• Anonym (Man 50+)

    Stödtråd för oss som gett upp sexlivet med vår partner

    Jag tänkte att det kanske kan vara på plats med en sk "stödtråd" för de av oss som insett att vi går ge upp tankarna på att ha ett sexliv med vår partner. Men vi väljer ändå att stanna kvar. Livet är ju komplext och man bryter inte bara upp för att exempelvis sexlivet inte funkar. Vissa gör det men många av oss väger saker mot varandra och inser att vi helt enkelt väljer att stanna kvar och låta sexlivet med partnern tona bort.

    Själv väljer jag att låta min sexlust somna in. Eller rättare sagt, jag onanerar ibland även om det blir mer och mer sällan. Jag konsumerar lite internetporr emellanåt men även det blir mer och mer sällan. 

    Hur ser din situation ut?

  • Svar på tråden Stödtråd för oss som gett upp sexlivet med vår partner
  • Booker

    Sorgligt att se många av inläggen här. Samtidigt känner jag så väl igen mig. Jag och frun har varit tillsammans i drygt tio år. I början var sexet inget vidare, hon var nämligen väldigt oerfaren. Men det visste jag och efter en tid så tycker jag att vi nådde en rätt bra harmoni. Med åren började dock gapet mellan vad jag ville och vad hon ville att vidgas. Hon slutade ta initiativ, allt ansvar hamnade på mig. Vi pratade om det och jag lät henne veta att om hon kände sig trygg med att jag var den som tog initiativ så accepterade jag det. Det var OK så länge hon åtminstone var med i matchen (men samtidigt tråkigt att aldrig själv få förmånen att bli förförd och känna sig åtrådd).

    Med tiden blev det allt svårare. Jag började köpa leksaker, hitta på lekar, testa nya ställningar osv, allt för att "få igång" henne. Vi pratade om det då och då, alltid på mitt initiativ. Det kunde ibland ge en effekt i några veckor, sedan var allt tillbaka till ruta ett igen.

    Till slut tog jag ett papper, ritade en rak linje och noterade dagar på ena sidan och månader i den andra änden och bad henne sätta ett kryss som visade hennes behov. Hon hamnade på knappt en gång i månaden, jag på 2-3 ggr i veckan. Där klargjordes väldigt tydligt vårt problem. Inte bara är jag den som vill testa nya saker och utveckla sexlivet medan hon är nöjd med missionären, våra sexuella behov ser alltså helt olika ut vad gäller 

    Att ha två små barn hjälper förstås inte, inte heller att hon lagt på sig en hel del vikt och inte verkar bry sig om detta medan jag (trots att jag är dyngtrött av småbarnslivet) försöker att träna och äta bra.

    Nu har jag slutat ta initiativ, gett upp rollen att ständigt vara den som jagar och hoppas att det ska bli något för att sedan gå till sängs med svansen mellan benen. Det har varit oerhört frustrerande. Min kropp har nu liksom stängt av hemma, jag blir inte ens sugen längre. Däremot kan jag konstigt nog bli kåt utanför hemmets väggar när jag ser någon snygg kvinna eller dagdrömmer om något sexuellt.

    Hur hållbart detta är vet jag inte, men som flera redan skrivit är det inte bara att bryta upp när man har ett helt liv ihop med barn, bostad osv. Jag känner samtidigt att jag går miste om massor av sexuella upplevelser för varje vecka som går. Vi är båda drygt 35 så jag kan tycka att det finns mycket kvar att uppleva i den åldern. 

  • Anonym (QT89)
    Booker skrev 2020-04-07 21:03:26 följande:

    Sorgligt att se många av inläggen här. Samtidigt känner jag så väl igen mig. Jag och frun har varit tillsammans i drygt tio år. I början var sexet inget vidare, hon var nämligen väldigt oerfaren. Men det visste jag och efter en tid så tycker jag att vi nådde en rätt bra harmoni. Med åren började dock gapet mellan vad jag ville och vad hon ville att vidgas. Hon slutade ta initiativ, allt ansvar hamnade på mig. Vi pratade om det och jag lät henne veta att om hon kände sig trygg med att jag var den som tog initiativ så accepterade jag det. Det var OK så länge hon åtminstone var med i matchen (men samtidigt tråkigt att aldrig själv få förmånen att bli förförd och känna sig åtrådd).

