Otrogen pappa som gjort dotterns tjejkompis med barn
Dags att börja ignorera herr Rudbeckius.
Jag är tacksam om ni ignorerar helt framöver eller redan efter era första hatiska inlägg om andra.
Hej Rudbeckius.
Jag har bara en fråga och det är följande; varför är du så dryg mot personer som inte dansar efter din moralpipa?
Mimmi, du har nu igen upprepat dig att du minsann hade skrattat din vän rakt i ansiktet och skitet helt och hållet i hur hon och ditt blivande halvsyskon mådde om din pappa och din tjejkompis blivit gravida. Du har gjort det helt tydligt. Vi förstår att du känner så och hur du empatiskt vill straffa din pappa, din tejkompis och ditt blivande halvsyskon rejält för att du känner dig obkväm och som du skriver pinsamt personligt äcklad (sannolikt av tanken på kärleksakten då barn blir till?). Du är kristallklar och visar din mogenhet på det viset.
Din tjejkompis kan bara inbilla sig och glömma allt vad vänskap med dig heter.
Du ska passa på och kalla din pappa som uppfostrat dig för en horgubbe med...
Jag tror inte att jag kunnat få en bättre redogörelse för hur sådana som du tänker. Tack igen. Hur många gånger till behöver du få ur dig ditt kränkta äckel över det här brittiska TV-dramat MacMafia? Du har förstått att det inte var en dokumentär, eller hur...
Jag avstår från att kalla dig för något nedsättande alls, det behövs inte. Du gör det så bra själv.
Tack, intressant, hur är den dålig? Hur skulle man bemöta upprepningarna från Sådär och Mimmi tycker du? På ett bättre sätt...
Nästan så man känner för att gratulera Rudbeckius, han har nog den sämsta debatteknik jag sett här på fl.
Varför jag ser på TV med familjen? Vad tror du själv?
Det är många människor som ser på film/TV tillsammans med familjen i pandemitider. Tycker du att det är föraktligt av mig att göra det? För att vi är olika generationer, eller för att vi ska göra nåt nyttigare kl 21 på kvällen?
Kriminaldramaserien McMafia visades på SVT och var inköpt från brittiska BBC. De gör ofta bra filmer. Varför tycker du att det är en skitfilm, vad baserar du det på? Vad ska man se på annars tycker du, vad är dina tips på fina filmer?
Har du något vettigare att skriva om som du vill ta upp? Om du inte vill diskutera den här TV-seriens dilemma så behöver du inte läsa eller kommentera? Förstår du att du agerar motsägelsefullt?
Varför skriver du så märkligt och illvilligt? Du borde nog självreflektera mer.
Jag behöver inte skryta alls, det är faktiskt bara fakta som du efterlyst. Det räcker att jag bemöter dig så märks det. Och du blir så frustrerad. Vad har du för yrke och bakgrund? Jag är bara vanlig lärare...
Det är rätt komiskt att du försker skryta med din brist på slutledningsförmåga, intellekt och kunskaper som du mycket väl vet att du saknar. Det är bristen som gör dig så frustrerad. Du önskar dig i hemlighet att du hade kunnat diskutera djupare. Och det kan du träna upp om du försöker bemöta argument och inte ta dem så personligt. Det är inte personligt, du är anonym här. Prova att höja dig några levlar...
Fast nu pratar vi ju inte om anonymitet, vad man tycker uttrycks i det man skriver och då kvittar det vad man kallar sig själv.
Japp, jag ogillar otrohet och du verkar tycka det är ok. Vi tycker olika. Men frågan är varför du blir så sur över att ingen håller med dig?
Intressant tråd, inte minst för att du ts blir så avog mot alla som "tycker fel" enligt dig.
Men nåväl, jag ska ge min syn på saken.
För mig skulle vänskapen ta slut när jag fick veta att min väninna haft en sexuell relation med min far.
Anledningen är inte bara att det är just han, utan att min syn på otrohet är mycket stark och att vara vän med någon som har så totalt motsatt syn på en så viktig fråga är för mig inte tänkbart.
