, bara för att du delar inte deras uppfattning?
Många anser att man själv har ett val, att man själv kan välja att förlåta, mest för sin egen skull. Man förlåter inte främst för den andres skull. Men du vet bättre vad som är bäst för varje individ?

Nej skit händer oftast inte av sig själv.
Men jag vet ingen normal människa som medvetet väljer att göra skit, vare sig för sig själv eller andra. Människor gör felaktiga val hela tiden. Det gör alla människor (ja, förutom du då..?). Konsekvenserna blir ibland skit, men för den sakens skull har de allra flesta absolut inte medvetet valt att göra skit. När konsekvenserna blir skit så får man ta sitt ansvar och där väljer olika människor att göra olika.

Vare sig jag själv eller någon enda som jag någonsin har hört talas om har varit otrogen och sedan begärt att partnern "bara ska förlåta". Var får du dina villfarelser ifrån?

Faktum är trots allt att de flesta förhållanden överlever en otrohet. Min bedömning är att de inblandade människorna uppenbarligen oftast gör ett medvetet val att reparera och gå vidare.
Du tillhör inte de som gör ett sådant val men bara för det kan du väl inte döma alla andra som faktiskt lyckas bättre än du?

Du pratar vitt och brett om alla fruktansvärda människor och om alla fruktansvärda följder som kommer av otrohet. Men du väljer att blunda för sanningen att "det man inte vet mår man inte ont av". Min egen, och väldigt mångas, uppfattning är att de flesta otroheter aldrig avslöjas. I alla dessa fall så blir det självfallet inga som helst vidriga följder så som du försöker måla upp. 

Det finns många länder, t ex Frankrike, där otrohet i största allmänhet är mycket mera accepterat än i Sverige. Människor i allmänhet väljer liksom att medvetet att inte göra någon större dramatik av sådant.
Men de har lägre skilsmässostatistik än Sverige och i undersökningar säger människorna att de mår bättre än vad vi Svenskar brukar svara i sådana undersökningar.
Hur går det ihop med dina fruktansvärda påståenden? 

Som vanligt vinglar du rejält när du är ute och cyklar, så som det blir när det är uppenbart att du har fel när du gör dig till tals för alla människor.

Du är självfallet fri att ha dina egna åsikter. Men du har absolut inte rätt att bestämma att andra måste tycka lika som du!

Nej du sitter absolut inte med facit för alla människor. Att du ens inbillar dig själv att du sitter på allas facit är bara så häpnadsväckande!

Jag har inte kommenterat något om vad människor tycker om svek, lögner och manipulation. Här måste du vinglat till rejält och blandat ihop mig med någon annan?

Jag har aldrig påstått att någon är otrogen mot sin egen vilja! Var får du alla dina villfarelser ifrån???

För dig kanske mina inlägg säger allt.
Men jag har aldrig mött någon annan person, vare sig på detta forum eller i något sammanhang, som påstår att mina inlägg säger dem allt. Jag vet inte, men jag får väl tacka då..?
Dina inlägg säger verkligen inte allt.

Ja du må tycka att sanningen är löjlig för dig.
Likväl är den sann.
Vare sig du eller någon annan har kunnat visa ens det minsta lilla uns att sanningen inte skulle vara sann.

Att Frankrike, och en del andra länder, i allmänhet förhåller sig annorlunda än Sverige till otrohet är alls ingen myt. Ägna dig en stund åt att studera det innan du kommer med dina lögner. Du verkar helt okunnig och du kan inte ha läst något alls?

Jag har själv bott i Frankrike i flera år, jag har många vänner och bekanta som är Fransmän och jag känner ganska många Svenskar som bor i Frankrike. Innan dessa studerade jag mycket om Frankrike under många år.
Jag vågar vara övertygad om att jag själv, och många människor jag känner, vet mycket mera än du om detta.

Men du kanske återigen inbillar dig själv att du också känner till Frankrike och människorna där bättre än de själva? I så fall är du bara återigen för pinsam...

Ja, den som väljer att vara otrogen vet vad man gör.

Jag försökte svara på det som (man) skrev om "skit" och jag ser nu att det går att missförstå. Men jag anser fortfarande att man behöver ha en lite förutfattad mening för att missförstå...

Jag har alltid varit mycket tydlig med att man har ett eget val och att man alltid har fullt ansvar för vilket val man gör.
Den som är otrogen har givetvis alltid en möjlighet välja att avstå från att vara otrogen.
Från detta viker jag aldrig en enda millimeter!
Duger det som förklaring till var jag står? Hoppas detta mitt ställningstagande är tillräckligt tydligt för att inte kunna missförstås.

Men jag menar också att den som gör ett dåligt val, att vara otrogen, inte gör det i syfte att vara elak, eller skapa "skit" för sin partner.
(ja, visst kan det förekomma, men det är nog extremt ovanligt och inte det vi pratar om här.)
Det är självfallet helt andra saker som är drivkraften för att fatta det dåliga beslutet.
Återigen så visar vi människor gång på gång, i väldigt många olika sammanhang, att vi rätt ofta, av allehanda orsaker, väljer att fatta dåliga beslut.

