Satt och kollade på tjejer 22-26 år. Ooh la la 
Sen 32-36 år. Jodå, fortfarande attraktiva 
42-46 år. Attraktiva men lite kärring kan man börja ana.
52-56 år. Nu börjar hon allt kika ram. Kärringen 
62-66 år. Kärringen är här 
Närmar mig 50 men känner mig ung fortfarande, inga gråa hår eller sköra slemhinnor :)
Däremot ser jag konstigt. Måste dra boken, eller plattan, mobilen en lång bit ifrån mig för att se.....Det är ju ett ålderstecken.
Jag känner att livet är helt ok .... men jag saknar den där passionerade entusiasmen jag kunde känna som ung. Att det var riktigt kul och att jag längtade. Att det pirrade och spratt i kroppen och att man var förväntansfull. Det kunde handla om relationer eller något man skulle göra.
Numera känner jag ingenting. Jag är mer neutral - eller så känner jag att" det här var ju trevligt" - eller så känner jag bara att jag blev uttråkad och himla trött, haha.
Jag känner mig hyggligt ung och ser ok ut för min ålder.
Samtidigt välkomnar jag tanten i mig också. Hon får göra det hemtrevligt, vårda det hon har, stanna till i liver och behöver inte rusa vidare i livet hela tiden eller flirta med män. Att bli uppskattad av sin familj, arbetskamrater och andra som en vän eller medmänniska räcker bra.
Närmar mig 50 men känner mig ung fortfarande, inga gråa hår eller sköra slemhinnor :)
Däremot ser jag konstigt. Måste dra boken, eller plattan, mobilen en lång bit ifrån mig för att se.....Det är ju ett ålderstecken.
Jag känner att livet är helt ok .... men jag saknar den där passionerade entusiasmen jag kunde känna som ung. Att det var riktigt kul och att jag längtade. Att det pirrade och spratt i kroppen och att man var förväntansfull. Det kunde handla om relationer eller något man skulle göra.
Numera känner jag ingenting. Jag är mer neutral - eller så känner jag att" det här var ju trevligt" - eller så känner jag bara att jag blev uttråkad och himla trött, haha.
Jag känner mig hyggligt ung och ser ok ut för min ålder.
Samtidigt välkomnar jag tanten i mig också. Hon får göra det hemtrevligt, vårda det hon har, stanna till i liver och behöver inte rusa vidare i livet hela tiden eller flirta med män. Att bli uppskattad av sin familj, arbetskamrater och andra som en vän eller medmänniska räcker bra.
Jag var betydligt mer kärring när jag var yngre...så många omedvetna måsten som jag drogs med när barnen var små. Stressad , sur och var inte så bra på att ta hand om mitt utseende.
Nu däremot hinner jag träna, orkar ha sex varje dag, helt ostressad, koll på jobbet, gör bara saker som gör mig glad och nu mår jag så oförskämt bra i kropp och själ.
Får fler förslag från män nu än när jag var yngre.
Självförtroendet är på topp helt enkelt!
Länge leve denna kärringen 55 +
Milf heter det ju.
Närmar mig 50 men känner mig ung fortfarande, inga gråa hår eller sköra slemhinnor :)
Däremot ser jag konstigt. Måste dra boken, eller plattan, mobilen en lång bit ifrån mig för att se.....Det är ju ett ålderstecken.
Jag känner att livet är helt ok .... men jag saknar den där passionerade entusiasmen jag kunde känna som ung. Att det var riktigt kul och att jag längtade. Att det pirrade och spratt i kroppen och att man var förväntansfull. Det kunde handla om relationer eller något man skulle göra.
Numera känner jag ingenting. Jag är mer neutral - eller så känner jag att" det här var ju trevligt" - eller så känner jag bara att jag blev uttråkad och himla trött, haha.
Jag känner mig hyggligt ung och ser ok ut för min ålder.
Samtidigt välkomnar jag tanten i mig också. Hon får göra det hemtrevligt, vårda det hon har, stanna till i liver och behöver inte rusa vidare i livet hela tiden eller flirta med män. Att bli uppskattad av sin familj, arbetskamrater och andra som en vän eller medmänniska räcker bra.
Hmm, jag fyller 42 i sommar och känner likadant.
I och för sig känner jag att jag har spännande saker framför mig. Min nya gitarr jag ska lära mig spela på, högskolekursen jag tar på distans, mitt musik och filmintresse jag bejakar nu som vv-pappa, karriären.. men jag längtar inte efter det som jag längtade till saker som 20-åring. När allt var så in i bänken spännande så att man knappt kunde sova dagarna innan.
Dejtande har jag lagt på hyllan så länge. Sist jag var kär var jag sådär in i helv... kär så allting känns bara som diskvatten i jämförelse.
Nu går dagarna, ibland fort, ibland långsamt. Man njuter av tillvaron så som den kommer, av barnen och deras entusiasm, av en kopp kaffe i läshörnan, av fynden på bokrean men också av marklyft och knäböj. Kroppen får gärna vara stark ett bra tag till.
Jag börjar bli gubbe och jag välkomnar det.
Jag ska fylla 50 i december i år men känner mig inte som en kärring. Gillar hårdrock och döds och black metal som jag alltid gjort. Går på spelningar och festival,dock inte Sweden Rock för den är det Svensson varning för och där finns nog många både manliga och kvinnliga kärringar haha.
Hade en kompis som var kärring i sättet redan när vi var 25,år 1995. Verkar som om du mest grundar kärring på utseende. Hur är en kärring i sättet enligt dig?
Närmar mig 50 men känner mig ung fortfarande, inga gråa hår eller sköra slemhinnor :)
Däremot ser jag konstigt. Måste dra boken, eller plattan, mobilen en lång bit ifrån mig för att se.....Det är ju ett ålderstecken.
Jag känner att livet är helt ok .... men jag saknar den där passionerade entusiasmen jag kunde känna som ung. Att det var riktigt kul och att jag längtade. Att det pirrade och spratt i kroppen och att man var förväntansfull. Det kunde handla om relationer eller något man skulle göra.
Numera känner jag ingenting. Jag är mer neutral - eller så känner jag att" det här var ju trevligt" - eller så känner jag bara att jag blev uttråkad och himla trött, haha.
Jag känner mig hyggligt ung och ser ok ut för min ålder.
Samtidigt välkomnar jag tanten i mig också. Hon får göra det hemtrevligt, vårda det hon har, stanna till i liver och behöver inte rusa vidare i livet hela tiden eller flirta med män. Att bli uppskattad av sin familj, arbetskamrater och andra som en vän eller medmänniska räcker bra.
Och det i all välmening. Skulle själv behöva det om jag ska vara ärlig.
Jag ville provocera och vara lite elak när jag gjorde tråden. Men nu tycker jag mest det är kul att läsa om vad bra ni kärringar mår, och hur avslappnade ni är. Najs 
Låter som min kärring, hon förvandlades vid andra ungen, men du ger mig hopp om förändring om ytterligare 20 år.
Jag var lite grälsjuk när jag gjorde tråden. Läst mycket om vad kvinnor tycker illa om män som gubbar till sig.
Jag grundar nog mest kärring på utseendet, men sånt är ju individuellt förstås. Finns många attraktiva kärringar.
Hur ÄR en riktig kärring i sättet då? Det är väl dom som är helt osexiga, okvinnliga, sura och bara ska gnälla (oftast på män)