"Lyckliga horan" - myt?

Jag trodde att jag var en "lycklig hora" när jag gjorde det, men jag vet inte om jag var så särskilt lycklig egentligen. Jag var dels jätteung (Gick i gymnasiet så inte ens myndig) och de pengar jag fick in brände jag på kläder, smink och sånt.

Jag "dejtade" 4 olika vuxna män för pengar. Det började med en, han rekommenderade mig till en till och sedan fick jag två till. Alla kunder kände varandra. Fick tusen kronor/dejt som överenskommet och ofta en femhundring till tusen kronor till i dricks. Varje dejt gick ganska snabbt, jag tog cykeln eller gick hem till någon av herrarna. Dansade till musik och strippade. Sedan hade vi sex. Fast oftare än inte blev det ingen sex utan torsken kom i munnen eller handen för vi hann inte så långt. Jag kunde vara från dörr till dörr på 1 timme, i värsta fall 1,5 timme. 1-2 "kundbesök" i veckan.    

Jag tyckte det var ett jättebra "extrajobb" och jag kände mig jätterik. Men jag fattade någonstans att jag hade en jäkla "tur". Alla 4 var "snälla kunder" men egentligen hade det kunnat sluta hur illa som helst. Jag slutade när jag flyttade för högskola efter studenten och det sommarlovet. Alla 4 "pojkvänner" gav mig en avskedspeng vid sista besöket hos varje, totalt 20 000 som jag shoppade bort.

Mina "pojkvänner" var runt/över 40 år dessutom. 2 av dem hade barn som var i min ålder. En var barnlös och en hade småbarn.