Det jag tidigare skrev kan man också se i ljuset av den sanning jag ofta upprepar:
"Det man inte vet mår man inte ont av".
Det är alltså i verkligheten möjligt att vara otrogen utan att alls skada eller ens påverka sin partner på minsta lilla sätt.

Därmed alls inte sagt att jag tycker det skulle vara ett bra beslut.

Återigen så förstår jag inte varför du väljer att citera mig.
Du pratar massor av otrevligt strunt och du väljer medvetet göra påhopp och använda förklenande uttryck om andra människor.
Allt detta säger mycket mera om dig själv än om någon annan.

Inget av det strunt du skriver har någon som helst anknytning till något som jag har skrivit, så jag förstår inte varför du citerar mig.

Jag har alltså erfarenhet att tidigare ha varit utsatt för otrohet. 
Men jag betraktar henne som absolut normalt funtad, tom inom många områden förutsätter jag att hon var och är betydligt mera intelligent än du. 
Jag har aldrig trott att hon fullkomligt struntade i ("sket i" = ditt uttryck) vilka konsekvenser hennes handlande fick för mig och andra. Men hon valde ändå att ta ett felaktigt beslut som hon senare kom att ångra för resten av sitt liv.
Jag har aldrig förlåtit hennes handling men jag skulle aldrig fördöma henne som människa.

Jag vet att det är din åsikt och den respekterar jag.

Men min åsikt är att om man inget vet så misstänker man heller inget och man är alltså helt opåverkad.
Då gäller sanningen absolut till 100% att det man inte vet mår man heller inte dåligt av.
Glöm inte att jag också har uttalat mitt tydliga ställningstagande; om min partner skulle vara otrogen mot mig, och hon sköter det på sådant sätt att jag aldrig behöver får reda på det, alltså inte ens misstänka, så vill jag absolut inte veta något om hennes otrohet.
Jag är helt övertygad om att jag inte alls är ensam om detta och liknande ställningstaganden.
I så fall är ju otrohet något helt oskyldigt som överhuvudtaget inte påverkar mig på minsta lilla vis.
Tvärtom kan det ju faktiskt hända att det positivt påverkar min partner och därmed också medför positiva följder i vårt förhållande. Alltså en ren win-win situation.
Jag vet att många kanske inte direkt gillar tanken, men rent objektivt så är det likväl fullt möjligt!

Du säger dig vara övertygad, men det baserar du bara på din egen åsikt, och sannolikt i huvudsak rent känslobaserat.
Men det finns ett mycket tydligt faktum som talar emot att din övertygelse skulle stämma med verkligheten, nämligen att många undersökningar (kanske alla?), intervjuer och liknande visar att med allra största sannolikhet så kommer de flesta otroheter aldrig fram.
Du baserar din övertygelse och dina känslor på de otroheter som avslöjas.
Men det är ställt utom allt rimligt tvivel att det är vanligt förekommande med otrohet som aldrig avslöjas, mycket pekar alltså på att en majoritet av alla otroheter aldrig kommer fram.

Då ställs din och andras övertygelse, dina och andras känslomässiga antaganden, i ett helt annat perspektiv!

Nej jag kan inte hålla med dig. Baserat på egen erfarenhet, på massor av studier och att ha pratat med många människor som har egna erfarenheter, så tror jag att de flesta som avslöjas VILL bli avslöjade eller har medvetet STRUNTAT i att försöka sköta det på sådant sätt att de inte ska bli avslöjade.
Jag är helt övertygad att många vill bli avslöjade, medvetet eller omedvetet, eller helt enkelt struntar i vilket.

De flesta jag kommit i kontakt med, och i studier, har jag fått lära mig att de som verkligen lägger sig vinning om att sköta sin otrohet på sådant sätt att de verkligen gör allt för att säkerställa att inte bli avslöjade, blir heller aldrig avslöjade (nästan aldrig?).
Jag förstår att detta är obekväma tankar och rent känslomässigt svårt för många, men om man ser lite objektivt på det så finner jag det som ganska självklart.

Jag respekterar att du vill veta.
De flesta uppger sig vilja veta, men jag tror också att det finns många som tror sig vilja veta men som i verkligheten nog skulle föredra att slippa veta.

Jag hoppas att du och andra också ska ha förmåga respektera att jag, och sannolikt många andra, INTE vill veta.
Om jag inte vet något så är jag helt opåverkad, det kan inte störa eller påverka mig eller mitt liv på minsta lilla vis, jag kan inte känna av något svek eller känna av något negativt överhuvudtaget.
För mig är det ett enkelt val att föredra detta framför att jag skulle vilja veta.
Det måste du kunna förstå?

Men om man som du drabbas av misstankar, möts av förnekande, så kommer självfallet saken i en helt annan dager.
Men jag hoppas att du kan se den fundamentala skillnaden mellan dessa två motsatta scenarier?

Ja, du har självfallet rätt till din åsikt.
Men min åsikt är att jag är helt övertygad att många vill bli avslöjade, medvetet eller omedvetet, eller helt enkelt struntar i vilket.

De som verkligen lägger sig vinning om att sköta sin otrohet på sådant sätt att de verkligen gör allt för att säkerställa att inte bli avslöjade, blir heller aldrig avslöjade (nästan aldrig?).