Är MIN man otrogen?

Ja du. Vilken sits! Nu har du fått massor med stöd, råd och peppning. Du vet eg vad du borde göra. Du vill ge honom en chans till. Bestäm dig hur den chansen ska vara, hur lång tid och vad du vill han ska uppnå. Du måste sätta punkt någongång. Annars drar du ut på det alldeles för länge. Att ge honom en chans innebär ju för dig att du får hacka i dig vad han gjort. Acceptera. För den sakens skull inte godkänna. Du kan inte hålla det mot honom i varje tjafs efteråt. Du måste isf välja att gå vidare.

Nu tror jag att det inte kommer att funka så ta tjuren vid hornen och avsluta relationen. Det kommer i sig vara ett sorgearbete med känsla av förlust och misslyckande.

Du måste göra det som känns bäst och ta alla konsekvenser av det beslutet. Var rädd om dig.

Jag hör dig. Du vill fortsätta och då ska du göra det. Familjerådgivning är ett måste här. Se till att kommunicera så det inte finns oklarheter. Sedan måste ni bestämma att från och med nu går vi vidare. Alltså efter bearbetning. Sedan kan du inte dra otrohetskortet varje gång det gnisslar. Det blir ohållbart. Inte han heller. Det måste vara över någon gång. Menar inte att det ska vara glömt men förlåtet så det finns ny grund att bygga på.

Ett jäkla stort arbete men är ni beredda båda två så kommer det att fungera. Lycka till!

Säga vad man vill men det ligger mycket under du skriver. Oftast är grundproblematiken densamma bara olika individer. Sedan kommer gänget som bara måste slå alla i skallen med sina åsikter. Samma jäkla tugg varenda gång. Det är deras rättesnören som gäller och de är oftast sjukt inskränkta. Kan inte se från annan synvinkel, ha empati eller ha någon som helst gråskala. Inte mottagliga för argument heller. Their way or the high way.