Min dotter vill att vi skiljer oss

Tack för input, det är mer att bråken blir så stora. Han kan inte kontrollera sitt temperament/eller bryr sig inte om han går över "normala" gränser/har inget konsekvenstänk. Använder nedsättande ord. Samt att han surar och det kan hålla på i flera dagar (istystnad, jag får ta hand om allt med barnen osv) och det har hänt varje helg den senaste tiden annars 1-4 ggr/2v period.

Vi har två barn, en yngre också.

Jag har nog satt mina barns bästa framför mitt och bitit ihop och kämpat för att de ska slippa flytta (och bostadsbristen) men det oroar mig mycket att vår äldsta nu hellre vill att vi flyttar. Det är svårt när min man inte riktigt bryr sig, han vill nog hellre vara själv och slippa kompromissa.

Hm, låter som en svår situation. Bråkar ni väldigt mycket om allt möjligt, eller är det bara något små-bråk någon gång ibland? Det har ju stor betydelse, men jag tycker inte att du ska skilja dig för att din 10-åriga dotter vill det. Förstår om hon tycker det är jobbigt osv, men det är ju inget små-beslut så du bör tänka över det. Kanske inte bästa grejen om man nu inte har möjlighet att flytta till något bra ställe? Ingen idé att förhasta sig. Försök istället lösa det hela. Om det inte är alltför mycket bråk vill säga. Annars är det bara att försöka hitta någon bättre plats att bo på. Har du flera barn? Yngre/äldre? Isåfall kan jag tänka mig att det blir knepigare med skola osv. Mitt tips är att istället försöka lösa det (alltså om det inte finns för mycket bråk. 

Tack för input, det är mer att bråken blir så stora. Han kan inte kontrollera sitt temperament/eller bryr sig inte om han går över "normala" gränser/har inget konsekvenstänk. Använder nedsättande ord. Samt att han surar och det kan hålla på i flera dagar (istystnad, jag får ta hand om allt med barnen osv) och det har hänt varje helg den senaste tiden annars 1-4 ggr/2v period.

Vi har två barn, en yngre också.

Jag har nog satt mina barns bästa framför mitt och bitit ihop och kämpat för att de ska slippa flytta (och bostadsbristen) men det oroar mig mycket att vår äldsta nu hellre vill att vi flyttar. Det är svårt när min man inte riktigt bryr sig, han vill nog hellre vara själv och slippa kompromissa.

Åh låter som en jobbig situation..Tror dock inte en 10åring förstår innebörden av att skiljas, det gjorde inte jag när jag var i den åldern iallafall. Man har ingen koll på sina föräldrars ekonomi och har ingen aning hur livet ser ut utan två föräldrar. Kanske 10åringen ser framför sig två rum (häftig tanke i den åldern), två glada föräldrar och med samma ekonomiska standard som nu, två semestrar på sommaren, två utlandsresor..Den kan vara lite svår att matcha som ensamstående.

Har ni funderat på parterapi? Kanske behöver ni prata varandra ensam tillsammans med en expert? Skiljas kanske inte alls är lösningen på erat problem, om ni kommer till botten med vad problemet är?

Önskar er all lycka!

Tioåriga tjejer tänker inte så. Två rum?

Dotter tänker att hon ska slippa bli hatad och må dåligt av sin pappa.

Jag tror också att det är överdrivet att tro att hon vill ha två rum, men kanske har hon inte tänkt på vad det innebär att flytta fråv vänner ovh alla hon känner, bo i en etta med mamman och sova i vardagsrummet, byta till en sämre skola med stökiga lektioner, bo vv hos sin arga pappa.

TS beslut är inte lätt.

Tack för input, det är mer att bråken blir så stora. Han kan inte kontrollera sitt temperament/eller bryr sig inte om han går över "normala" gränser/har inget konsekvenstänk. Använder nedsättande ord. Samt att han surar och det kan hålla på i flera dagar (istystnad, jag får ta hand om allt med barnen osv) och det har hänt varje helg den senaste tiden annars 1-4 ggr/2v period.

Vi har två barn, en yngre också.

Jag har nog satt mina barns bästa framför mitt och bitit ihop och kämpat för att de ska slippa flytta (och bostadsbristen) men det oroar mig mycket att vår äldsta nu hellre vill att vi flyttar. Det är svårt när min man inte riktigt bryr sig, han vill nog hellre vara själv och slippa kompromissa.