Hon vill ha barn nu.

Hej. jag är ny på denna sida, kände att detta ställe kan vara bra att få råd och tips i.
jag är i 30års åldern närmare bestämt 31år. Min flickvän är lika gammal som mig och vi har varit tillsammans i 2 år snart.
Våra 2 år tillsammans har varit berg och dalbana minst sagt med mycket bråk och tjafs sista tiden om just barn och flytta ihop. Hon har dessutom studerat i en annan stad så vi har inte kunnat setts så mycket som man önskat p.g.a. avståndet så vår kärlek har blivit satt på prov och tagit lite skada. Hon är väl inte den ekonomiska eller tätaste personen jag känner då hon lever för dagen och inte har ansvarstänkande kring pengar. Studierna ska hålla på i 4år till och i fredags kom hon hem till mig och sa att hon är redo för flytta ihop och skaffa barn innan detta år är slut.

Jag vill verkligen ha barn med men vi har inte ens testat att bo med varandra utan har enbart sovit hos varandra. vi kan ju inte skaffa barn innan vi ens bott tillsammans i vetskap om vi ens trivs i samma lägenhet därför föreslog jag att vi kan flytta ihop (bor i en liten 2a) och testa i ett halvår och se hur det känns , och hon skulle försöka flytta sina studier hit och om allt går bra då så kan vi planera barn. Jag vill att ett barn planeras med sparande, framtidstänk , plats för barnet, rätt tid i livet och i förhållandet. men hon totalvägrade mitt erbjudande och slängde igen dörren och sa "tack för att jag slösat 2år på dig" och så gick hon . Jag har försökt prata med henne men hon vill inte lyssna på mina "dumma idéer" som hon uttrycker det utan hon vill ha ett barn och gemensamt boende annars är det slut.

Jag känner mig ställd mot väggen. jag vill gärna ha barn men inte på dessa kompromisser eller tvång. jag vill att de ska kännas rätt och jag vill jobba på vår relation först då det varit kämpigt innan man skaffar ett så stort ansvar som ett barn. Hon känner stress p.g.a. sin ålder också kan jag tänka mig då hon nämnt de ett par gånger.

jag har föreslagit flertal saker men allt jag säger är smuts i hennes öron utan vill ha det på sitt sätt eller inget alls. jag försöker hitta en lösning men ack förgäves.

Hur ska jag förhålla mig? är jag egoistisk? tänker jag fel?

ledsam123

Äldre 1 Mar 18:26

#6

Tack för era svar. jag har försökt prata med henne idag med men hon står fast vid att hon vill att vi flyttar ihop nu och börjar skaffa barn inom några månader annars lämnar hon.. Känns ju mer som hon värnar om att få bli mamma än vår relation.

Jag föreslog åter igen att hon får komma och bo hos mig för jag vill verkligen testa först och se hur det går men hon anser 6 månader är för lång tid att vänta för att se om vi funkar att bo som sambo. (detta sa hon) "hon har redan lagt 2 år på mig i väntan på att flytta ihop", och enligt henne hade hon gärna sätt detta hända för 1år sen. Men hur skulle de ens vara möjligt när hon plugga i annan stad vid de tillfället.

Jag är såklart ledsen men om det ska vara på denna nivå så känns det som jag själv får gå vidare. Börjar ju själv bli till åren och vill inte vara lastgammal när mitt barn växer upp men jag kan trots det inte skaffa barn bara sådär.

ledsam123

Äldre 1 Mar 19:39

#10

GGN skrev 2020-03-01 18:47:46 följande:

Är hon 14 år?

