Inseminera mig?

Jag tycker inte alls att det är en dum idé att du skaffar barn genom insemination (privat eller genom sjukvården). Om du hittar någon som du halv-gillar och skaffar barn med honom och det sedan tar slut så kommer du alltid att ha med honom i bilden med växelvis boende, planering av semestrar osv. Det är en tung ryggsäck att bära.

Skaffar du barn på egen hand genom insemination medan du väntar på att träffa "den rätte" så slipper du allt strul med att samordna ditt liv med exet. När du väl hittar "den rätte" så är det bara du, han och barnet och livet blir förhållandevis enkelt och okomplicerat. I 30års åldern är det knappast en belastning på "äktenskapsmarknaden" att redan ha ett barn. Många har det redan och det är få som skulle tveka på grund av det ifall allt annat stämmer.

Så eftersom du lever ett så välordnat liv och din längtan efter barn är så stark så kan jag inte se några hinder att du skaffar det barn du drömmer om.

Jag är själv uppvuxen med en ensamstående mamma och jag har aldrig sett det som något negativt eller en nackdel i livet.