Skilsmässa med små barn

Hej, jag själv separerade med min dotters mamma för nästan precis ett år sen efter 7 år tillsammans.

Det är självklart en stor och känslosam resa för alla inblandade och det komer att vara väldigt tufft i vissa perioder och kännas underbart i andra, det går som i vågor.

Det verkar som du tänkt över det hela och är säker på vad du vil, jag tror det bästa är att ta tag i det så snart som möjligt medans barnen fortfarande är relativt små och anpassar sig snabbt till förändringen av att inte bo ihop med er båda.

Diskutera och gör klart allt det praktiska som boende och jobb så ni båda har det stabilt och tryggt innan.

Dagis bör inte bytas då en separation i sig är ett trauma för barnen och dagiset fungerar som en trygghet då det iaf är som förut.

Börja smått med att kanske köra varannan dag eller så kan den som bor kvar ha barnen längre i början och sen sakta öka och göra det mer jämlikt i tiden.

Prata med barnen innan och förbered dem på vad som komer att hända, få dom att förstå hur mycket ni älskar dom och prata positivt om separationen.

Det viktigaste av allt enligt mig är att ni håller sams och absolut inte bråkar eller pratar illa om varandra framför barnen, ni kan i bästa fall ses och göra saker tillsammans som förut bara att ni inte bor ihop.

Barnen kommer att må dåligt men det är bara att ha förståelse för deras utåtagdrandd och bemöta det med kärlek, förståelse och komunikation.

För min egen del är det riktigt tufft de veckorna jag är ensam i våra gamla gemensamma lägenhet, ala tankar och känslor dyker upp som ett brev på posten men de båda är alltid bara ett videosamtal bort.

Vi båda är nu snällare mot varandra och bättre föräldrar när det är våra vecka då vi saknat henne och verkligen finns där när det är dags.

Tror ni alla komer gynnas av att slippa den dåliga stämningen som lätt finns när ett förhållande är i slutspurten och kan börja må bättre i er själva.

Kanske hittar ni tillbaka en dag och hittar det ni en gång älskat och åtrått i den andra.

Önskar dig och er all lycka och tror det löser sig till det bättre hur det än utspelar sig.

Undrar du någonting eller bara vill prata med någon som varit där du är så ställer jag gärna up med det jag kan :)

Du ska ju så klart inte vara tillsammans med en man du inte ens älskar längre, det blir värre för barnen i längden. Det praktiska löser sig på ett eller annat sätt. Det bästa är ju om ni kommer överens om att barnen i första hand ska bo hos dig och att pappan har ett generöst umgänge istället.

Hej! Tack för dina ord.

Vi har också varit tillsammans i 7 år.

Jag förstår att det är bättre för oss att egentligen göra det så snabbt som möjligt men jag vågar ändå inte ta steget. Jag vill verkligen inte det här för barnen men jag vet samtidigt att jag skulle må bättre när allt är klart. Vill göra allt innan det är bestämt men samtidigt så har jag väldigt svårt att ens tänka tanken att vi någonsin skulle hitta tillbaka där vi var en gång.

Men förstår du inte att det är sämre för barnen att bo i ett hem där mamma och pappa inte vill vara med varandra..? Det är ju just FÖR barnen som ni ska skiljas! Deras bästa går först! Riv av plåstret, skriv under pappren! Ni har ändå betänketid så du hinner landa i beslutet innan allt är klart.

Läs det här och fundera lite grann: https://www.verywellfamily.com/should-you-stay-together-for-kids-1270800

Det sägs även kloka saker om varför man ens skulle överväga att inte skiljas, men jag har svårt att se hur det praktiskt ska fungera om man vill söka andra relationer utanför hemmet.

Att inte älska någon behöver inte vara en anledning till separation.  Att leva ihop kan fungera utmärkt ändå. (Om man inte är desperat efter en ny partner...)

Varför skulle ts ha barnen i första hand? Vad är det som gör att inte pappan har dem och att mamman har ett generöst umgänge? Det är inga bebisar det handlar om.

Fundera på om ni kan fortsätta dela på bilen, så som att den som har barnen, har bilen. Se till att bo så nära varandra som möjligt. Helst inte mer än 2 kilometer. Ha inte veckovis, medans de är så små. Om ni inte kan hålla ihop lite längre - ha barnen två, tre dagar i taget, kanske kan den andre föräldern t.o.m. se dem lite kort varje dag. Ni får räkna med att ni behöver åka till barnen när de just är hos den andra föräldern, just för att så små barn plötsligt kan vilja se mamma (eller pappa) genast och inte kan vänta flera dagar. Men det blir ju bättre med tiden. och om några år kan ni köra veckovis med alla tre. 

Men ni måste ju ha varit väldigt kära tills för bara något år sen eftersom ni har tre små barn varav en föddes för bara ett år sen? Vad har hänt som gör att kärleken nu redan försvunnit? Kan ni inte hitta tillbaka till varandra? Är det otrohet eller misshandel inblandad ska man förstås göra slut, men det ÄR kämpigt med småbarn och om det bara handlar om att ni inte har tid för varandra pga åla småbarn kanske det är bättre att försöka härda ut?