Otrogen pappa som gjort dotterns tjejkompis med barn

Det gör du väl när du använder barnets oskyldighet och skyddslöshet som enda argument? Visst barnet är oskyldigt och skyddslöst, men barnet är oxå en produkt av pappans svek mot familjen och kompisens svek mot dottern. Ska man bara ignorera det?

Jo ni sätter barnet högt, men ni väljer att ignorera övrigas känslor utan menar att barnet behov är viktigare än något annat och då ska alla bara lägga undan sina känslor och bara acceptera det. Det är ett välmenat men samtidigt väldigt ensidigt resonemang. Det är skillnad på att sätta någon högt och att sätta någon högst med ett S :)

Att inte döma moraliskt är lite korkat, för hela dilemmat ÄR ju ett moraliskt dilemma. Tar man bort moralen ur ekvationen så är ju i stort sett ALLT alla gör helt ok, pappans svek, helt ok, vadå han bara knullade dotterns kompis ju?, kompisens svek mot dottern... helt ok, vadå, hon knullade bara med en man ju?

1) Ja och i att vara en bra pappa ingår att "inte sätta på dotterns kompis och göra hennes på smällen", och "att inte ignorera sina barns känslor och kräva att de ska lägga sina känslor åt sidan bara för att han vill göra rätt mot barnet"... mao talar hans beteende för att han inte är en bra pappa. OBS! Beteende, dvs det han gör, inte vad han känner och vilka förklaringar han har för sitt beteende.

2) Syskonen har inget som helst ansvar för barnet, de har aldrig bett om det, var inte delaktiga i beslutet att göra det, barnet är helt och håller pappan och kompisens ansvar.

3) Det resonemanget håller om pappan varit singel, nu är han ju inte det och barnets rätt till en familj krockar med att mannen redan har en annan familj. Det är alltså en omöjlig ekvation, för att hennes barn ska få en riktig familj måste pappan lämna den andra familjen men då sker ju barnets rätt till en familj på bekostnad av den andra familjen. I så fall blir det något i still med att ha barn sen ett tidigare förhållande. Det här är anledningen till att så många barn växer upp utan den ena föräldern och varför det är en dålig idé att skaffa barn med någon som är upptagen.

Handlingar är alltid svartvita, antingen gör man det eller låter bli och det får alltid konsekvenser. Det som däremot inte är svartvitt är hur man förhåller sig till dem men att kräva att alla bara ska acceptera allt är ju även det svartvitt.
Svek kan vara olika stora men det är inte upp till den som svikit att avgöra magnituden utan upp till dem som drabbats
Ja en lögn som som kommer till ytan är inte längre en lögn utan verklighet, men lögner har ju oxå konsekvenser och de försvinner inte bara för att lögnen blivit verklighet.

Ja, men allt det du skriver innebär ju att de drabbade sätter sina känslor åt sidan och accepterar både pappans och kompisens svek. Är inte det väldigt mycket att begära? Man kan ju lika gärna argumentera för att pappan och kompisen borde tänkt på det innan de agerade?

Så möjligen ignorerar ni inte övrigas känslor, men ni lägger inte speciellt mycket värde i dem. Typ jag ser förstår dem men jag skiter i det och kräver att de ska acceptera allt ändå, och det är ju i praktiken samma sak som att ignorera. Och det handlar inte om att behärska sig "en stund" det handlar om att svälja sina känslor så länge barnet lever.

Du misstolkade nog det jag skrev om moral, jag skrev INTE att det är korkar att döma efter moral, jag skrev att det är korkat att ta bort moral ur ekvationen eftersom hela dilemmat är ett moraliskt dilemma, tar man bort moral så är ju ALLT människor gör ok. Då blir både pappans och kompisens svek ok och att helt skita i barnet oxå ok.

1) Nej, jag vill inte se filmen, inte riktigt min typ av film. Och återigen, hur han framställs i filmen är irrelevant, det du frågar om är vad VI tycker om hans agerande inte vad filmmakarna tycker. Jag tycker inte han verkar vara en bra pappa, en bra pappa sätter inte på sin dotters kompis. En bra pappa tänker lite längre än sin kuk. En bra pappa tänker på vad hans handlingar kommer få för konsekvenser för hans familj, han kanske är bra på andra sätt men just det verkar han misslyckats med helt och hållet.

