Otrogen igen?

Återigen lutar du dig mer på otrevligt språk och förminskande av andra än på stadiga argument. Att jag inte gillar en sak betyder inte att den måste försvinna. Jag avskyr kyckling, men om det är vad barnen vill ha så lagar jag det, äter vad jag klarar av och glädjs år att ha gjort dem glada. Det jag inte gillar finns det andra som älskar eller kanske behöver, eller till och med bara vill ha. Jag kan leva med att inte alla vill exakt vad jag vill. Varför är det så svårt för dig?

Oerhörd:
Är du polly? Bara så folk vet vad dom diskuterar med.

Citat: Jag är alldeles fruktansvärt ärlig i båda mina relationer, och alla tillfälliga jag har utöver dem också tack. Det där med påhopp vännen... du hittar på saker som du tycker borde vara sanna för att vi inte håller med dig, inte snyggt.

Då är han inte särskilt smart helt enkelt. Det är inte svårt att radera eller dölja konversationer i mobilen. Den som inte vill bli påkommen har koll på det. Blir inte rätt många påkomna just så trots att det kan tyckas vara väl känt att partnern av misstag ser något och sen snokar vidare?

Men herre gud vad denna tråden spårat ut....!!

Jo, men varför i denna tråden försöka göra diverse oneliners till någon typ av sanning?
Förut var det, "Det man inte vet"....Nu senast.."Avtal är till för att bytas..."
Det var ju ordspråk man skojade till det med när man var yngre, eller efter några pilsner på krogen.

Jag vet att en del av det jag skriver är mycket obekvämt för vissa i tråden.
Men tyvärr så är det jag skriver i stort sett bara sanningen.
Sanningen kan vara obekväm men man kan därför inte välja att blunda för den eller låtsas som att den inte är sann.
Jag hävdar att det är sant det jag skriver och hittills har ju ingen kunnat visa att det inte skulle vara sant.
Flera påstår att det är obekvämt eller rent av obehagligt, men trots det är det ju sant.
Mycket av det jag skriver förklarar ju delvis varför otrohet uppstår och varför löften, t ex trohetslöften, bryts.

Men jag har aldrig förespråkat otrohet, aldrig rekommenderat någon att ljuga eller svika.
Jag tycker att alla borde klara av att se den skillnaden.

Bara för att någon upplever att sanningen är obekväm så börjar denne någon att gå till rena personangrepp mot mig.
Jag hoppas att det säger mera om någon än om mig.

Även om vissa upplever det som en mycket obekväm tanke så är det ändå självfallet sant att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen (inlåsning eller mord är ju inga bra lösningar, särskilt inte i ett kärleksförhållande.)

Svartsjuka och avundsjuka är den vanligaste orsaken till problem i ett förhållande och jag hävdar att svartsjuka kan vara den direkt drivande faktorn som får ens partner att välja otrohet.
Detta tycker jag är särskilt viktigt att påpeka eftersom någon eller några i tråden uttrycker sig på sådant sätt att man får intrycket att de är mycket svartsjuka och avundsjuka personer.

Självfallet är det 100% sant till sista bokstaven att "det man inte vet mår man inte ont av".

Självfallet är det också sant att alla egentligen vet att man medvetet väljer ljuga för sig själv när man avger och tar emot ett trohetslöfte, om man inbillar sig och sin partner att det gäller bokstavligen och för all framtid.

Bäst att påminna igen: Jag har aldrig uppmuntrat till vare sig otrohet eller lögner.

"det man inte vet mår man inte ont av".
Förklara gärna sakligt, exakt och begripligt vad som inte är sant i detta uttryck?

Jag lovar och intygar på heder och samvete att jag är beredd ta ett steg tillbaka, erkänna att jag hade fel, och ändra mig om du kan visa att det inte är sant.

Om du inte sakligt kan visa detta så ber jag dig sluta prata strunt och sluta gå till personangrepp mot mig.

Det vet jag mycket väl. Mitt ex blev ensam när hon höll på.

För tankarna och fantasin kommer hon aldrig få bort nu när hon fått smaken av det. Man lever bara en gång. Ska man leva o dö i ett tråkigt svenssonliv? Eller ska man utforska och njuta av allt gott i livet? Finns inget mer deprimerande än vakna o somna på samma sätt i 80 år hela livet blir som ett skolschemat måndag-söndag utan någon som helst spänning. Så ja jag råder henne att köra på. Med risk att förlora det hon har idag så tycker jag hon ska göra det o sköta det snyggt

Jag har aldrig sagt att jag eller någon annan vill leva i en lögn.

Jag vill inte veta, i det ingår självfallet att jag vill inte misstänka. Då behöver jag inte fråga. Min fru behöver inte ljuga.
Jag vill inte veta, misstänker inget, hon har inte ljugit för mig, jag känner mig inte sviken, har inga dåliga känslor överhuvudtaget, jag är helt opåverkad, vår ömsesidiga kärlek är både djup och stark, mitt och allas liv går vidare helt opåverkade.

Vårt förhållande bygger utan tvekan på ärlighet och tillit.
Båda har vi tidigare erfarenhet av att ha varit utsatta för otrohet. Med det följer (som du själv vet) att man har höga krav på ärlighet och tillit.

Jag litar på henne och på hennes goda omdöme i allt, jag vet att hon aldrig skulle göra något för att göra mig illa eller för att skada vår familj. Om något skulle inträffa så vet jag, jag litar helt på, att hon skulle fatta de bästa beslut för oss som hon förmår och att hon skulle vidta de absolut bästa åtgärder som hon förmår. Jag litar helt och fullt på att hon är ärlig mot mig.
Om hon hade varit otrogen och jag misstänkte något så litar jag helt och fullt på att hon skulle vara ärlig i sitt svar, det råder hos mig inte ens det minsta lilla tvivel,
om jag skulle fråga henne.

Det jag inte vet mår jag inte ont av.
Som vi alla vet så är det uttrycket generellt och i alla tider betraktat som en sanning. För mig är det en alldeles självklar sanning.
Ingen har någonsin kunnat visa att det inte skulle vara sant.
Men om du av olika personliga skäl vill och lyckas med att inför dig själv tolka uttrycket på ett annat sätt så är det givetvis helt ok. Du, jag och alla har rätt till sin uppfattning.
Dock när du utgår från dig själv så lägger du alltid in din egen förutsättning, att du misstänkte och därav mådde dåligt. Men då menar jag att i så fall så visste du i vart fall tillräckligt för att fatta misstankar.
Jag förstår att tanken är på att uttrycket faktiskt är sant är obekväm för dig men du menar väl inte att alla alltid ska gå omkring med misstankar i ett förhållande som bygger på ärlighet och tillit?

I uttrycket stipuleras att man inte vet, alltså utan förbehåll. Om man gillar detta faktum eller inte spelar liksom ingen roll. Man är i detta och i alla liknande fall helt enkelt tvungen att förhålla sig till sanningen.