Hittade man på otrohetssida, öppna upp förhållandet?

Rätt märkligt beteende av dig när du själv känner likadant.

Man får intrycket att den enda anledning du är tillsammans med mannen är barnet. Då är det inte heller konstigt att han kollar på annat.

Om ni båda vill det så finns inget som hindrar er. Kom ihåg varandra i det och våga kommunicera. Jag lever i öppna relationer just för att vi inte alls vill lämna familjelivet med någon vi älskar, men inte heller vill begränsa oss och våra känslor bara på grund av konvention. Det är svårt för de flesta att acceptera hur otillräckliga vi är tror jag. Eller så är det faktiskt bara jag som är otillräcklig, men det är lugnt, jag är ju lycklig som jag har det. Och otrohetsstatistiken talar emot att det suget är något som drabbat mig och min man exklusivt. Vi vill så gärna vara allt för varandra. Men helt seriöst är det nedrans skönt att släppa det kravet både på oss själva och på varandra.

Nja, om det är vuxet eller bara bortskämt (jag ska ha mitt till vilket pris som helst) kommer väl visa sig med tiden.

Men så länge ni båda är överens så är det ju upp till er. Men om ni gör det så är det ju bra om ni är fullt medvetna om vilka risker ni tar. Det är ju inte bara monogami som kan orsaka problem, att öppna upp förhållandet kan ju medföra andra problem. Ett uppenbart problem hos er eller rättare sagt honom är att han inte verkar dra sig för att gå bakom din rygg för att göra något som han misstänker du inte gillar...och det är ju ett beteende som inte är önskvärt i något slags förhållande, inte ens öppna. För om ni öppnar upp ert förhållande antar jag att ni kommer sätta upp gränser för vad som är ok och vad som inte är ok, men om han är en person som tycker det är ok att strunta i gränser bara man gör det i smyg så kommer ni få problem oavsett vad ni kommer överens om.

Nja, om det är vuxet eller bara bortskämt (jag ska ha mitt till vilket pris som helst) kommer väl visa sig med tiden.

Men så länge ni båda är överens så är det ju upp till er. Men om ni gör det så är det ju bra om ni är fullt medvetna om vilka risker ni tar. Det är ju inte bara monogami som kan orsaka problem, att öppna upp förhållandet kan ju medföra andra problem. Ett uppenbart problem hos er eller rättare sagt honom är att han inte verkar dra sig för att gå bakom din rygg för att göra något som han misstänker du inte gillar...och det är ju ett beteende som inte är önskvärt i något slags förhållande, inte ens öppna. För om ni öppnar upp ert förhållande antar jag att ni kommer sätta upp gränser för vad som är ok och vad som inte är ok, men om han är en person som tycker det är ok att strunta i gränser bara man gör det i smyg så kommer ni få problem oavsett vad ni kommer överens om.

Det har vi löst med att allt är ok, det är tex ok att bli ledsen eller känna sig sviken emellanåt. Det är inte en deal breaker att inte vara överens om varenda situation som någonsin kan uppstå. Känner jag mig åsidosatt funderar jag noga på varför, det är sällan på grund av en enda händelse, utan snarare för att något annat i relationen eller i mig saknats under en period, bättre att jobba på det då än att förvägra partnern att leva tänker vi. Men barnen går först i alla lägen. Eftersom vi båda är föräldrar till dem så är det precis lika viktigt för oss båda, och det är förstås väldigt skönt.

Du har kloka tankar, tack för att du delar! Hur länge har ni haft öppet? Och pratar ni mycket om det, delar med er osv?