Hur jag skulle agera i fråga om min pappa... jag vet inte riktigt. Jag skulle iallafall tycka att han kunde valt någon annan än min vän. Jag skulle se på honom som omdömeslös. Vår relation skulle få en rejäl törn som är tveksamt om det någonsin skulle kunna återgå till det som var innan. Även om jag inte skulle exkludera honom ur mitt liv på sikt.
Jag skulle inte gå så långt som att kalla fd kompisen för hora. Det skulle jag inte. Men inga böner i världen skulle rädda vänskapen. Inte ens om hon gjorde abort. (Vilket jag inte skulle kräva.)
Jag skulle ta mest hänsyn till min mamma i denna situation. Hon är den enda i detta drama som faktiskt är oskyldig.
En sak vet jag dock, jag skulle inte ta till mig det nya barnet som mitt (halv)syskon.
Detta, faktiskt oskyldiga, barn skulle för evigt påminna mig om dess föräldrars oförlåtliga svek. Mot alla i min familj, förutom min far.
Märkligt, ja, vi behöver verkligen inte varandras välsignelser eller åsikter om vem eller vad man väljer att svara på. Du väljer oftast att inte ge någon djupare information eller argumentation. Du gör det av olika skäl - du kan eller vet inte samt att du inte har lust att ge av dig själv i debatten. Nu har du berättat om ditt dataspel och vi får tacka.
Jag är glad att du försvarar och stöttar andra i dina debattinlägg här oavsett deras kön. Det jag har sett har allt inte varit så, men jag följer inte alla dina inlägg.
Det är verkligen farligt att döma andra poå olika sätt, det är det jag kritiserat i dina inlägg. Roligt om du prövar att vara mer konstruktivt vänlig.
Om man bortser från att otrohet är en fin grej i sig så tänker jag att pappan är den största skiten här.
Oavsett så har han störst ansvar som inledde en relation med dotterns vän.
Syskonen gör fel som försöker ta över barnet om abort inte genomförs.
Pappan får helt enkelt ta ansvar för sin vildhavre rent ekonomiskt och stötta väninnan i föräldrarollen. Bebisen bor med väninnan och syskon och fru får ta ett steg tillbaka eller gilla läget.
Vänd på det! En av dina söners kompisar blir tillsammans med sönernas mamma o de får barn. Tror du dina söner skulle tycka det var ok? Varför? Varför inte? I scenariet är det sönernas mamma som är den rikaste o mest framgångsrika i familjen o vill nu ösa denna rikedom över det nya barnet. Familjemys!
Det är ingen vändning alls. Du har upprepat att du tycker att syskonen har rätt att vara hur dömande som helst mot pappan oavsett hur det går för mamman, väninnan och barnet.
Du tycket inte att det är att hämnas utan det är en rättvis dom med straff mot pappan, han ska bada i sin skit i ensamhet... som du skriver igen och igen och igen på olika sätt. Du hatar otrohet, vilket framkommer. Hade du agerat lika oförsonligt enkelspårigt om pappan redan varit skild med mamman? Sannolikt inte.
Jag har svarat och redogjort för varför tråden startades. Läs igen. Jag har full förståelse för att andra tycker annorlunda och din enda arga upprepade åsikt om hat om otrohet har noterats och vi förstår att du tycker så verkligen. Vänligen förstå att du måste acceptera att du inte med din upprepning kan få oss att hata lika mycket.
Så det är inte jag som förvränger alls. Och om inte vi humanister och antroploger tycker samma som du (oklart vilken supersträng moralgrund du står på) så måste du så småningom förstå att du inte kan övetyga oss med skällsord, du behöver hitta djupare argument, vilket vi frågat dig om många gånger nu. Det kommer inte fram något, mer än att du är kränkt för att du känner underlägsen. Jag respekterar dig fullt som människa trots din debattoförmåga. Det gör inte dina inlägg bättre dock.