    Med tiden blev det allt svårare. Jag började köpa leksaker, hitta på lekar, testa nya ställningar osv, allt för att "få igång" henne. Vi pratade om det då och då, alltid på mitt initiativ. Det kunde ibland ge en effekt i några veckor, sedan var allt tillbaka till ruta ett igen.

    Till slut tog jag ett papper, ritade en rak linje och noterade dagar på ena sidan och månader i den andra änden och bad henne sätta ett kryss som visade hennes behov. Hon hamnade på knappt en gång i månaden, jag på 2-3 ggr i veckan. Där klargjordes väldigt tydligt vårt problem. Inte bara är jag den som vill testa nya saker och utveckla sexlivet medan hon är nöjd med missionären, våra sexuella behov ser alltså helt olika ut vad gäller 

    Att ha två små barn hjälper förstås inte, inte heller att hon lagt på sig en hel del vikt och inte verkar bry sig om detta medan jag (trots att jag är dyngtrött av småbarnslivet) försöker att träna och äta bra.

    Nu har jag slutat ta initiativ, gett upp rollen att ständigt vara den som jagar och hoppas att det ska bli något för att sedan gå till sängs med svansen mellan benen. Det har varit oerhört frustrerande. Min kropp har nu liksom stängt av hemma, jag blir inte ens sugen längre. Däremot kan jag konstigt nog bli kåt utanför hemmets väggar när jag ser någon snygg kvinna eller dagdrömmer om något sexuellt.

    Hur hållbart detta är vet jag inte, men som flera redan skrivit är det inte bara att bryta upp när man har ett helt liv ihop med barn, bostad osv. Jag känner samtidigt att jag går miste om massor av sexuella upplevelser för varje vecka som går. Vi är båda drygt 35 så jag kan tycka att det finns mycket kvar att uppleva i den åldern. 


    Du har bara ett liv. Ska du leva med kvinnan livet ut utan sex? Och dö nyfiken? Nääää bättre du hittar nån vid sidan av för att hålla fantasin o suget igång. Eller gå varsitt håll. Men kan säga att hon kommer få tillbaka sexlusten när hon blir singel. Det är nått konstigt med kvinnor. När dom stadgar sig så gråa hår datorn i fittan. Vet inte varför. Men så fort svensson livet försvinner så startar den
  • Anonym (Mannen)
    Booker skrev 2020-04-07 21:03:26 följande:

    Sorgligt att se många av inläggen här. Samtidigt känner jag så väl igen mig. Jag och frun har varit tillsammans i drygt tio år. I början var sexet inget vidare, hon var nämligen väldigt oerfaren. Men det visste jag och efter en tid så tycker jag att vi nådde en rätt bra harmoni. Med åren började dock gapet mellan vad jag ville och vad hon ville att vidgas. Hon slutade ta initiativ, allt ansvar hamnade på mig. Vi pratade om det och jag lät henne veta att om hon kände sig trygg med att jag var den som tog initiativ så accepterade jag det. Det var OK så länge hon åtminstone var med i matchen (men samtidigt tråkigt att aldrig själv få förmånen att bli förförd och känna sig åtrådd).

    Med tiden blev det allt svårare. Jag började köpa leksaker, hitta på lekar, testa nya ställningar osv, allt för att "få igång" henne. Vi pratade om det då och då, alltid på mitt initiativ. Det kunde ibland ge en effekt i några veckor, sedan var allt tillbaka till ruta ett igen.

    Till slut tog jag ett papper, ritade en rak linje och noterade dagar på ena sidan och månader i den andra änden och bad henne sätta ett kryss som visade hennes behov. Hon hamnade på knappt en gång i månaden, jag på 2-3 ggr i veckan. Där klargjordes väldigt tydligt vårt problem. Inte bara är jag den som vill testa nya saker och utveckla sexlivet medan hon är nöjd med missionären, våra sexuella behov ser alltså helt olika ut vad gäller 

    Att ha två små barn hjälper förstås inte, inte heller att hon lagt på sig en hel del vikt och inte verkar bry sig om detta medan jag (trots att jag är dyngtrött av småbarnslivet) försöker att träna och äta bra.

    Nu har jag slutat ta initiativ, gett upp rollen att ständigt vara den som jagar och hoppas att det ska bli något för att sedan gå till sängs med svansen mellan benen. Det har varit oerhört frustrerande. Min kropp har nu liksom stängt av hemma, jag blir inte ens sugen längre. Däremot kan jag konstigt nog bli kåt utanför hemmets väggar när jag ser någon snygg kvinna eller dagdrömmer om något sexuellt.

