Hon vill ha barn nu.

Jag tycker du låter helt rimlig. Relationen testas ännu mer med barn. Att hon inte vill testa att bo ihop ett halvår (vilket inte är särskilt länge) ger tyvärr inte en så stabil och bra bild utav henne.

Jag har ingen erfarenhet av att skaffa barn, men enligt mig känns det konstigt att hon är villig att skaffa barn men inte ens testa bo tillsammans. Det låter inte heller så stabilt att hon inte kan planera sin ekonomi, det är ju viktigt så att du inte får betala för allt i ert hushåll och för barnet. Jag tycker att du tänker rätt, mycket bättre att planera och se till att man inte förhastar sig när det handlar om barn! 

Hon resonerar helt klart galet.

Självklart måste ni ju först bo tillsammans och få en stabilitet i förhållandet innan ni kan börja planera för framtiden.

Tycker du ska stå fast så får hon då välja att lämna on det upplägget inte passar henne.

Hon låter väldigt omogen

Men flytta ihop nu då och se hur det fungerar? Jag skulle också bli frustrerad om jag var din tjej, två år och ändå har ni inte kommit nånstans i er relation.

Ok läste inte ordentligt att du föreslagit det. Hon är antagligen så frustrerad att hon inte ens kan tänka klart.

Tack för era svar. jag har försökt prata med henne idag med men hon står fast vid att hon vill att vi flyttar ihop nu och börjar skaffa barn inom några månader annars lämnar hon.. Känns ju mer som hon värnar om att få bli mamma än vår relation.

 

Jag föreslog åter igen att hon får komma och bo hos mig för jag vill verkligen testa först och se hur det går men hon anser 6 månader är för lång tid att vänta för att se om vi funkar att bo som sambo. (detta sa hon) "hon har redan lagt 2 år på mig i väntan på att flytta ihop", och enligt henne hade hon gärna sätt detta hända för 1år sen. Men hur skulle de ens vara möjligt när hon plugga i annan stad vid de tillfället.

Jag är såklart ledsen men om det ska vara på denna nivå så känns det som jag själv får gå vidare. Börjar ju själv bli till åren och vill inte vara lastgammal när mitt barn växer upp men jag kan trots det inte skaffa barn bara sådär.

Fast om hon har viljat ha barn länge och ni har varit tillsammans i två år utan att det har tagit sig någonstans i relationen (ni är fortfarande kvar på samma ställe som för två år sedan) och du nu kommer med att du ?testa på hur ni funkar? ihop så tycker jag inte att det är särskilt konstigt att hon blir frustrerad på dig och hellre lämnar förhållandet. Varför skulle hon lägga ytterligare 6 månader på dig för att du då kanske, möjligtvis, eventuellt (eller inte) har bestämt om du vill fortsätta vara tillsammans med henne och skaffa barn? Flytta in för någon sorts 6 månaders provanställning och sedan eventuellt bli dumpad (eller hamna i en situation där du fortfarande då inte bestämt dig/vill skjuta upp)? Det låter som att det är du som är osäker på er relation och det är du som förhalar allt och hon är den som får tjata och trycka på för att det ska hända något (vilket det inte gjort hittills sen ni blev tillsammans).

Är hon 14 år?

Inget att satsa på, hon är ju vansinnigt barnslig och oansvarig.

Du är vettig, hon är "galen" på så sätt att hon fastnat i en fix idé. Om hon verkligen vill ha en familj med dig så borde hon tycka du har en superbra ide. Men nu tycker hon inte det men vill börja i galen ände. Du får nog inse att det här inte kommer hålla. 

anledningen till att jag är osäker är just pga distansen som var mellan oss. Du kanske missade att hon bodde i en helt annan stad? hon kom precis in på sin utbildning här i min hemort och nu när hon är tillbaka vill hon flytta ihop. men dels också på grund av hennes dåliga vanor med ekonomin och tänket att allt löser sig , pengar kommer pengar går så känner jag faktiskt att vi inte är redo , inte än! utan jag vill ha ett mer startkapital , och sedan stärka relationen igen efter hennes studier på annan ort där vårt förhållande tog skada. Därför anser jag att det är nödvändigt att ta det lugnt och ge det lite tid. jag anser också att man inte kan påstå att jag älskar henne mindre för att hon vill saker snabbare än mig. Var sak har sin tid och jag vill ha barn och flytta ihop men tycker de går fort från att ha bott i annan stad och bråkat flera gånger om dagen till att flytta ihop och skaffa barn som om inget hade hänt känns fel. Är det så mycket begärt att vilja testa bo ihop? varför är det något negativt och anses som en en provanställning?