Hon behöver definitivt hjälp från BUP, hoppas att de lyssnar denna gång och att allt blir bra.
En tanke som slog mig nu förresten är: har hon fått prova på någon idrott? Jag tänker att man brukar få utlopp för många aggressioner inom vissa sporter och efteråt blir man glad av endorfiner. Behöver kanske inte vara något med kroppskontakt eller särskilt mycket kontakt med andra alls, simning kanske?
EkJo87 skrev 2020-02-26 07:49:16 följande:
Vi har varit i kontakt med BUP ang henne tidigare, i o m att detta inte är ett nytt problem. Utan någonting som har pågått minst sen hon började skolan om inte längre. Då ryckte de mest på axlarna och sa att problemen skulle gå över när hon blev större och hennes klasskompisar kom i kapp henne "mentalt" s a s. Men vi får kanske ta kontakt med dem igen för det har ju uppenbart inte "gått över".
I övrigt så ja, jag har varit konsekvent. Är mobilen borta så är den borta osv. Och å ena sidan biter det ju på henne för hon blir väldigt upprörd så det är ju en konsekvens man tycker borde avskräcka beteendet men tydligen inte. I går var det samma visa igen och hon tycker att jag delar ut "hemska straff som man kan jämföra med dödsstraff" och ser inte alls sin roll i det hela. Sen är det ju klart att man inte kan förvänta sig att hon som är 10 år ska kunna överblicka det som en vuxen men hon fattar inte alls. Hon ångrar aldrig nånting hon gjort och får aldrig dåligt samvete över nånting. Om hon står och säger elaka saker till ett annat barn och blir påkommen, då ångrar hon att hon blivit påkommen för att hon vill inte bli av med mobilen men att det andra barnet är ledset skiter hon fullständigt i eller tycker t o m om. Hon är så väldigt ARG hela tiden och på allt. Jag har aldrig träffat en sån arg människa som henne. Hade det inte varit för att hon har väl hand med djur och bäbisar och aldrig skulle tänka tanken att plåga djur, sätta eld på saker eller på annat sett vandalisera andras ägodelar och för att hon HAR empati när hon är på "rätt" humör hade jag ärligt talat misstänkt psykopati.
Pratat har jag också testat. Och lågaffektivt bemötande för det ska ju tydligen vara bra med barn som bråkar. Funkar inte på henne. Hon blir komplett galen och börjar kasta saker omkring sig, riva eller slå sig själv, slå efter mig osv. Jag ska skrika och bråka med henne säger hon och får absolut inte "låtsas och vara lugn sådär som nån jävla tönt-idiot". Och ja. Men problemet är ju att hon GILLAR när andra barn blir ledsna och VILL att de ska vara det. För att hon är arg på dem. Har frågat henne varför hon är så arg flera gånger också i fall det skulle vara så att de andra barnen är elaka mot henne och mobbas och så, men så är det inte. Utan hon är arg på dem för att dem enligt henne är töntiga, överkänsliga, långsamma, tysta osv. I hennes värld skulle det vara helt okej att säga åt folk att de färgat håret fult, att dem är töntar som gillar den och den serien, att prata i klassrummet och konstant i matsalen så att inget annat barn får studie eller matro osv. Och av någon anledning tar hon det som en personal offense när nåt annat barn ber om en extra förklaring på nåt i klassrummet när läraren har genomgång. För då måste hon ju sitta där ÄNNU MER och inte få göra NÅNTING för att NÅN ANNAN är "dum i huvudet".
Nej, nu ska jag skicka i väg henne till skolan. Tack för svar!
