Annapanna94 skrev 2020-02-17 15:02:17 följande:
Jag är sjukskriven av flera anledningar, dels behandling av tidigare trauma, samt att jag lever med ett hjärtfel. Detta är ingenting som ska förvärra eller påverkas av en graviditet.
Jag vet hur det låter, men jag är inte en av de latmaskar som glider på räkmacka. Jag har slitit mig ensam genom livet och sedan jag träffade min partner så finns äntligen framtidsdrömmar.
Jag kommer inte ha några svårigheter att vara gravid eller ta hand om barn, jag lever precis som alla andra och tar hand om allt hemma då sambon arbetar.
Jag vet att det är något att tänka på i denna ekvation, men det är inget som jag ser ger en nackdel i familjelivet.
Det finns inget vi saknar i det praktiska, ekonomiska eller liknande.
Är det alltså helt orimligt av mig att vilja ha barn i detta läge? Jag ser det inte så, jag kan ju inte trolla bort min sjukdom. Betyder det då att jag helt ska utesluta att bygga min framtid?
Självklart inte orimligt att du har familjeplaner, tvärtom, anamma känslan, använd barnlängtan till att motivera dig själv! Hitta nåt jobb som går att utföra med ditt sjukdom.
Ett barn kan verkligen sätta även en perfekt relation till prov. Att en har hela ansvaret för en familjs ekonomi är mycket stress och är 100% att kommer att skapa konflikter mellan er. Många par löser det, har ni en bra relation förmodligen löser ni också det, men att konflikter kommer är 100%. Men det kommer flera konflikter, några av dem går att förutse, andra inte. Har ni alldeles för många riskerar ni er relation. Vad händer med dig om du blir ensamstående med en bebis? Du kan inte planera en framtid där du är helt beroende av någon annan. Uppenbarligen har din sambo såna förväntningar, att du ska vara självständig innan ni skaffar barn.
Du har världens bästa motivation och drivkraft. Använd detta att skapa bättre förutsättningar, och om 1, max 2 år är det fritt fram för en bebis :). Vi (eller jag iallafall) absolut uppmuntrar dig att bygga din framtid, jag anser bara att barn är bara steg 2, inte steg 1 just nu. Annars jag känner för dig, jag hade också enorm barnlängtan i din ålder trots att det verkligen inte var läge för barn för mig då. Just nu är jag jätteglad att jag väntade tills relationen, arbetssituationen, ekonomi osv allt var rätt. Jag kunde fokusera på mitt barn och familjen, vi hade inga stora konflikter mellan oss, inga oro ang ekonomi, trygg plats på arbetsmarknaden efter mammaledighet. Jag önskar dig samma sak!
