• Fri 14 Feb 2020 19:22
    1887 visningar
    25 svar
    25
    1887

    Katten biter lätt

    Som andra har skrivit, katten gillar dig, mycket. Mina nafsar också lite lätt på handlederna/underarmarna, det är som om de bara tar lätt med de små framtänderna. De har även börjat nafsa på min fru, jag blir aldeles varm i kroppen när någon av dem sitter och tittar trånande på henne eller buffar på magen eller brösten med sitt lilla huvud.
    Sen kan det mycket väl vara så att katten märker att det är något med dig som inte är bra, katter vet saker...


    Another wild hearted woman
  • Sat 15 Feb 2020 18:56
    #9
    flygrl skrev 2020-02-14 23:48:32 följande:
    RebeckaZ70 skrev 2020-02-14 19:22:43 följande:

    Som andra har skrivit, katten gillar dig, mycket. Mina nafsar också lite lätt på handlederna/underarmarna, det är som om de bara tar lätt med de små framtänderna. De har även börjat nafsa på min fru, jag blir aldeles varm i kroppen när någon av dem sitter och tittar trånande på henne eller buffar på magen eller brösten med sitt lilla huvud.

    Sen kan det mycket väl vara så att katten märker att det är något med dig som inte är bra, katter vet saker...


    Så härligt att läsa era inlägg. Katter och människor som tycker om och tar hand/tass om varandra...underbart.
    Katter är underbara små varelser. Båda två brukar sova med oss i sängen, ibland snarkar någon av dem lite grann, jag blir alldeles fnissig Hjärta.
    Min förra katt sov ofta under täcket med mig, så härligt det var med kattvärmen. Dessa två vill inte ligga under täcket. Blir nog för varmt för dem.
    Another wild hearted woman
  • Sun 16 Feb 2020 00:14
    #11
    flygrl skrev 2020-02-15 23:56:43 följande:
    Va gulligt!

    Min katt sover också i min säng men inte under täcket. Däremot somnar vi ofta nos mot nos...underbart gosigt. Hon snarkar också lite ibland. Katter är söta och goa men lockar också till många leenden och skratt. Hur kan man inte älska katter?
    Awww, så underbart Hjärta

    Det är ju så klart mindre roligt när de får kattfnatt och börjar kivas med varandra och hoppa på oss i sängen, de är inga lättviktare, honan väger 6 kg och hanen 8, så det gör ont.
    Another wild hearted woman
  • Sun 16 Feb 2020 18:58
    #14
    flygrl skrev 2020-02-16 00:34:46 följande:
    Det va stadiga katter. Min väger bara 3,5 kg (har jag för mig).

    Kattfnatt är också roligt tycker jag...när hon blir helt tokig, springer runt så mattorna flyger när hon sladdar runt hörnen, hoppar upp på saker, attackerar. Det är kul att fånga henne då och se reaktionen. Fast det är mindre kul när hon har sönder nåt förstås.
    3,5 är ju ganska normalt för en honkatt, mina är Maine Coon som blir lite större.
    Min förra var en Skogis, (åtminstone trodde alla det, han hade den typiska skogistecknginen och huvudformen, men var en "hittekatt" som jag tog hand om) som var i 5 kg-klassen. Vi fick 16 år tillsammans, saknar honom fortfarande...

    Vi har ju 3 våningsplan, det är helt otroligt hur snabbt de kan fara upp och ner i huset när de är på bushumör.
    Another wild hearted woman
  • Mon 17 Feb 2020 19:01
    #17
    flygrl skrev 2020-02-17 00:53:45 följande:
    Min katt är ganska liten i växten och lite blandad så där. Inslag av oriental enligt en förståsigpåare men också europé...jag älskar henne precis som hon är. ?? Jag saknar fortfarande katten jag växte upp med ibland så jag vet hur det kan va. Det visar hur nära man står sin kisse!

    Kan tänka mig dina kissar har kul när dom far upp och ner alla trapporna, dom små busfröna!
    Precis, det är så med katter. Man älskar dem precis som de är.

    Han följde mig vart jag än gick, lärde honom att gå i sele och åka i cykelkorgen. På stranden fick han springa fritt när vi var ensamma, han älskade att vara där. Stod och sniffade in alla dofter som kom från havet.
    Jag strödde ut hans aska där. 
    Another wild hearted woman
  • Wed 19 Feb 2020 11:21
    #19
    flygrl skrev 2020-02-19 01:51:23 följande:
    Awww...va härligt att läsa om eran fina relation. FIck så vackra bilder i huvet av det du skrev...hans kärlek till stranden...dofterna från havet som han sniffade in...att han fick sin sista vila där t o m. Du är en riktig kattvän och lycklig den kisse som får va din...den har det gott.

    Jag älskar också katter och blir glad att det finns fler som är så. <3 Min kisse går också i sele och koppel...lärde henne från hon va kattunge men cykelkorgen har jag aldrig vågat testa.
    Tack för dina snälla ord Hjärta Du är också en riktig kattvän och din kisse kan vara glad att ha dig som tjänarinna
    Skoglund (eller Skogman eller Skogaholm) som jag kallade honom var ca 3 år när han kom till mig, så det var att börja om från början med koppel och sele, men med tålamod så gick det bra. Började med att leda cykeln med honom i korgen, sedan cykla sakta där det inte var trafik tills han var van. Det var ju inte mer än ett par km till stranden heller.
    Another wild hearted woman
  • Fri 21 Feb 2020 13:25
    #21
    flygrl skrev 2020-02-21 01:34:14 följande:
    Tack till dig med för vänliga ord. Oss kattvänner emellan.

