Ensam vårdnad från födsel?

Du har automatisk ensam vårdnad när barnet föds. För att det ska ändras måste du antingen ge honom del av vårdnad i samband med att ni skriver faderskap eller att han stämmer dig på vårdnaden. Sannolikheten att han skulle få del av vårdnaden efter en stämning är väldigt hög. Det krävs oerhört mycket för att förlora vårdnadsrätten. Att han varit dum mot dig eller har ett tidigare bruk av narkotika bakom sig kommer inte att räcka för att förlora vårdnaden.

Vårdnaden handlar om den juridiska delen. Även om du får ensam vårdnad så kommer han (eller barnet) att få umgängesrätt.

Det bästa du kan göra i denna situation är att gå med på gemensam vårdnad och om det visar sig att det inte fungerar stämma för ensam vårdnad i ett senare skede.

Som det skrivits tidigare så är det mycket troligt att tingsrätten skulle komma fram till gemensam vårdnad och då har ni båda förlorat en massa pengar och troligtvis stökat till livet en hel del i jämförelse med att lösa detta på egenhand i samband med fastställande av faderskapet. 

I grunden håller jag med dig att vårdnaden borde vara gemensam som standard, men det skulle behöva kombineras med en starkare plikt kopplad till vårdnaden. Att man tex blir av med den om man vägrar både att vara föräldraledig och skriva över dagarna, om man krånglar med papper till skola, vårdcentral odyl eller uppenbarligen använder vårdnaden som ett hot mot andra föräldern istället för ett verktyg i att ska ha det så bra som möjligt.

Fadern ska givetvis ta likvärdigt ansvar kring barnet som modern.

Ingen kan någonsin kräva lika rättigheter om de inte samtidigt är villiga att acceptera lika skyldigheter.

De dagar var o en får räcker gott o väl utan problem tills barnet inte behöver ammas längre, sen får väl fadern vara hemma o ta hand om barnet om han inte är villig att dela med sig av sina dagar?

Visar det sig där o då att fadern är ovillig att göra något av dessa alternativ så ska han givetvis på juridisk väg tvingas ge upp antingen det ena eller det andra.

Det jag anser anmärkningsvärt är att det resonemang ni för grundar sig på att makten ska fortsätta vara hos kvinnan eftersom det ger henne bättre möjligheter att ta ett större praktisk ansvar i föräldraskapet.

Samtidigt som i princip alla myndigheter och intresseorganisationer som har med ämnet att göra ständigt påtalar att detta fenomen är den sista stora grundstenen i de ojämlikheter vi idag fortfarande ser mellan kvinnor och män på gruppnivå.

Att män på gruppnivå har större makt i arbetslivet och därtill jobbar mer o tjänar mer är direkt kopplat till den ojämlikhet som fortfarande råder när det gäller föräldraskapet.

De flesta kvinnor spänner käken, knyter näven o ondgör sig mer än gärna över denna orättvisa, kräver ständigt nya reformer och att "kvinnofrågor" ska få olika former av positiv särbehandling.

Men sen sitter de flesta i praktiken o för resonemang exact i linje med det ni nu gör här i tråden...

Tråden ligger inte i Känsliga Rummer utan under Allmänna rubriker....