Less och besviken på min sambo

Arbetsfördelningen i hemmet får ni ju sätta er och diskutera separat. För vår del funkar en tydlig uppdelning bäst.

Men vad gäller tiden tillsammans förstår jag inte vad du tycker han ska göra? Ett par timmar på kvällen är väl vad de flesta umgås. Det är ju du som verkar vilja prioritera bort dina lediga helger?

Är han konstant ohälsosamt trött kanske han borde se över sin situation oavsett. Är det ett jättestort problem får ni väl kika på om nån av er kan byta arbetstid.

Hade det rört sig om kvalitativ tid som vi umgås på kvällarna så hade jag inte varit missnöjd. Nu är det snarare så att han sätter sig med telefonen så fort vi har ätit upp, sitter med telefonen en halvtimme och sen vill han gå och lägga sig. Vi äter nästan alltid kvällsmat framför TV:n och då blir det inte mycket till umgänge.

Jag prioriterar inte bort mina lediga helger. Det var mer ett exempel på hur det kan vara om jag åker för att träffa en kompis som också jobbar dagtid och bara är ledig på helgerna. Jag tycker inte det är något konstigt med att jag också vill göra saker på egen hand ibland och inte bara sitta hemma ifall sambon skulle vilja hitta på något. 

Byta arbetstid är tyvärr ganska kört. Han har flex och hade väl kunnat jobba andra tider, men det vill han inte. Jag trivs superbra på mitt jobb och har lobbat hårt för min nattjänst. Jag vet av erfarenhet om att jag inte mår bra av att jobba dagtid och känner ingen längtan efter att göra det igen.

Förslå att äta vid matbord utan skärmar, kanske titta på en serie gemensamt sen?

Jag menar inte att du prioriterar bort ledigheten, formulerade mig lite tokigt. Men ni har alltså ca 4 lediga dagar ihop. Inte konstigt att träffa en kompis ibland men det blir ju att du då prioriterar bort honom den dagen. Det kan du inte lasta honom för?

Förslå att äta vid matbord utan skärmar, kanske titta på en serie gemensamt sen?

Jag menar inte att du prioriterar bort ledigheten, formulerade mig lite tokigt. Men ni har alltså ca 4 lediga dagar ihop. Inte konstigt att träffa en kompis ibland men det blir ju att du då prioriterar bort honom den dagen. Det kan du inte lasta honom för?

Jag levde ganska länge med en man som tyckte att allt skulle kretsa runt honom. Det förstod jag inte då utan tyckte att jag själv var otillräcklig och dålig.

Nu bor jag med en man som älskar varje liten del av mig och gärna är uppe en timme extra nån dag i veckan för att hänga med mig. Det är en fantastisk känsla.

Din sambo kan ju vara en trög en också. Var tydlig vad du vill ha i relationen och berätta vad du vill ha, klaga inte. Kom med förslag, typ äta middag vid middagsbordet 2 ggr i veckan och berätta om ens dag. 1 dag i veckan gemensam frukost, låga varannan gång. Söndagar planerar ni och lagar ni gemensamt storkok så ni slipper laga mat under veckan exempelvis.

Så släng ut och/eller var extra tydlig. För så där kan du inte ha det, oavsett så äger du din känsla. Den är ju på riktigt.

Din sambo bor alltså ihop med sin mamma. Kul.

Människor ändras inte. Acceptera eller dumpa, han kommer vara likadan när han är 50. Sen kan jag tycka att man ska lära känna varann först så att man ser sånt här innan man flyttar ihop, men det är ju lite sent påtänkt nu. En läxa till nästa gång kanske?

Det är ju tyvärr inte alla som orkar att göra något efter jobbet. Däremot borde han kunna lägga undan telefonen. Ibland orkar jag och min man inte prata med varandra, men då kan vi bara ge varandra en lång kram istället. Det låter ju som att du har lite andra förväntningar på samboskapet och relationen.

Du kan ju alltid försöka prata med honom. Kanske att ni förstår varandra och kan hitta lösningar. Annars får du se dig om efter någon som är mer lik dig.

Har jag förstått rätt: Han arbetar heltid, upp tidigt på morgonen kommer hem ca 17.00? 
Ni lagar mat tillsammans och äter?
Sedan har ni ett par timmar tills det är läggdags ca 21.00? 
Det handlar alltså om ca 18-21 som du tycker att ni borde göra något annat än det ni gör?

För mig låter det är som väldigt vanligt, så har vi det också. Det vi gör efter att middagen är undandiskad är mest tv-soffan: se på nyheter och sedan någon serie eller film (nu gillar vi verkligen att se på film så det är ett gemensamt intresse och vi har det väldigt mysigt). Sen är vi rätt trötta, stänger oftast av tv:n runt kl. 21 och lägger oss kanske 21.30. Sen kan det blir sex, så det är ju inte så att vi somnar pang bom. 

Men Du behöver självklart inte lägga dig kl 21 när du har ledig vecka för att han går och lägger sig. Du kan sitta och plugga tex. Och han ska förstås inte tvinga sig själv att vara uppe längre bara för att du vill ha sällskap. Dessutom går han ju upp så tidigt på morgonen att han nog behöver de där timmarnas sömn.

Att du städar allt när han är på jobbet är ju du själv som har (på bara 3 månader) vant honom vid, så där får du skylla dig lite själv. 
Ni kan göra som vi gör, eftersom vi båda arbetar heltid: vi städar på helgen. Under veckan är det som händer matshopping, matlagning och disk, eventuellt en tvättmaskin. Allt annat hushållsligt görs i princip på helgen. Då hjälps vi åt. 

Tyvärr är det ju så att vi alla som yrkesarbetar behöver sköta jobbet och sömnen för att orka, och det kanske inte blir så himla "roligt" hemma på vardagkvällar då. På egen kanske man lever upp lite mer. 

Ni behöver sätta er ner och prata igenom vilka förväntningar ni egentligen hade på det här samboskapet, skriva ner vad ni vill förändra (på varsin lapp) och sedan jämföra lapparna. Då har ni något att utgå ifrån. 

En lösning skulle tex kunna vara att han så småningom hittar ett jobb med kortare restid, då får ni loss lite mer tid och han kanske inte skulle vara så trött. 

Sen kanske du är en mer energisk person än han är? 

Skulle också skriva att samma sak gäller för dig: hitta något annat än ett nattjobb så småningom, för dels sliter ju nattjobb på oss och dels krockar det med partners tider.