Nu har skolan tydligen bestämt att min andraklassare ska gå om! Jag trodde i min enfald att det var föräldrar som hade sista ordet där? Hittar inget som säger annorlunda heller!
De har under tre års tid misslyckats att hjälpa mitt barn trots eviga möten och samtal och nu ska hen alltså hållas tillbaka på grund av det!?
Kan jag kontakta kommunen eller vem är det man vänder sig till?
Jag är hundra på att mitt barn har dyslexi och skolan vägrar anpassa därefter för att man inte får diagnosen förens tidigast i trean. Det ÄR skolan som misslyckas om och om igen trots eviga löften om att anpassa. Inget kommer bli bättre av att gå om.
Du tror alltså att ditt barn mår bättre av att fortsätta misslyckas i skolan än av att få en ny chans att lyckas?
Jag tror verkligen inte att denna lösning är det första skolan tar till. Andas lite och fundera på vad som skulle bli så dåligt med detta. Är det oro för att barnet ska tappa kompisar eller vad är du rädd för?
Barn går inte om årskurser för att de har dyslexi, på samma sätt som ett barn i rullstol inte hålls tillbaka för att det inte klarar av längdhopp. Det ligger uppenbarligen väldigt mycket mer bakom det där beslutet, saker som du antingen inte vet om eller vägrar inse. Om du inte förstår varför de vill att barnet ska gå om får du väl be dem förklara igen.
Jag utgår från mångårig erfarenhet av hur man resonerar kring elever och man får inte gå om enbart för att man har dyslexi, eller för att man inte når målen i ett enda ämne. Det finns mer här bakom, med tanke på din reaktion utgår jag från att du antingen inte fått veta exakt varför eller har tagit till dig den informationen.
Enligt dyslexiföreningen kan ni vända er till en logopedmottagning eller till en privat utredare för att utreda dyslexi (eftersom skolan uppenbarligen är supertröga).
Även om det skulle vara dyslexi och skolan har gjort fel så kan det ju vara den bästa lösningen för ert barn att gå om nu. Det är svårare att hänga med i skolan om man har dyslexi, även om man får hjälp. Hur ska hen kunna komma ikapp när hen redan har det svårare i utgångsläget?
Jag talar om hur skolor generellt resonerar, men det kanske bara jobbar rövhattar på ditt barns skola. Ditt barn har oavsett rejäla svårigheter, jag förstår inte motståndet till hjälp, samtidigt som du sitter och blir skitförbannad att ditt barn inte får hjälp, fast de tydligen har satt in åtgärder för länge sedan, om än otillräckliga. Som sagt, pekpinnen är ingen trollstav. Man kan inte bota allt med åtgärder.
Det vet du väl bäst själv? Du säger ju att ni varit på "eviga möten och samtal", då borde de ju nämnt någon av dessa åtgärder.
Och det är ännu roligare med folk som tycker att viktig information inte är något som behöver informeras om redan i trådstarten. Du har inte skrivit något om att det bara skulle gälla Svenska. Liknar faktiskt mest ett dåligt Aprilskämt.
Så med alla dessa evinnerliga möten i tre års tid så finns det ingen som lyft att ditt barn skulle behöva någon som helst slags insatser..? Business as usual? Tillåt mig att betvivla det. Med tanke på din attityd skulle du nog ha anmält dem till SI för länge sedan isf.