• EkJo87

    Elak 10 åring, vad göra?

    Ursäkta mitt språkbruk, men jag orkar snart inte med min nästan 10 åriga dotter mer. 

    Nästan varje vecka får jag samtal från lärare om att hon har betett sig illa och stört i klassrummet eller varit elak mot sina klass kamrater. Hon är uppkäftig mot lärare och säger ofta att dem inte kan bestämma över henne, eller så hånar hon klass kamraterna när dem svarar fel på någon fråga, läser för långsamt enligt henne osv. I hennes klass finns ett par barn med funktionsnedsättningar som får anpassningar för detta tex att de får sitta och pillra med nåt tyst eller gå ut ur klass rummet och gå en runda när det blir för mycket etc. Att dessa barn får göra det, det tål inte min dotter som då börjar göra likadant och säger att om något annat barn får göra en viss sak ska hon också få det och får hon inte det ska hon göra det ändå eller mörda de andra barnen för att de förtjänar inte att leva. 

    Jag har försökt med ALLT. Mobilförbud, dataförbud, ipad förbud, utegångsförbud osv. Hon bryr sig inte utan börjar bara skrika om att alla vill att hon ska dö eller att hon ska ta livet av sig eller tända eld på huset eller vad som helst. När lillasyster (4 år) blir rädd av allt skrikande och hotande från dottern sida hånskrattar hon eller säger åt lillasyster att hålla käften om hon inte vill dö. Jag har förklarat och förklarat hundratals gånger hur hennes beteende påverkar andra och hon säger sig förstå det men att hon VILL skrämma och såra andra så att de ska må dåligt eftersom hon tycker att dem förtjänar det. Ända sedan hon var liten har jag tryckt jättemycket på att människor är olika och har olika förutsättningar, att man ska acceptera alla, inte mobba osv men hon skiter fullständigt i det. Alla ska vara som hon tycker, och är de inte det så är det "fel i huvudet" på dem säger hon.

    Samtidigt kan hon vara världens fantastiskaste unge. När lillasyster fyllde år bakade hon på eget bevåg en jättefin tårta, hon tömmer kattlådan och matar katterna utan att man ber henne om det, hon passar gärna och är jättefin mot lillasyster (om jag måste ner i tvättstugan eller springa ner till affären och köpa mjölk tex), hon värnar om naturen och miljön, vill ofta skänka delar av sin månadspeng till organisationer som WWF osv. När hon är på bra humör är hon riktigt mogen av sig och kan diskutera och argumentera om diverse olika ämnen på nästan en vuxens nivå, hon läser mycket, umgås och har kul tillsammans med sina kompisar, spelar piano och går på dans. Men så blir hon sur över någonting och min fantastiska flicka förvandlas till en trotsig 2 åring som kräver millimeter rättvisa och att allt ska vara som hon vill ha det. 

    Varför är hon så här? Vad ska jag göra? 

    TL;DR: Min 10 åriga dotter ställer till problem i skolan och är elak mot andra barn. Hon skrämmer sin 4 åriga lillasyster och hotar att bränna ner huset, döda folk osv. Hon säger att hon förstår att hon skrämmer och sårar andra och att det är precis vad hon vill åstadkomma eftersom hon tycker att dem förtjänar det. Samtidigt kan hon vara helt fantastisk och bry sig väldigt mycket om lillasyster, miljön, djur osv och umgås med kompisar och gå på aktiviteter precis som vilken 10 åring som helst. Jag har försökt med allt för att få henne att sluta bete sig illa. Vi har pratat, jag har gett henne olika konsekvenser för de dåliga beteendena osv. Ingenting hjälper. 

  • Svar på tråden Elak 10 åring, vad göra?
  • EkJo87
    mrsWikman skrev 2020-02-25 15:29:44 följande:
    Helt ärligt nu, första tanken var "Har du kollat om hon har någon diagnos?"
    Jag vet flera barn i den åldern som plötsligt blivit arroganta och nästan kaxiga, men aldrig riktigt sådär. 

    Om ingen diagnos: 
    Hur strikt har förbuden varit? Har man släppt på förbud ganska snabbt så känns ju inte konsekvenserna av och då fattar ju barn att det bara är tomma hot. Till slut bryr sig inte barnen.

    Tonläget när jag säger till har jag fått höra att jag måste jobba på. Jag kan bli skitförbannad och det tas inte emot bra. Samtidigt kan man inte mesa när man ska säga till. Hårfin gräns det där...

    Har du provat en annan väg än att förbuda saker? 
    Kanske diskutera i lugn och ro om vad man kan göra istället för att vara elak?Typ gå iväg och vara själv en stund, räkna till tjugo? 

    Du och dotter kanske skulle sätta er ner och prata i lugn och ro hemma om vad som är rätt och fel och vad som står i skolans (och samhällets) regler. Ge exempel på situationer, ex "Lisa blev väldigt ledsen när du sa som du gjorde. Hur kunde du sagt eller gjort annorlunda?" eller "Tänk om någon sa så om dig..."
    Kanske BUP om hon vill prata med någon annan?