2) Ja, det har inget ansvar, men du skrev ju att de hade ett ansvar gentemot barnet. Och nej man kan inte kräva att de ska ha solidaritet för produkten av ett stort svek mot dem

3) Nja, många familjer har halvsyskon, bonusar etc. Men alla kommer inte till genom svek och lögner och framför allt inte genom att sätta på sin dotters kompis. De flesta kommer nog till genom att man skiljer sig och skaffar nya barn UTAN svek och lögner med i ekvationen och det gör ju såklart saker betydligt lättare.

Fast nu blandar du ihop saker, du pratar om av vilken anledning man gör saker och det har jag ju hållit med om har många nyanser, men handlingen i sig är svartvit. Om du har ihjäl någon så är personen död efter det, liv eller död, svatvitt. Sen varför du gjorde det, vad du tänkte och kände är såklart mycket mer nyanserat. Ja vi gör fel ibland och det blir konsekvenser, men vi kan inte kräva att andra ska acceptera konsekvenserna eller förlåta oss, det är helt och hållet upp till dem. Att inte förlåta är precis lika ok som att förlåta. ALLT kan inte alltid förlåtas. Ibland kan att förlåta någons misstag vara rent destruktivt. (ex Stina förlåter att kalle slog henne, vilket leder till att kalle fortsätter slå henne i flera år eller värre)

Jag håller inte med om att man inte ska döma andra, hur ska folk förstå att de gör fel om ingen dömer dem? Och om fler dömde sig själva innan de gjorde dumma saker så skulle andra kanske slippa döma dem i efterhand?

Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad gäller väl alla och inte bara barnet? Om pappan eller kompisen hade tänkt så så hade det väl aldrig blivit något barn? Varför är det bara alla andra som ska tänka så EFTER att någon klantat sig? Om jag hade varit barnet hade jag såklart velat haft kontakt med min pappa (det beror iof på vilken slags pappa det är, alla är ju inte bra, vissa kan vara bäst att vara utan) men jag skulle absolut inte förvänta mig att bli accepterad av övriga syskon med tanke på hur jag kom till. Jag skulle ha full förståelse för varför de tog avstånd.

Nej, att ljuga är att ljuga, det förändras inte av i vilket syfte man ljuger eller för att man sätter finare namn på det. Man kan ljuga i syfte bra syfte eller själviskt syfte men i båda fallen talar man inte sanning och det är att ljuga. Dessutom tror jag inte för en sekund att människor som ljuger om en otrohet ljuger för att skona andra, de ljuger främst för att skona sig själva men rättfärdigar det med att de skonar andra.(kanske främst för sig själva?)

Fast det är ju inte för allas bästa, i så fall är det enbart för barnets bästa.

Juridik bygger till väldigt stor del på moral (etik) den med, och juridik avgör oftast bara om något är straffbart, det är var och ens värderingar (moral) som i praktiken oftast avgör hur man agerar.

Att hälften av alla bonufamiljer skulle kommit till genom en otrohet tror jag inte ett dugg på eftersom om man ska tro statistsiken så är runt 30+% otrogna, och samma siffror visar att få blir ihop med älskarinnan/älskaren, de flesta verkar bara vilja ha någon vid sidan av och dumpar fort som ögat när det kommer fram (som pappan gjorde med kompisen). Dessutom är ju inte alla som blir ihop med någon ny redan i ett förhållande, många av dem är singlar och av dem som redan är i ett förhållande är det långt ifrån alla som är otrogna, många gör slut med sin partner först och inleder nåt nytt sen

Japp ingen har slagit ihjäl någon men det har jag iof inte heller sagt utan tog det som exempel på att handlingar är svartvita och att man bör skilja på handlingar och förklaringar till sina handlingar. Hur mycket man dömer beror kanske på vem man känner mest empati för, den som svek eller den som drabbades, personligen känner jag betydligt mer empati för den som drabbades eftersom personen inte själv valde det medan den som bedrog valde konsekvenserna själv genom sina handlingar. Och i slutändan är det ju upp till den dabbade att avgöra hur stort man tycker sveket är (stort, lagom eller litet), och om man vill förlåta eller ej.