Inget att satsa på, hon är ju vansinnigt barnslig och oansvarig.

anledningen till att jag är osäker är just pga distansen som var mellan oss. Du kanske missade att hon bodde i en helt annan stad? hon kom precis in på sin utbildning här i min hemort och nu när hon är tillbaka vill hon flytta ihop. men dels också på grund av hennes dåliga vanor med ekonomin och tänket att allt löser sig , pengar kommer pengar går så känner jag faktiskt att vi inte är redo , inte än! utan jag vill ha ett mer startkapital , och sedan stärka relationen igen efter hennes studier på annan ort där vårt förhållande tog skada. Därför anser jag att det är nödvändigt att ta det lugnt och ge det lite tid. jag anser också att man inte kan påstå att jag älskar henne mindre för att hon vill saker snabbare än mig. Var sak har sin tid och jag vill ha barn och flytta ihop men tycker de går fort från att ha bott i annan stad och bråkat flera gånger om dagen till att flytta ihop och skaffa barn som om inget hade hänt känns fel. Är det så mycket begärt att vilja testa bo ihop? varför är det något negativt och anses som en en provanställning?

ledsam123

Äldre 1 Mar 19:39

#11

Orangebeans skrev 2020-03-01 18:45:05 följande:

Fast om hon har viljat ha barn länge och ni har varit tillsammans i två år utan att det har tagit sig någonstans i relationen (ni är fortfarande kvar på samma ställe som för två år sedan) och du nu kommer med att du ?testa på hur ni funkar? ihop så tycker jag inte att det är särskilt konstigt att hon blir frustrerad på dig och hellre lämnar förhållandet. Varför skulle hon lägga ytterligare 6 månader på dig för att du då kanske, möjligtvis, eventuellt (eller inte) har bestämt om du vill fortsätta vara tillsammans med henne och skaffa barn? Flytta in för någon sorts 6 månaders provanställning och sedan eventuellt bli dumpad (eller hamna i en situation där du fortfarande då inte bestämt dig/vill skjuta upp)? Det låter som att det är du som är osäker på er relation och det är du som förhalar allt och hon är den som får tjata och trycka på för att det ska hända något (vilket det inte gjort hittills sen ni blev tillsammans).

anledningen till att jag är osäker är just pga distansen som var mellan oss. Du kanske missade att hon bodde i en helt annan stad? hon kom precis in på sin utbildning här i min hemort och nu när hon är tillbaka vill hon flytta ihop. men dels också på grund av hennes dåliga vanor med ekonomin och tänket att allt löser sig , pengar kommer pengar går så känner jag faktiskt att vi inte är redo , inte än! utan jag vill ha ett mer startkapital , och sedan stärka relationen igen efter hennes studier på annan ort där vårt förhållande tog skada. Därför anser jag att det är nödvändigt att ta det lugnt och ge det lite tid. jag anser också att man inte kan påstå att jag älskar henne mindre för att hon vill saker snabbare än mig. Var sak har sin tid och jag vill ha barn och flytta ihop men tycker de går fort från att ha bott i annan stad och bråkat flera gånger om dagen till att flytta ihop och skaffa barn som om inget hade hänt känns fel. Är det så mycket begärt att vilja testa bo ihop? varför är det något negativt och anses som en en provanställning?

ledsam123

Äldre 1 Mar 19:40

#12

@GGN sorry råka citera ditt svar men var menat för Orangebeans

ledsam123

Äldre 2 Mar 06:35

#19

Mint skrev 2020-03-02 06:11:10 följande:

Uppenbart att hennes biologiska klocka vrålar just nu. Hon vill ha ett barn så gärna att hon sätter det framför allt, även framför er relation.

Du beskriver er relation som ?en berg och dalbana med bråk? och då har ni inte ens flyttat ihop än. Tycker faktiskt du verkar helt rimlig i det här. Fortsätt hålla på ditt villkor; ni bor ihop i ett halvår (nu får nog du se till att ansvara för att skydda dig) och sen kan ni se. Är det halvåret en berg och dalbana av bråk kanske ni inte ska fortsätta vara tillsammans?