    Jag vet inte om du blev klokare. 
    Här är en länk på fler tips. 
    https://www.mabra.com/3-misstag-du-aldrig-ska-gora-med-brakiga-barn/
    Vi har varit i kontakt med BUP ang henne tidigare, i o m att detta inte är ett nytt problem. Utan någonting som har pågått minst sen hon började skolan om inte längre. Då ryckte de mest på axlarna och sa att problemen skulle gå över när hon blev större och hennes klasskompisar kom i kapp henne "mentalt" s a s. Men vi får kanske ta kontakt med dem igen för det har ju uppenbart inte "gått över". 

    I övrigt så ja, jag har varit konsekvent. Är mobilen borta så är den borta osv. Och å ena sidan biter det ju på henne för hon blir väldigt upprörd så det är ju en konsekvens man tycker borde avskräcka beteendet men tydligen inte. I går var det samma visa igen och hon tycker att jag delar ut "hemska straff som man kan jämföra med dödsstraff" och ser inte alls sin roll i det hela. Sen är det ju klart att man inte kan förvänta sig att hon som är 10 år ska kunna överblicka det som en vuxen men hon fattar inte alls. Hon ångrar aldrig nånting hon gjort och får aldrig dåligt samvete över nånting. Om hon står och säger elaka saker till ett annat barn och blir påkommen, då ångrar hon att hon blivit påkommen för att hon vill inte bli av med mobilen men att det andra barnet är ledset skiter hon fullständigt i eller tycker t o m om. Hon är så väldigt ARG hela tiden och på allt. Jag har aldrig träffat en sån arg människa som henne. Hade det inte varit för att hon har väl hand med djur och bäbisar och aldrig skulle tänka tanken att plåga djur, sätta eld på saker eller på annat sett vandalisera andras ägodelar och för att hon HAR empati när hon är på "rätt" humör hade jag ärligt talat misstänkt psykopati. 

    Pratat har jag också testat. Och lågaffektivt bemötande för det ska ju tydligen vara bra med barn som bråkar. Funkar inte på henne. Hon blir komplett galen och börjar kasta saker omkring sig, riva eller slå sig själv, slå efter mig osv. Jag ska skrika och bråka med henne säger hon och får absolut inte "låtsas och vara lugn sådär som nån jävla tönt-idiot". Och ja. Men problemet är ju att hon GILLAR när andra barn blir ledsna och VILL att de ska vara det. För att hon är arg på dem. Har frågat henne varför hon är så arg flera gånger också i fall det skulle vara så att de andra barnen är elaka mot henne och mobbas och så, men så är det inte. Utan hon är arg på dem för att dem enligt henne är töntiga, överkänsliga, långsamma, tysta osv. I hennes värld skulle det vara helt okej att säga åt folk att de färgat håret fult, att dem är töntar som gillar den och den serien, att prata i klassrummet och konstant i matsalen så att inget annat barn får studie eller matro osv. Och av någon anledning tar hon det som en personal offense när nåt annat barn ber om en extra förklaring på nåt i klassrummet när läraren har genomgång. För då måste hon ju sitta där ÄNNU MER och inte få göra NÅNTING för att NÅN ANNAN är "dum i huvudet". 

    Nej, nu ska jag skicka i väg henne till skolan. Tack för svar!
  • EkJo87
    mrsWikman skrev 2020-02-25 15:29:44 följande:
    Helt ärligt nu, första tanken var "Har du kollat om hon har någon diagnos?"
    Jag vet flera barn i den åldern som plötsligt blivit arroganta och nästan kaxiga, men aldrig riktigt sådär. 

    Om ingen diagnos: 
    Hur strikt har förbuden varit? Har man släppt på förbud ganska snabbt så känns ju inte konsekvenserna av och då fattar ju barn att det bara är tomma hot. Till slut bryr sig inte barnen.

    Tonläget när jag säger till har jag fått höra att jag måste jobba på. Jag kan bli skitförbannad och det tas inte emot bra. Samtidigt kan man inte mesa när man ska säga till. Hårfin gräns det där...

    Har du provat en annan väg än att förbuda saker? 
    Kanske diskutera i lugn och ro om vad man kan göra istället för att vara elak?Typ gå iväg och vara själv en stund, räkna till tjugo? 

    Du och dotter kanske skulle sätta er ner och prata i lugn och ro hemma om vad som är rätt och fel och vad som står i skolans (och samhällets) regler. Ge exempel på situationer, ex "Lisa blev väldigt ledsen när du sa som du gjorde. Hur kunde du sagt eller gjort annorlunda?" eller "Tänk om någon sa så om dig..."
    Kanske BUP om hon vill prata med någon annan?