Jag har inte sagt att ljuga alltid är fel, det jag sagt är att ljuga alltid är att ljuga, att inte säga sanningen är alltid en lögn oavsett syfte. Jag tycker dock att ljuga om en otrohet alltid är fel om inte ens partner uttryckligen sagt att hen inte vill veta något. För det man gör då genom att ljuga är att man fråntar sin partner chansen att själv välja och manipulerar sin partner att vara kvar i ett förhållande hen kanske hade valt bort om personen hade fått veta sanningen. Det är ren manipulation i syfte att skydda sig själv.

Tycker inte man utsätter sina barn för en sån här sak och definitivt inte med någon vän som betyder så mycket för sitt barn.

Snacka om dubbelt svek mot sin dotter.

Nja, det är nog snarare alla gubbars våta dröm, i verkligheten är det väldigt få unga tjejer som tänder på gubbar, de få som gör det är oftast ganska trasiga.

Haha, "vädjade om stöd"? Hon måste ha hela skruvbeståndet löst.
Jag hade skitit fullständigt i hur hon mådde. Fullständigt och totalt.

Hade inte kännt mig kränkt men väldigt äcklad. Det hade inte tagit många minuter innan sanningen var öppen för alla.
Hon är bara värd mitt förakt.

Om hon inbillar sig att jag ska ta till mig hennes unge som mitt halvsyskon så kan hon glömma det. Det kan för övrigt horgubben till pappa också göra.

Japp, det som är bra för BARNETS uppväxt, dvs du talar fortfarande bara om vad som är bäst för barnet inte om vad som är bäst för övriga familjen. Nej det behöver inte gynna alla om det är något som blir påtvingat på dem. Att svälja sina känslor och tvingas acceptera saker mot sin vilja är inte alltid positivt.

Japp. vi pratar om moral och det är som sagt upp till var och ens moral att avgöra vad man vill förlåta, det är inte ett straff utan ett val.

Nej vi är inte överens om att så många barn kommer till genom en otrohet, jag tror de är relativt få. Många barn kanske kommer till EFTER en otrohet, dvs man var otrogen och bytte partner och fick senare barn tillsammans vilket inte är samma sak som att bli på smällen under tiden man är otrogen.

Det är inte jag som tror att det är skillnad på handlingar och förklaringar till sina handlingar, det ÄR två olika saker. Jag har heller inte sagt att jag tycker man alltid ska vara benhård, jag har sagt att det är upp till de drabbade att avgöra och att det är fel att tvinga någon eller förvänta sig att någon ska acceptera ens misstag och förlåta. Det är något som bör ske frivilligt och man måste kunna acceptera att alla inte alltid vill acceptera eller förlåta allt.

Ja ljuga är alltid ljuga då är vi överens om det.Misstag är misstag men misstag får ju ibland konsekvenser för andra. Människor gör fel ibland men då får man ju oxå acceptera konsekvenserna för sitt misstag. Lev och låt leva låter ju fint, men det blir problematiskt när någon annan leverne innebär att du far illa. Jag skulle vilja ändra det till "lev och låt leva men ta hänsyn till och respektera andra"

Samvaro är inte riktigt samma sak som att ljuga för andra för att skydda sig själv, det går att ha samvaro utan att ljuga och manipulera andra. Samvaro som bygger på ärlighet är ok, samvaro som bygger på lögner och manipulation är inte ok.

Jag ser att ingen av dina arketyper är lögnaren, svikaren, manipulatören, egoisten, nacissisten. Bra att du har vettiga arketypet, men vanliga människor är ju även människor som inte ljuger eller sviker, eller hur? 

[Bra resonerat. Det var så jag ville att tonrårsgrabbarna hemma ska börja resonera. Du tänke rungefär så här i omoralisk topplista?

Nu tillkommer det info så självklart hade jag inte det i beräkningarna.