    Imponerande att du kunde lära honom gå i koppel när han va 3 år. Kanske får försöka lära min lilla Saba som är 4 år nu att bli cyklist...
    Det tog ett tag, och länge var han som en ostyrig hundvalp, men med positvt beröm och godis gick det till slut. samma med korgen, vande honom att sitta i den inne, och bar runt honom. sen ut i trapphuset och bära upp och ner, lite mer för varje gång, mycket godsaker och beröm.
    Han såg så mallig ut när han satt och tittade omkring sig när jag cyklade med honom.
    Another wild hearted woman
  • Mon 24 Feb 2020 19:37
    #23
    flygrl skrev 2020-02-22 23:27:30 följande:
    Du va envis och tålmodig och det gav resultat. Kul!

    Jag fick väl iofs va envis när jag lärde min katt gå i koppel men hon va fortfarande liten så det gick ändå rätt snabbt och smidigt. Det går nog f.ö. lära katter mer än man tror. Finns ju nån tjej på Youtube som också vart med på svensk TV som tränar sin katt i agility.

    Roligt att din kisse såg så mallig ut när du cyklade med honom. Ska nog försöka lära min katt det där med.
    Gör det! det är så kul att vara ute med kissarna. Nu har vi ju fått byggt en stor rastgård där kissarna kan vara hela dygnet om de vill. De får vara lösa med oss i trädgården när vi är med, de visar inget intresse av att försöka rymma heller

    Det sorgliga är när den dagen kommer då man måste fatta ett svårt beslut Min förra blev ju sämre sitt sista år och fick svårare att röra sig, det märktes på honom så tydligt att han inte ville längre. Det blev en sista tur till stranden, fick låna en bil den dagen, ville inte ta honom på cykeln. Jag bar honom ner på stranden, sen satt vi på en filt tills solen gått ner, han gick omkring lite grann och nosade som han brukade. På kvällen hemma fick han handskalade räkor och sov en sista natt med mig. Hos veterinären var de jättefina, de tände ett ljus i rummet och jag satt med honom invirad i sin gosefilt och så fick han gå över regnbågsbron... Men på hemvägen bröt jag ihop helt, taxikillen fick hjälpa mig in, sen var jag hemma från jobbet en vecka och bara sörjde. Några månader senare kom de här in i mitt liv, en röd kille och en trefärgad tjej. De är viktiga för mig, de små liven.
    Another wild hearted woman
  • Sat 7 Mar 2020 07:12
    #25
    flygrl skrev 2020-02-27 23:01:07 följande:
    Nu är det vinter om än grön och då min bortskämda lilla prinsessa till kisse vägrar gå ut om det inte är varmt ute får cykel-projektet vänta till våren.

    Jag tycker också om va ute med katten. Är ute med henne flera timmar ibland varma sommardagar. Hon går ju i koppel och ibland lägger vi oss tillsammans på picknickfilten i gräset och vilar och spanar på omgivningarna.

    Dina katter trivs säkert i det härliga klimatet hos er där dom och ni kan va ute året om. Får jag fråga om du också hade Skoglund där du bor nu? Så det va Medelhavet han nosade på dofterna av eller?

    Vilken underbart fin beskrivning du gav av Skoglunds sista tid...tack för att du delade det med mig. Ja, det gör så ont när det är dags skiljas från sin lilla vän och familjemedlem MEN han hade ju haft lyckan få ha det bästa liv han nånsin kunnat önska med dig och sättet han fick lämna den här världen på va ju också så fint och värdigt det bara kunde bli. Han hade det så bra man kan ha det tills det va dags vandra över regnbågsbron. Det är inte alla människor ens som får ha det så bra i livet och gå bort så värdigt.

    Jag minns när katten jag växte upp med och som va som ett syskon för mig blev gammal och dålig och vi måste låta henne somna in. Vi va alla med henne inne hos veterinären, mamma, pappa och alla vi syskon. Jag va yngst och fick hålla om henne medans hon somnade in (hon fick lugnande först) men hon fick gos och kramar av alla. <3

    Det va så sorgligt men samtidigt så fint och värdigt. Visst va jag oändligt ledsen efteråt men den fina avslutningen hjälpte mig klara det. Vetskapen om att hon haft ett bra liv ända fram till slutet. Men jag kan fortfarande känna saknad fast det är 5 år sen nu.

    Som sagt...katter är underbara små väsen.

    Vad härligt att ligga tillsammans med Kisse på picknickfilten!


    Nej, det var "hemma" i Sverige, vid Öresund som han lekte och fick sin sista vila.
    Vad fint att ni var med henne, allihop.
    Ibland är det som att de är med oss efteråt, som "änglakatter", åtminstone är det så för mig.

    Tack för att du delade med dig Hjärta Kram


    Another wild hearted woman
Svar på tråden Katten biter lätt