Jag förstår dig helt och hållet i det du skriver. Hon är absolut inte galen och vill inte att hon ska framstå som det heller utan hon och jag är mer olika. Hon är mer för "kör, går det fel så gör det" medan jag är mer försiktig och mer praktiskt lagd och vill ha allt 100%. Och jag tvivlar på vår relation och det vet hon just pga alla bråk som varit om diverse saker. Det har även hänt en stor sak i hennes liv som jag inte skrivit om och jag kan inte göra det heller för det är för privat för henne men det har satt sina spår också vilket gör att jag har svårt att lita på henne. En del av mig säger att jag ska köra , en annan del säger nej var försiktig..

Hon har dessutom många fler krav än vad jag har . Hon vill som sagt gärna flytta ihop och skaffa barn, även planer på gifta sig och hon vill bestämma vart vi ska bo utan att ta hänsyn till hur mitt liv ser ut idag. Jag har en hobby som innebär motocross åkning och jag delar ett garage med en granne och flyttar jag här ifrån ryker min plats i garaget och jag har ingenstans att ha verkstaden och hon tycker det är en töntig hobby och att jag är oansvarig för att inte sälja eller säga upp min hobby för familj. Känns som jag ska ge en massa men hon kan inte offra något själv.

ledsam123

Äldre 3 Mar 08:05

#22

Richard1986 skrev 2020-03-02 09:49:19 följande:

Ni låter väldigt olika på många nivåer. Det behöver absolut inte betyda att den ena är dum och den andra är klok - det är inte så jag menar, men har ni svårt att enas om flera grundläggande saker redan nu så har ni antingen en del att jobba med eller så är det läge att avsluta ett förhållande nu. Redan existerande problem blir inte lättare med ett barn med i bilden. Tvärtom.

Ja vi är olika helt klart. Saknar henne väldigt mycket. Vi har inte pratat på flera dagar från att annars haft kontakt varje dag. Har försökt nå henne med sms men hon svarar inte. Sist när vi prata så sa jag att hon kunde flytta hem till mig så testar vi men hon säger nej! Att hon inte vill prata om det inte är för att jag vill säga att jag vill flytta ihop permanent och skaffa barn. Har jag inte det att säga vill hon inte träffas eller prata mer. Känner sån saknad, tittar på gamla kort, videos etc.. Jag ser att hon läst det jag skickat men som sagt inget svar tillbaka alls. Ska jag bara låta henne vara eller bör jag helt enkelt sänka min guard och ge henne det hon vill ha?

ledsam123

Äldre 3 Mar 11:56

#25

fjanten skrev 2020-03-03 08:08:15 följande:

Upp till dig, men livet blir inte enklare med ett barn i grytan.

Ja det kanske kostar mer än vad det smakar. Men saknaden är stor. Kanske måste våga lite för att vinna? Men det kan ju bli katastrof också om det vill sig illa.

ledsam123

Äldre 3 Mar 12:02

#26

ledsam123 skrev 2020-03-03 11:56:45 följande:

Ja det kanske kostar mer än vad det smakar. Men saknaden är stor. Kanske måste våga lite för att vinna? Men det kan ju bli katastrof också om det vill sig illa.

Ja du satte hammaren på spiken och verkar vara hur jag känner. Idag är en sådan dag där saknaden är enorm och även en gnutta svartsjuka också.. Tankarna springer iväg att hon kommer träffa en annan man som ger henne de hon vill ha och den tanken känns jobbig. Men jag jag inte ge upp allt utan att få någon som helst gensvar tillbaka. Jag vill försöka igen men vill att även hon ska kompromissa men det finns inte i hennes värld. Hon har ju trots allt väntar 2 år på mig enligt hennes syn trots att vi har haft det så dåligt under 2019 med distans. Jag vill bara stryka ett streck över allt och försöka igen men hon kan inte glömma det gamla utan ALLT som hänt anser hon är mitt fel. När jag försökt prata med henne i tel så har hon bombat att allt är mitt fel, jag har gjort så jag har gjort så.. Men hon är enligt henne helt felfri och har bara gjort allt för att behaga mig, vilket inte stämmer.

Hon vill ha barn nu.

INNEHÅLL