1) Pappan är otrogen och sviker äktenskapet och skämmer ut sig med lång kärleksaffär med vuxna dotterns tjejkompis (och vuxen sonens f d första flickvän). Pappan har dock längtat mycket efter närhet med en kvinna. Pappan ställer upp för nytt barn.

Pappans känslor är irrelevanta enligt min moral. Det är bara ett sätt att rationalisera fram att det är ok att göra som han gör. Istället för att lämna en relation han inte trivs i väljer han att vara otrogen. Utöver det så väljer han att vara otrogen med hans dotters kompis, som nu dessutom är sonens ex flickvän. Pappan är ett rövhål som tillåter sig själv att såra fru och barn för sina egna lustar skull. Att han tänker ta hand om barnet, vilket jag inte kände till, är det rätta att göra. Varken mer eller mindre och han får inga pluspoäng för det.

2) Tjejkompisen sviker vänskapen med vuxna dottern för att inleda lång kärleksaffär med pappan. Hon råkar bli gravid och vill behålla barnet. Hon mår väldigt dåligt, av skam och ovisshet.

Tjejkompisen väljer att delta i en otrohet och dessutom med hennes väns pappa. Hon precis som pappan förväntas vara fullt medvetna om att sex kan leda till barn. Så det finns inget "råkar bli gravid". Självklart mår hon skit men hon har satt sig i situationen själv och får inga sympatier av mig. Att hon skäms betyder bara att hon visste vad hon gjorde men valde att göra det ändå.

3) Vuxna dottern tar genast avstånd från tjejkompisen när hon anförtror sig ledset och berättar om at thon är gravid med vuxna dotterns halvsyskon. Vuxna dottern fördömer och kallar sin ledsna tjejkompis för hora. Vuxna dottern läxar upp sin pappa för otroheten...

Dotterns första reaktion är fullt förståelig enligt mig. Jag tycker det är fel att kalla folk för fula saker men den här situationen är så extrem att jag inte kan klandra henne. Självklart är vänskapen förstörd. Dotterns enda fel enligt mig är att försöka muta kompisen att göra abort.

4) Vuxne sonen snickrar ihop med sin syster till ett förslag om pengar för abort alternativt mycket pengar för att bebis/halvsyskon ska lämnas bort och uppfostras utan sin mamma/tjejkompisen. Tjejkompisen tackar dock nej till båda förslagen, hon har gott om egna pengar.

Inte så mycket att tillägga. Försöket att övertala till en abort verkar ha gått rätt lugnt till. Inga fulspel, eller mobbning. Så möjligen att syskonens moraliska fel inte känns lika illa med den nu aktuella informationen.

5) Mamman har ingen skuld. Hon verkar ha stöttat och älskat sin make/pappan i många år men han verkar ha saknat nära kärlek ett bra tag. Så blir det lätt i långa relationer.

6) Fostret/halvsyskonet/barnet - hur ser du på det? Jag kan tycka att vår vuna skyldighet att ta hand om ett nytt liv är mycket viktigt. Och att vi inte ska döma barn för deras föräldrars strulighet.

Det ofödda barnet är oskyldig och ett offer i hela situationen. Pappan och kompisens ageranden i skapandet av barnet kommer orsaka onödigt lidande för barnet som kommer få komplicerade familjeband.

Hade jag blivit gravid med hennes pappas så hade jag inte bett om något stöd. Hon är värd mitt förakt.

Det handlar inte om åldersskillnaden, det handlar om vem hon hade den dåliga smaken att knulla med. Det är hon som valt bort vår vänskap, inte jag.

Det är du som kallar deras barn för bastard, inte jag. Jag väljer både in och ut när det kommer till vem jag tar till mig eller ej.
Visst, det är synd om deras barn. Men jag tänker på mig själv först och främst. 

Nu skulle detta scenario aldrig kunna drabba mig oavsett. Detta är bara hur  jag föreställer mig att det skulle kännas.
Ja, jag är kanske hård. Det är mitt val och mitt liv och där är jag chef.

Jag är för övrigt i 50-årsåldern och min far är borta sedan många, många år.

Varsågod.

Du borde inte efterfråga andras åsikter om du inte klarar av att hantera svaren.

Jag återkommer med mer återkoppling lite senare.