Booker skrev 2020-04-07 21:03:26 följande:
Sorgligt att se många av inläggen här. Samtidigt känner jag så väl igen mig. Jag och frun har varit tillsammans i drygt tio år. I början var sexet inget vidare, hon var nämligen väldigt oerfaren. Men det visste jag och efter en tid så tycker jag att vi nådde en rätt bra harmoni. Med åren började dock gapet mellan vad jag ville och vad hon ville att vidgas. Hon slutade ta initiativ, allt ansvar hamnade på mig. Vi pratade om det och jag lät henne veta att om hon kände sig trygg med att jag var den som tog initiativ så accepterade jag det. Det var OK så länge hon åtminstone var med i matchen (men samtidigt tråkigt att aldrig själv få förmånen att bli förförd och känna sig åtrådd).
Med tiden blev det allt svårare. Jag började köpa leksaker, hitta på lekar, testa nya ställningar osv, allt för att "få igång" henne. Vi pratade om det då och då, alltid på mitt initiativ. Det kunde ibland ge en effekt i några veckor, sedan var allt tillbaka till ruta ett igen.
Till slut tog jag ett papper, ritade en rak linje och noterade dagar på ena sidan och månader i den andra änden och bad henne sätta ett kryss som visade hennes behov. Hon hamnade på knappt en gång i månaden, jag på 2-3 ggr i veckan. Där klargjordes väldigt tydligt vårt problem. Inte bara är jag den som vill testa nya saker och utveckla sexlivet medan hon är nöjd med missionären, våra sexuella behov ser alltså helt olika ut vad gäller
Att ha två små barn hjälper förstås inte, inte heller att hon lagt på sig en hel del vikt och inte verkar bry sig om detta medan jag (trots att jag är dyngtrött av småbarnslivet) försöker att träna och äta bra.
Nu har jag slutat ta initiativ, gett upp rollen att ständigt vara den som jagar och hoppas att det ska bli något för att sedan gå till sängs med svansen mellan benen. Det har varit oerhört frustrerande. Min kropp har nu liksom stängt av hemma, jag blir inte ens sugen längre. Däremot kan jag konstigt nog bli kåt utanför hemmets väggar när jag ser någon snygg kvinna eller dagdrömmer om något sexuellt.
Hur hållbart detta är vet jag inte, men som flera redan skrivit är det inte bara att bryta upp när man har ett helt liv ihop med barn, bostad osv. Jag känner samtidigt att jag går miste om massor av sexuella upplevelser för varje vecka som går. Vi är båda drygt 35 så jag kan tycka att det finns mycket kvar att uppleva i den åldern.
Det är tråkigt. Vi har varit ett par i 35 år, jag orkar inte bryta upp, orkar inte engagera mig i en ny kvinna för kvinnor idag verkar överlag sjukt tråkiga. Vi har så mycket gemensamt, vi har upplevt så mycket tillsammans och jag vill inget hellre att vi skulle utforska det sexuella tillsammans men icke. Vi är 50+.
Vet inte vad jag vill ha sagt, bara skönt att skriva av sig med andra som är i liknande situationer.