Autismenspektrumstörning/asperger

Hej, jag har träffat barn med autism som utmärker sig på det sätt som din lilla kille gör. Att vara mer oblyg än andra barn verkar vara lika vanligt som att vara mer tillbakadragen. Om beteenden ligger lite eller mkt i ytterkanten och sedan inte följer åldersadekvat utveckling. Det andra du skriver låter också bekant.

Vad gäller empati och de med autism som lätt påverkas och "tar över" andras känsloläge är det inte så ovanligt som det ibland framställs. Om det blir svårt och väldigt mycket av det, särskilt en överkänslighet för andras sorg och lidande, ibland andras ilska, kan man fundera över om det finns vissa svårigheter i det som kallas "empatisk precision". Det betyder att man har lite svårt att skilja på (och värja sig emot) andras känslor. Det blir lite som att sakna skyddande filter för andras känslor. Har varit med om att äldre barn, och även vuxna med autism, behövt begränsa sig i att t.ex titta på nyheter och att inte läsa om barn och djur som far illa. Har också sett att vissa behöver hjälp med gränser och tydlighet i sitt föräldraskap när de är vuxna då de lider så mkt med sitt eget barn som skriker och gråter när de fått ett nej eller liknande. (Eftersom du undrar hur det skulle kunna utveckla sig, men det är bara exempel) .

Jag är verkligen ingen expert på dessa diagnoser men för mig låter beskrivningen fullständigt normal? Vad är det de anser gör att han kanske har en diagnos? Själva intensiteten i beteendet eller så?

Min son beter sig likadant, det är vårt första barn så man googlar ju en massa och enligt internet är det en normal utvecklingsgrej att rada upp saker, att ordna i grupper enligt färg, storlek eller annat. Vår bvc-sköterska är lite orolig för hans språkutveckling (hon är orolig för allt sedan den dag han föddes!) men enligt 1177 är han exakt i fas med sin åldersgrupp, snart 3 år. Han är också empatisk, inte överdrivet men han förstår känslor på något sätt, t ex att man kan bli ledsen vilket han då påpekar om andra barn på fsk eller tecknade figurer, vilket jag mest ser som att han korrekt kan identifiera känslouttryck. Däremot har han inga problem med att sitta stilla längre stunder vid tv:n t ex.

Tack för ditt svar! Har undrat på just den känslomässiga biten och intressant att höra hur det kan utveckla sig för en del ??

Låter precis som vår dotter. Hon kunde inte prata, så gjordes utredning när hon var 3,5-4 år. Misstänkt autism. I fantasilekar tog hon rollen som hund eller katt. I andra lekar hade hon svårt att stanna kvar och bytte aktivitet ofta. Men om man tänker efter lite; det är svårt med mer avancerade lekar om du inte har ett språk. Självklart använder din pojke andra sätt att visa sin glädje eller få er uppmärksamhet. Att ta tag i någon är väl ett jättebra sätt? Vi tränade oerhört mycket med vår tjej. Olika ? lekar? för att träna språket. Hon led mycket av att inte kunna prata. De andra barnen tyckte också det var väldigt roligt när det blev fel. När hon var ca 5-5,5 släppte det. Då började hon helt plötsligt läsa och skriva! Idag är hon som vilken 10-åring som helst. Duktig i skolan och på sin sport och mycket kompisar.

De ville inte sätta någon diagnos då hon var så liten. Jag skrev fel ovan. Hon var 4,5 när utredningen gjordes. Hon hade dåliga resultat på de flesta Wppsi testerna. Vi hade en bok mellan förskola och hemma där vi skrev vad som hänt under dagen för att hjälpa henne att berätta sånt som hänt. Hon hade även tilläggspeng, så de kunde ha extra personal. Vi läste mycket Bamse. Lätt att ta in genom att båda titta på bilder och läsa. Innan hon var ca 4,5 gick det inte att läsa för henne. Hon höll för öronen och skrek. Hon ville heller inte delta i samlingar på förskolan. Tror det blev jobbigt att lyssna när man inte förstår. Tänk själv att sitta på en föreläsning på finska om du inte pratar det! Nej, hon har ingen diagnos och ingen misstanke heller.