    Hur hållbart detta är vet jag inte, men som flera redan skrivit är det inte bara att bryta upp när man har ett helt liv ihop med barn, bostad osv. Jag känner samtidigt att jag går miste om massor av sexuella upplevelser för varje vecka som går. Vi är båda drygt 35 så jag kan tycka att det finns mycket kvar att uppleva i den åldern. 


    Det är tråkigt. Vi har varit ett par i 35 år, jag orkar inte bryta upp, orkar inte engagera mig i en ny kvinna för kvinnor idag verkar överlag sjukt tråkiga. Vi har så mycket gemensamt, vi har upplevt så mycket tillsammans och jag vill inget hellre att vi skulle utforska det sexuella tillsammans men icke. Vi är 50+.

    Vet inte vad jag vill ha sagt, bara skönt att skriva av sig med andra som är i liknande situationer.
  • Anonym (Skild)

    Känner igen detta så väl. Så sorgligt att så många lider i tystnad och inte vågar gå vidare.

    Efter många år av olycka skilde vi oss tillslut. Jag ville inte längre leva utan att leva. Jag ville inte längre fokusera på fel saker i livet.

    Klart att det var jobbigt och skilja sig, men jag har aldrig ångrat det. Barnen har nu hela föräldrar även om vi inte ses varje dag. Tror inte alls att dom tagit någon större skada av detta, snarare får dom mer kvalitet i sin tid med sina föräldrar än innan. Allt beror på hur man hanterar situationen.

    Nu är jag en egen person igen och inte bara en förälder eller en del av ett par.

    Och efter många år av olust till sex så är nu sexlusten tillbaka.

  • Perjonsson

    Men fan va patetiska ni är när ni accepterar sexlivet dö och väljer att acceptera o stanna i förfållandet. Ja blev deppig av att läsa om vissa.

    Nä upp o hoppa, ställ krav ultimatum för att få igång ett samtal jävler i mej.

    Med tiden blir sexet utjatat men ingen vågar ta intiativet för att snacka om hur vi kan boosta det. Jag har varit där, hade samtal som inte funkade då jag föreslog att vi kumde börja med lite nytt tex analt och testa hennes sexiga kläder mm. Jag köpte sexleksaker och det bar inte fel men räckte inte långt. Ja porrsurf fanns där och så var jag otrogen några gånger vilket jag inte ångrar det minsta för det påminde mej om att jag faktiskt har hingsten kvar i mej och jag växte rent mentalt.

    Jag vet att vissa kommer tycka det är patetiskt men kvinnor (kanske inte alla) gillar el mår bra att du som svag man reser dej o slår näven i bordet o visar på lite återfödd manlighet.

    Och säg att detta funkar fan inte för mej, vill du ha kvar mej här??.

    Blir hennes uppvaknande tillräckligt släpper hon mobilen o vinet o börjar tänka om.

    Ha en skarp diskusion på vad som skulle få henne att vakna sexuellt och acceptera inte "vet inte". Kräv att hon /ni båda till nästa dag har skrivit 5 förslag och att det får vara hur sjuka o kinky fantasier som helst. Avsett 2 kvällar i veckan för att i sängen titta på porr ihop. Och ni ska inte en jävla gång på film se saker där ni säger usch/fy/nej!!!! Ni ska va vara öppensinninga för att all sex ni ser är bra men att ni mognadsmässigt inte ännu är redo för det ni ser.

    Får du inte med henne på något så börjar du skita i att komma hem på kvällarna . Åk o hälsa på gamla bekanta som du imte varit hos på länge men säg inget. Låt henne gå i frustrationen av att du är ute på eget kul el är otrogenoch då kanske hon drar skallen ut ur röven och börjar lyssna. Hon ska inte ta dej förgivet!! Kommer otrohetsanklagelse så kan du först senare uppge dina alibin i form av dima vänner, haha.

    Visa nu att du är man o ryck upp dej!!

  • Anonym (J)

    Jag har det liknande som dig, förutom att jag är kvinna och det är min man som inte vill ha sex. Vi hade det bra de första åren men sex dagligen, sen föll det ganska snabbt ner till ca 1 gång/månad.

    Vi har haft otaliga diskussioner där han svarar att han inte vet varför han inte vill längre. Och där jag förklarat att jag inte vill leva såhär sexlöst. Jag hoppades ganska många år på att det till slut skulle ordna upp sig. ?Bara vi kommer ur småbarnsåren?, ?bara han får det lugnare på jobbet? o.s.v.

