Forum Övrigt - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Äntligen sen mens men supernojig, hjälp!

    Mån 6 apr 08:32 Läst 0 gånger Totalt 4 svar
    Mån 6 apr 08:32

    Varnar för rörigt inlägg. Men snälla läs gärna om ni orkar. Känner mig ensammast i världen och har läst tråd på tråd på tråd om allt som rör detta.

    Jag och sambon har försökt aktivt att bli gravida i ca 1 år, vi har precis påbörjat utredning men nu har allt stannat av pga f#cking corona (ursäkta ordvalet). Jag har ätit min 3e omgång Letrozol 2,5 mg pga oregelbunden mens, allt från 18 till 34 dagar. Mensen har blivit regelbunden och ligger nu på exakt 26 dagar. Jag är 37 och sambon 36.

    Efter måååånga negativa tester, mycket ångest, gråt och självhat har jag nu äntligen sen mens. Är idag på bim +3 och ingen mens i sikte. Jag har inga av de klassiska symptomen men visst känns det saker. Jag har haft alla symptom ni kan tänka er tidigare när det varit negativt men nu.... jag vågar inte lita på min kropp längre och har ställt in mig på att jag inte är gravid nu heller.

    Jag har dock tydliga dragningar i ljumskarna och de känns oavsett om jag sitter, ligger, står eller går. Men det hade jag även en gång före jul, innan jag började med Letrozol men då var det inte alls lika tydligt.

    Brösten ömmar men bara jättelite. Normalt är dom superömma innan mens.

    Har lätt illamående som kommer och går men det är heller inte ovanligt för att vara mig.

    I magen (livmodertrakten) känns det precis som att mensen borde komma när som helst.

    Eftersom min mens varit så galet oregelbunden så vågar jag inte lita på enbart det att mensen är sen.

    Jag känner mig som ett jäkla missfoster som inte kan bli med barn! Jag vet.. det är vanligare än man tror och med tanke på min ålder så är det väl inte direkt oväntat. Men jag har seriöst börjat hata min kropp! Och hat är ett ord jag nästan aldrig använder. När jag va 17-18 gjorde jag 3 aborter och nu först har jag börjat ångra det nåt kopiöst mycket!

    Jag törs inte testa mig, för det känns hela tiden som att mensen är på väg. Jag kollar typ 15 ggr per dag om jag börjat blöda. Känns som att det rinner då och då, men icke! Ingen mens. Brukar va torr som fnöske innan mens men nu är jag ungefär lika fuktig som före ägglossning.

    Blir fullkomligt TOKIG på alla symptomlistor! Jag har inga vattninga flytningar, inga synliga ådror på brösten, inga cravings, inga konstiga smaker eller lukter. Har dock slutat dricka kaffe, bara för att jag tappat sugen helt enkelt, det smakar inte gott längre. Men inte direkt äckligt heller, vilket tydligen är ett "krav" enligt dessa förb#nnade listor.

    Jag vet att jag låter extremt negativ men det är för att jag håller på ge upp fullständigt... jag vet inte vad jag ska ta mig till! Är jag verkligen den enda i hela världen som känner såhär?

  • Anonym (Pinne­n)
    Visa endast
    Mån 6 apr 08:44 #1

    Alltså jag förstår inte? Vad är du arg på? Att du inte har ömma bröst, illamående, synliga ådror och cravings?

    Jag hade inget av det du nämner.

    Jag blev illamående i några få dagar, när jag redan burit i några veckor.

    Cravings hade jag inga alls, så som alla andra verkar ha. Inga synliga ådror heller.

    Brösten ömmade aldrig innan barnet föddes, däremot kliade dom, men det började först i vecka 30-35 eller nått.

    Det enda jag inte längre kunde äta/tugga, var tuggummin. De började plötslig smaka skurmedel. Från att jag varit beroende av tuggummin och tuggat flera påsar om dagen, så kunde jag inte tugga ett endaste litet tuggummi under hela graviditeten.

    Jag tror inte att du ska hänga upp dig på små tecken så tidigt. En del, typ som jag, får aldrig några större förändringar. En del får inte ens en gravidmage. Det är väldigt olika allt sånt där.

  • Mån 6 apr 08:53 #2

    Tack och tack! Stor tröst att få höra att det inte måste va på ett visst sätt ????

    Vad jag är arg på? Min kropp som lurat mig gång på gång på gång. Men även på min hjärna som är så förvirrad över att inget stämmer in på mallarna som folk sätter upp om hur det "ska" va när man blir gravid. Men mest av allt är jag faktiskt förtvivlad och det kommer från hjärtat. Känns som att det ska brista ibland.

  • Mån 6 apr 08:53 #3

    Ska va smiley inte massa frågetecken..

  • Mån 6 apr 10:40 #4

    Jag förstår din frustration. Jag har också kämpat för barm i många år och vet hur den sorgen känns. Förstår också att det känns jobbigt att ta ett test, för att bara behöva se att det negativt. Igen.

    Men gällande symptom så kan jag bara instämma. Är, tillslut, nu gravid i vecka 37 och jag hade inga så tydliga symptom runt BIM som alla skrev om. Inga ådror på brösten, inget illamående (det kom i vecka 7) och inga ömma bröst.

    Även jag har gått igenom så många menscykler med skensymptom och just det gången jag var gravid hade jag ingenting vid BIM.

    Ditt enda svar får du genom att testa. En blödning kring BIM kan ju som sagt komma även om man är gravid, så test är mer tillförlitligt. Jag gick också över tiden ibland med några dagar, och ofta när jag väl hade testat så kom mensen tillslut senare under dagen, som om anspänningen fått den att hålla sig borta.

    Jag håller alla tummar för att ni tillslut får det besked ni hoppas på och skänker dig styrka inför att våga testa dig!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll