BF December 2020

Dagarna kryper sig närmare till inskrivning (onsdag) och KUB (om en vecka). Det värsta är nojjan om att ha haft ett tyst missfall. Det känns rätt vanligt (baserat på folks kommentarer här på familjeliv) att kvinnor går på första ultraljudet och får veta att fostret dog för flera veckor sedan. Jag försöker att inte tänka på det för mycket men jag förstår inte hur en del klarar av att vänta till v20 för första ultraljudet (men de kanske får höra hjärtljud innan via den där skannern som barnmorskan använder?). Nu har illamående slutar så jag är i 'spökveckorna' nu, vilket är med en blandning av lättnad o oro. Att ha symtom känns ju som en bekräftelse att fostret lever.

Hoppas ni andra mår bra!

Jag är i v 11 (10+1) och jag har en hel del symtom. Ömmande bröst sedan innan jag plussade. Illamående, framförallt om jag ätit dåligt och på morgonen. Känner mig glömsk och allmänt trött men jag sover extremt dåligt. Sover mindre nu än jag gjorde innan jag blev gravid.

Trots dessa symtom så känner jag mig inte gravid för fem öre. Detta blir mitt första barn och jag har ännu inte gjort något ultraljud. Barnmorskan gjorde inte ens ett graviditetstest på mig när jag var där första gången i v 7.

Jag ska till mvc idag och bli inskriven och ta blodprov inför kub b.la. Dock finns inte någon ultraljudsmottagning i staden jag bor i så vi måste åka en bit ifall det blir aktuellt med kub.

Men enligt barnmorskan kunde hon inte lova att vi får göra kub då det pga covid-19 varit inställt i Dalarnas län.

Någon som varit i liknande situation? Hur löste det sig för er?

Jag vill så gärna göra ett ultraljud av något slag, för att få se att detta är på riktigt.

Tack för era fina ord! Faktiskt så känns det lättare och lättare. Vi har fått så otroligt mycket stöd av både vänner och familj, så det underlättar mycket. Vår son ger oss styrkan att vara glada och positiva.

Jag sitter i detta nu i väntrummet på sjukhuset för inskrivning. Har faktiskt börjat kunna prata om det och tänka på det utan att bryta ihop. Snart får vi säga hejdå till lilla mini och hoppas på att vi blir gravida igen och att det går bättre.

Hoppas era graviditeter går mycket bättre och att ni får njuta nu <3

Hej alla! Såg att inte många skriver här längre men jag hoppar in ändå. Va nämligen på mitt rutin ultraljud den 11/8 och det visade sig att de flyttade mig 11 dagar. Enligt min sista mens som va den 28/3-2020 så ska jag va beräknad den 2/1-2021 men icke sa Nicke. Nu är jag beräknad till den 21/12-2020. Barnmorskan kunde inte förklara detta för mig, alltså hur det kommer sig. Är det någon som har vart med om något liknande? Så jag va redan i vecka 22 när jag gjorde RUL.

Har någon börjat köp saker till bebisen? Eller anser ni att det är för tidigt? Jag har redan köpt kläder till BB, begagnad vagn och nytt babyskydd Hittade ett på en utförsäljning 1500kr i stället för 3000kr, sicket kap

Ja bara han kommer ut hel och frisk så blir det nog bra oavsett :)

Jag har med köpt kläder till BB men resten eller en stor del får nog bli begagnat. Jag har fått nått för mig så jag köper nästan allt på loppisar och i andra hand. Är vårat första barn men å gud va dyrt det är att skaffa barn haha!

Visste ju att det skulle kosta pengar, men detta är ju sjukt. Innan han ens har kommit har man gjort åt 5-6 tusen kr

Ja så dyrt!!

Ja jag känner att det är smart, speciellt när man mitt i allt detta ska spara till hus ???? Jag kan inte så mycket om vagnar mer än vad mina systrar sagt. En har 4 barn och en har 3, deras råd va ?köp med riktiga däck? alltså inte plast utan gummi däck. Speciellt om man ska ha som vi på vinterhalvåret. Våran vi köpte har sånna däck och dom verkar bra och stabila, de måste vara det med för vi har två hundar som ska ut på dagarna med ????

Tycker du tiden går fort eller långsamt då? Jag går ju in i vecka 23 nu och i början tyckte jag tiden kröp (spydde konstant hela dagarna ). Men nu springer den och magen iväg