    Nu sista halvåret typ, efter 8 år av sex max 1 gång i månaden så har jag äntligen kommit till nån slags acceptans att det aldrig kommer bli bättre än såhär. Hans lust är borta. Sista året har det nog snarare varit varannan månad. Och snart antar jag att vi inte kommer ha sex alls längre då jag tröttnat på att ta initiativet när det bara slutar med avvisanden för det mesta och annars ett tydligt ?ställa-upp-sex? som är oengagerat och dött.

    Det är inte alls så jag sett framför mig att jag skulle leva mitt liv, i princip sexlöst från 26 års ålder. Men jag försöker nu istället fokusera på att jag åtminstone fick några år med bra sex och av det kom en familj jag älskar. Nu är jag 34 år och har förhoppningsvis inte allt för långt kvar till klimakteriet och då brukar ju sexlusten dö ut för många kvinnor.

  • Anonym (Inte Fredrik)

    Alltså jag fattar inte men det är väl för att jag aldrig varit där själv. Så opåverkad av stress, sjukdomar, småbarnsår och ja jag vet inte allt jag är. Visa lite för mycket hud till mig, ett lurigt leende eller något annat som antyder på ligga och jag går igång. Eller tvärtom, att jag berör på ett sätt som fick (är singel nu) henne att tända till så nog tusan blev det åka av så fort tillfället gavs. Tycker verkligen synd om er som ger eller givit upp sexet, livet är ju till för att njutas av!

  • Anonym (J)
    Anonym (Inte Fredrik) skrev 2020-04-08 09:48:43 följande:

    Alltså jag fattar inte men det är väl för att jag aldrig varit där själv. Så opåverkad av stress, sjukdomar, småbarnsår och ja jag vet inte allt jag är. Visa lite för mycket hud till mig, ett lurigt leende eller något annat som antyder på ligga och jag går igång. Eller tvärtom, att jag berör på ett sätt som fick (är singel nu) henne att tända till så nog tusan blev det åka av så fort tillfället gavs. Tycker verkligen synd om er som ger eller givit upp sexet, livet är ju till för att njutas av!


    Jag tror att de flesta av oss är ganska opåverkade av det också. Problemet är ju att våra partners inte är det. Jag kan vara supertrött men nog tusan är jag kåt ändå. Speciellt när man ligger naken bredvid nån man tänder på. Då är det enligt mig svårt att inte bli kåt. Men när man lever med en partner som inte fungerar likadant, då har man två val. Antingen lämna förhållandet och familjen eller att ge upp sexlivet.
  • Anonym (Inte Fredrik)
    Anonym (J) skrev 2020-04-08 09:56:13 följande:

    Jag tror att de flesta av oss är ganska opåverkade av det också. Problemet är ju att våra partners inte är det. Jag kan vara supertrött men nog tusan är jag kåt ändå. Speciellt när man ligger naken bredvid nån man tänder på. Då är det enligt mig svårt att inte bli kåt. Men när man lever med en partner som inte fungerar likadant, då har man två val. Antingen lämna förhållandet och familjen eller att ge upp sexlivet.


    Men det låter ju precis som vi hade det, känner så igen mig, kåt så man inte kan sova. Men jag såg det som en utmaning istället för att tända henne så ofta som möjligt och tycker jag lyckades ganska bra med det. Rannsakade mig själv och skrev en lista på saker som jag visste att hon tyckte om och det kunde vara små saker som att köpa hennes favoritgodis, bädda rent i sängen ofta, göra saker som hon tyckte var tråkiga i hemmet, gjorde matlådor, till att säga fina ord, lämna lappar på ställen hon inte förväntade sig och enkla tex bara ett hjärta på. Funkade det för mig då? Jo men hon frågade faktiskt om jag hade någon baktanke med det hela och jag svarade ja självklart, jag älskar att se dig le och må bra. Sedan tog jag mer sällan initiativ till sex, det behövdes inte...

    Nu gick vi skiljda vägar av andra orsaker men sexet vi hade var väldigt fint och hett.
  • nuggen

    Hej Anonym J...

    Du är bara 34år och har hamnat där med jävla lite sex, hemskt tråkigt för dig.

    Vad har ni försökt med ?

Svar på tråden Stödtråd för oss som gett upp sexlivet med vår partner