• Anonym (To be ex friend­)
    Mon 6 Apr 2020 06:47
    584 visningar
    5 svar
    5
    584

    Vän som ständigt har problem

    Jag har en del riktigt fina vänner - för vänskapens är helt ömsesidiga, man har roligt, man lyssnar på varandra och man pratar om livets alla frågor.

    Sedan 18 år tillbaka har jag också en vän som bor ganska nära mig, vilket gjort att vi kunnat umgås med små promenader, vandringar, ett glas vin, en kopp te osv. Signifikant i denna väns liv är att det finns många komplicerade relationer runt henne; till vänner, till syskonen, till exet och till den nuvarande särbon.

    Den aktuelle särbon har hängt med i ca 4 år, och efter förälskelse fasen har den relationen bara varit som en berg- och dalbana. De har det sällan bra sedan 3 år, ofta kris och katastrof, och de säger och gör ganska elaka saker mot varandra.

    Precis som är vanligt vid dysfunktionell relation så tar detta ALL hennes energi och uppmärksamhet. Det enda allting handlar om är honom, vad hon ska göra, vad han sagt och gjort osv.

    Typiskt är också att mönstret blivit att hon hör av sig vid problem, men är i det närmaste onåbar så fort relationen är aktuell igen.

    Hon ringde mig mitt i natten på julafton och grät över honom i 2h....julafton!!?! Tvådagars senare hängde hon som en klase vid hans arm. Jag har suttit och lyssnat i timtal och resonerar fram och tillbaka.

    När en av mina döttrar fick ALLVARLIGA problem tidigt i våras, så att jag fick åka iväg på krismöte utomlands, så hörde hon inte av sig alls. Har försökt prata med henne om detta, men hon säger att min bild inte stämmer och går i försvarsställning. En tidigare nära vän bröt kontakten med henne för ett antal år sedan av liknande skäl.

    Min sambo, min exman och en vän anser att jag bör bryta.

    Några aspekter?

  • Svar på tråden Vän som ständigt har problem
  • Mon 6 Apr 2020 07:00
    #1

    Vad tillför hon er relation? Fundera på det! Självklart är det så att den ena personen i en relation kan behöva mer vid vissa tidpunkter/jobbiga händelser, men inte alltid. I perioder har mina vänner stöttat mig enormt mycket (tex genom min skilsmässa), men i andra situationer har det varit det omvända. Så tycker jag att nära relationer bör fungera.

  • Anonym (ooo)
    Mon 6 Apr 2020 08:03
    #2

    Jag har en vän som mest hör av sig när hon har problem som hon vill diskutera. För mig gör det inget. Om jag har saker jag vill diskutera tar jag det med en annan person, inte henne. Jag vet inte om hon fattat att det är så, men för oss fungerar det. Därför lyssnar jag, oftast engagerat men när jag tycker att det blir samma omtag runt och runt, då lyssnar jag med viss distans (vi är oftast online, ska sägas, vi träffar inte IRL varje gång). 

    Jag tror att tipset till dig om du ändå vill fortsätta umgås med din vän är just distans. Att inte ta in/ta åt dig så mycket av vad som sker i hennes liv. Du kan se dig själv lite som en rådgivare kanske, hellre än att du är en god vän. Om du inte ids lyssna mer på henne så säg till. Sitt inte i flera timmar och lyssna.

    Jag tänker på det exemplet med att hon ringde och grät i 2 timmar mitt i natten - det innebar ju att du också var vaken 2 timmar mitt i natten? Hur är det möjligt att du ens svarade? På nätterna har jag inget ljud på min telefon, jag vill ju sova!  Och om man vill svara för att se vad det är, så får man väl lyssna 5 minuter, sen säga, ok jag förstår att du är ledsen men jag MÅSTE sova nu. Vi får prata i morgon. Jag ringer kl 10.00". 
    Du har väl varit den snälla kompisen som alltid svarar? Har jag fel? 
    Försök se din egen roll i detta; du måste markera var dina gränser går. 

  • Anonym (ooo)
    Mon 6 Apr 2020 09:38
    #3

    Ett tillägg: om din vän har 5 kompisar hon umgås med men du är den enda som är "snäll" och svarar om hon ringer mitt i natten - gissa vem hon förstås väljer att ringa till för att älta. Det är alltså du som måste bestämma var dina gränser går. 

  • Anonym (To be ex friend­) Trådstartaren
    Mon 6 Apr 2020 15:58
    #4
    Anonym (ooo) skrev 2020-04-06 08:03:37 följande:

    Jag har en vän som mest hör av sig när hon har problem som hon vill diskutera. För mig gör det inget. Om jag har saker jag vill diskutera tar jag det med en annan person, inte henne. Jag vet inte om hon fattat att det är så, men för oss fungerar det. Därför lyssnar jag, oftast engagerat men när jag tycker att det blir samma omtag runt och runt, då lyssnar jag med viss distans (vi är oftast online, ska sägas, vi träffar inte IRL varje gång). 