    Jag vet inte om du blev klokare. 
    Här är en länk på fler tips. 
    https://www.mabra.com/3-misstag-du-aldrig-ska-gora-med-brakiga-barn/
    Vi har varit i kontakt med BUP ang henne tidigare, i o m att detta inte är ett nytt problem. Utan någonting som har pågått minst sen hon började skolan om inte längre. Då ryckte de mest på axlarna och sa att problemen skulle gå över när hon blev större och hennes klasskompisar kom i kapp henne "mentalt" s a s. Men vi får kanske ta kontakt med dem igen för det har ju uppenbart inte "gått över". 

    I övrigt så ja, jag har varit konsekvent. Är mobilen borta så är den borta osv. Och å ena sidan biter det ju på henne för hon blir väldigt upprörd så det är ju en konsekvens man tycker borde avskräcka beteendet men tydligen inte. I går var det samma visa igen och hon tycker att jag delar ut "hemska straff som man kan jämföra med dödsstraff" och ser inte alls sin roll i det hela. Sen är det ju klart att man inte kan förvänta sig att hon som är 10 år ska kunna överblicka det som en vuxen men hon fattar inte alls. Hon ångrar aldrig nånting hon gjort och får aldrig dåligt samvete över nånting. Om hon står och säger elaka saker till ett annat barn och blir påkommen, då ångrar hon att hon blivit påkommen för att hon vill inte bli av med mobilen men att det andra barnet är ledset skiter hon fullständigt i eller tycker t o m om. Hon är så väldigt ARG hela tiden och på allt. Jag har aldrig träffat en sån arg människa som henne. Hade det inte varit för att hon har väl hand med djur och bäbisar och aldrig skulle tänka tanken att plåga djur, sätta eld på saker eller på annat sett vandalisera andras ägodelar och för att hon HAR empati när hon är på "rätt" humör hade jag ärligt talat misstänkt psykopati. 

    Pratat har jag också testat. Och lågaffektivt bemötande för det ska ju tydligen vara bra med barn som bråkar. Funkar inte på henne. Hon blir komplett galen och börjar kasta saker omkring sig, riva eller slå sig själv, slå efter mig osv. Jag ska skrika och bråka med henne säger hon och får absolut inte "låtsas och vara lugn sådär som nån jävla tönt-idiot". Och ja. Men problemet är ju att hon GILLAR när andra barn blir ledsna och VILL att de ska vara det. För att hon är arg på dem. Har frågat henne varför hon är så arg flera gånger också i fall det skulle vara så att de andra barnen är elaka mot henne och mobbas och så, men så är det inte. Utan hon är arg på dem för att dem enligt henne är töntiga, överkänsliga, långsamma, tysta osv. I hennes värld skulle det vara helt okej att säga åt folk att de färgat håret fult, att dem är töntar som gillar den och den serien, att prata i klassrummet och konstant i matsalen så att inget annat barn får studie eller matro osv. Och av någon anledning tar hon det som en personal offense när nåt annat barn ber om en extra förklaring på nåt i klassrummet när läraren har genomgång. För då måste hon ju sitta där ÄNNU MER och inte få göra NÅNTING för att NÅN ANNAN är "dum i huvudet". 

    Nej, nu ska jag skicka i väg henne till skolan. Tack för svar!
  • EkJo87
    mrsWikman skrev 2020-02-26 08:12:45 följande:

    Hon behöver definitivt hjälp från BUP, hoppas att de lyssnar denna gång och att allt blir bra.

    En tanke som slog mig nu förresten är: har hon fått prova på någon idrott? Jag tänker att man brukar få utlopp för många aggressioner inom vissa sporter och efteråt blir man glad av endorfiner. Behöver kanske inte vara något med kroppskontakt eller särskilt mycket kontakt med andra alls, simning kanske?


    Hon går på dans en gång i veckan. Innan har hon testat olika sporter, fotboll, innebandy, osv. Det har hon tröttnat väldigt fort på tyvärr. Fri idrott och sånt tycker hon inte om eftersom hon tycker att hon är så dålig på det. Jag har sagt att det viktigaste är ju att man har kul, men det vill hon inte riktigt gå med på och jag tänker inte tvinga henne heller särskilt när hon redan går i en sport. 

    Och ja jag ska försöka kontakta dem redan under dagen tänkte jag. Är ändå hemma med lilla som har feber, så här hemma lär det bli en lugn dag. 
  • EkJo87
    legomum skrev 2020-02-25 19:41:21 följande:

    Jag hade ringt bup och bett om hjälp. En 10 åring vet vad de talar om även om konsekvenstänket inte är helt där.

    I mina ögon låter det som ditt barn mår dåligt.


    Ja det ska jag göra. Och ja hon säger sig ju förstå vilka slags känslor hon väcker inom dem andra barnen och att hon VILL det, så det går väll inte riktigt att skylla på noll konsekvenstänk heller liksom. 
Svar på tråden Elak 10 åring, vad göra?