Ensam vårdnad från födsel?

Hej!

Jag är 20 år ung och gravid med mitt första barn. Jag och pappan som är 28 år, är inte ett par idag men har daglig kontakt och jobbar även på samma plats.

Nu har vi kommit till den situationen att jag vill ha ensam vårdnad men han vill ha gemensam.

Han meddelade mig det här helt oväntat, och sagt att han skaffat och haft kontakt med en jurist vilket enligt mig kändes lite som att gå bakom min rygg då vi inte diskuterat det här på egen hand först. Så det han säger nu är att han vet sina rättigheter och att ödet ligger hos domstolen.

Anledningarna till att jag vill ha ensam vårdnad är många men samtidigt känns det som att jag inte får fram motiven i ord.

Först och främst så har han en historia med narkotika och mycket alkohol (vet inte exakt hur det ser ut idag). Jag fick reda på detta i somras när han berättade detta för mig då han samma dag hade köpt kokain. Men när jag tar upp det med honom nu så nekar han det totalt (mest troligt för rädslan att jag ska kunna använda det emot honom) och säger att jag ska sluta hitta på och försöka förstöra för honom.

Sen så har han varit rent ut sagt elak och trakasserat mig. Vill inte gå in på för mycket detaljer men har långa sms-konversationer där han kallar mig saker, hånar mig och säger att alla på jobbet också pratar bakom min rygg.

Har också på sms där han skriver att han tvekar på ifall barnet ens är hans, då han i samma tur kallar mig "ho*a" och säger att jag öppnar mina ben, med andra ord.

När jag sa att jag inte ville berätta om min graviditet på jobbet ännu så skrev han bara att han kommer berätta det nästa dag vilket han gjorde, trots att det var helt emot min vilja vilket jag var väldigt tydlig med.

Jag känner helt enkelt mig inte trygg med gemensam vårdnad. Även våra kollegor som känner oss båda tycker att ensam vårdnad för mig är det bästa i vår situation. Umgänge är ju en helt annan sak och det har jag försökt vara tydlig med när jag pratar med honom. För mig är det viktigt att barnet får en bra relation till pappan då jag själv haft världens bästa och tryggaste uppväxt med stor familj och en otroligt fin relation till båda mina föräldrar.

Så slutligen, när det väl kommer till kritan, är detta nog med motiv för att få ensam vårdnad? Har någon varit i liknande situation eller har några bra tips hur jag kan gå tillväga?

All hjälp är jag tacksam för ??