    Jag tror att tipset till dig om du ändå vill fortsätta umgås med din vän är just distans. Att inte ta in/ta åt dig så mycket av vad som sker i hennes liv. Du kan se dig själv lite som en rådgivare kanske, hellre än att du är en god vän. Om du inte ids lyssna mer på henne så säg till. Sitt inte i flera timmar och lyssna.

    Jag tänker på det exemplet med att hon ringde och grät i 2 timmar mitt i natten - det innebar ju att du också var vaken 2 timmar mitt i natten? Hur är det möjligt att du ens svarade? På nätterna har jag inget ljud på min telefon, jag vill ju sova!  Och om man vill svara för att se vad det är, så får man väl lyssna 5 minuter, sen säga, ok jag förstår att du är ledsen men jag MÅSTE sova nu. Vi får prata i morgon. Jag ringer kl 10.00". 

    Du har väl varit den snälla kompisen som alltid svarar? Har jag fel? 

    Försök se din egen roll i detta; du måste markera var dina gränser går. 


    Just i det fall då hon ringde mitt i natten så visste hon att jag var uppe, men hon tänker inte i termer av att jag hålls uppe i 2h. Hon tänker på att få utlopp för sin egen ångest mest.

    Jag tror att det jag mest är irriterad på är att vänskapen de sista 4 åren helt gått efter hennes villkor. Jag sätter på vissa vis gränser för henne, dvs tar inte samtal hur som helst längre (efter den händelsen med julafton), och går inte upp till henne när vi skall ses utan låter henne komma ner.

    Det som mest stört mig det sista är att det inte är den typ av vänskap som jag vill ha och önskar mig, och jag känner att jag VILL vara en vän som lyssnar och stöttar, inte hålla på och sätta gränser för vuxna människor. Är ingen självutplånande typ alls, utan försöker vara den vän jag vill vara. Mina övriga vänner ger ju en ömsesidighet i vänskapen, man ger och tar.... Problemet är också att jag är irriterad på henne, och inte hittar någon glädje i relationen längre.

    Har gått igenom med mig själv om jag skall prata med henne, men det funkar inte. Andra alternativ är att ändra på mig själv eller ändra på relationen. Jag vet varken ut eller in. Jag brukar inte bryta relationer, men brukar inte heller bli utnyttjad på det här sättet.

    Vi har varit vänner i 18 år, det här draget har blivit tydligare de 4sista åren, men har alltid funnits där.
  • Anonym (To be ex friend­) Trådstartaren
    Mon 6 Apr 2020 16:44
    #5

    Min allra bästa vän och jag har ett hederskodex; vi finns 24-7 när det verkligen händer något, och då kan vi åka från andra änden av jorden om så behövs. Men i det ingår att vi inte ringer och skickar sms tidiga morgonar eller sena kvällar, och vi skulle aldrig ringa varandra mitt i natten, om inte våra barn eller vår partner dött i en bilolycka.

    Den här vännen tillåter sig saker jag inte trodde att normalt funtade vuxna gjorde, och en egenskap hon har är att hon aldrig kan se sin del i någonting oavsett vad det gäller eller i relation till vem.

    Det gör att det inte går att diskutera saker med henne, det blir inte en givande dialektik. Man kan inte ömsesidigt se varandras synvinklar....och komma ett steg framåt.

    Jag tycker att vänskap är i nöd och lust. Man kan inte alltid må bra, och i perioder av skilsmässa, sjukdom, dödsfall, åldrandekänsla eller nedstämdhet, så behöver man sina vänner. I det fallet anser jag att nöden skall pröva vännen.

    Mitt problem är att jag börjar bli riktigt grundligt irriterad på henne, och känner inte att jag är glad när vi ses längre. Jag ser det min sambo och exman påpekar; att hon för fram sin åsikt i alla situationer, vilket gör att man antingen får gå i debatt eller skita i det kriget. Jag tycker att alla relationer är givande/tagande, men hon lägger sig aldrig i någon endaste fråga, eller efterfrågar någon annans åsikt, vilket gör att det kan bli debatter om allt mellan mikroskopiska saker som val av vin, val av promenadväg, val av sort fisk till soppan till de stora livsfrågorna. Detta är det som skapat de gigantiska problemen mellan henne och särbon och även mellan henne oxmch systern. Jag känner inte att jag måste gå in i alla krig, men när det är viktiga frågor så gör jag det.

    Det som däremot gjort mig väldigt irriterad är att hon efter 18 års vänskap inte fattat att jag är extremt kvällstrött (vilket alla känner till), hon sa till mig att "vi ju inte brukar byta födelsedagspresenter" fastän hon fått present av mig i 10 år. Vidare att hon var den enda som verkligen inte förstod min situation runt min dotters sjukdom, och den enda av mina nära vänner som inte hörde av sig alls.

    När hon inte har behov av att prata trycker hon bort när man ringer, och kan undvika att svara på meddelanden.Har hon själv behov så ringer och messar hon tills man svarar, och svarar man inte så står hon på dörren...

Svar på tråden Vän som ständigt har problem