Gravid under pandemin

Hej!

Jadå, här har du en som är orolig och i princip isolerar mig. Jag är hemma med graviditetspenning och vågar inte längre gå på gymmet/simhallen. Vikten stör mig och är något besvärlig nu när jag blir så begränsad, kan inte gå längre promenader än 20 minuter på grund av foglossning/bäckensmärta. Hade en liten övervikt redan innan graviditeten på 75 kg, nu är jag uppe i 86-87 kg. Har svullna fingrar och fötter ibland.

Min man kommer börja arbeta hemifrån från och med nästa vecka. Vi vågar inte riskera att han ska bli portad från förlossningen. Så det är tuffa och märkliga tider! Men bara att hänga med. 29 dagar kvar till bf idag!

Jag har två veckor kvar till bf. Har varit hemma på gravpeng i snart tre veckor och maken har jobbat hemifrån i fyra veckor. Har knappt träffat någon på de här veckorna och försöker hålla oss hemma i den mån det går. Visst har vi varit ute och fikat, veckohandlat osv men försöker pricka in tider då lite folk rör sig ute. Jag är mest orolig över att han ska bli förkyld eller sjuk. Då får han inte vara med på förlossningen och jag vet inte om jag vill att någon annan än han ska vara med..... Jag vet att jag kommer att behöva vara ensam på BB eftersom bara mamma och bebis får vara där, men är jätteorolig över själva förlossningen och att behöva vara ensam. Så vi mer eller mindre isolerar oss. Sjukt tråkigt! Vi står i valet och kvalet över att träffa några kompisar i påsk. Vi vill ju för att få lite socialt umgänge men samtidigt onödigt att riskera med så kort kvar till bf.

Jag försöker gå promenader varje dag. Är inte så orolig över vikten då jag inte har gått upp så mycket. Mest att jag vill röra på mig för att jag mår bättre av det än att bara ligga på soffan.

Vad roligt att det är nära, förstår att ni håller er inne. Känns som att man inte vet så mycket trots allt och risken känns onödig.

När började din foglossning? Jag har haft galet ont redan i vecka 12-15 men nu börjar det lugna sig. Vaggar fram när jag går, som en pingvin. 

När ni är hemma, hur sysselsätter ni er? Jag kollar på serier och bakar, men tiden går långsamt.

Jag mår också riktigt dåligt av att inte röra på mig, brukar normalt sett gymma minst 3 ggr i veckan. Har dessutom dålig cirkulation redan från början. Gick promenad igår, lyckan när solen är framme! Annars är det rena rama blåshålet runt vattnet i stockholm.. 

Hoppas din man får vara med så mycket som det är möjligt! Är det första för dig?

Jag mår också riktigt dåligt av att inte röra på mig, brukar normalt sett gymma minst 3 ggr i veckan. Har dessutom dålig cirkulation redan från början. Gick promenad igår, lyckan när solen är framme! Annars är det rena rama blåshålet runt vattnet i stockholm.. 

Hoppas din man får vara med så mycket som det är möjligt! Är det första för dig?

Förstår känslan!! Jag har inte riktigt orken att träna på riktigt, men det är skönt att kunna gå ut på en promenad. Hade nog blivit knäpp annars. Kunde inte träna så mycket i början av graviditeten eftersom jag mådde så himla illa från att jag vaknade till att jag somnade och jösses vad både kropp och knopp mådde sämre. Så jag kan verkligen förstå känslan av att inte få träna!

Är det första barnet för dig? Hur ser det ut i Stockholm med förlossning, BB och sådär?

Det är första barnet. Jag har någonstans gillat läget att han måste åka hem 2 h efter förlossningen och att jag och bebis får vara ensamma på BB. Men är jätterädd för att han ska bli förkyld och inte få vara med på förlossningen. Som sagt.... har liksom ingen annan jag vill ha med mig dit så måste ändå ha någonstans i bakhuvudet att jag i värsta värsta fall måste göra det på egen hand. Men hoppas såklart att verkligheten inte blir sån!

Min foglossning började kring vecka 20 någonting, då fick jag väldigt ont och kunde knappt ta mig upp ur soffan på kvällen någon vecka. Men så blev det en bättre period fram till vecka 28 någonting, och sedan har det varit ungefär samma. Får ont när jag rört mig för mycket men det är svårt att veta när det och i vilka rörelser, för smärtan kommer oftast på natten eller dagen efter och då kan jag knappt gå, skär ner i benen första stegen, oftast ensidigt men det byter sida. Bebis har sjunkit ner och fixerat sig och då har det faktiskt blivit lite bättre än vad det varit, men jag vaggar också som en pingvin.

Vi kollar också mycket serier, jag har haft den där klassiska boa-perioden så jag har sorterat det mesta från papper till lådor till bebiskläder osv och nu bakar jag också en del på dagarna, tycker det är mysigt. Igår var vi och köpte lite färg och göra en minirenovering i köket och byta ut en fondvägg och sätta upp tavellister där vi kan ställa köksböcker. Maken bygger en arbetsbänk i garaget så att han lättare kan jobba och inte behöver sitta med allt på golvet. Vi pysslar på helt enkelt, men häromdagen var jag så sjukt less, understimulerad och otymplig med ont bäcken! Då var det inte kul. Tog bilen och drog på en affär så fort maken kom hem bara för att komma ut, träffade en kollega och stod och pratade på 20 minuter, så himla socialt utsvulten, haha!

Jag har faktiskt inte alls varit rädd för att bli smittad. Bor strax utanför stan, behöver inte åka kollektivt och har haft möjlighet att jobba mycket hemma ändå vilket minskat exponeringen i alla fall.

Nu har jag dock inte många veckor kvar och börjar oroa mig som bara den för vad situationen gör med belastningen på vården och hur det påverkar mig...hoppas bara läget kan vända fort nu!

En till som sitter hemma i karantän här. Väntar tredje barnet och har planerat snitt om två veckor på danderyd. Vi har inte träffat någon alls på snart fyra veckor nu. Sjukt tråkigt men vill inte riskera någonting. Är nojig över att man faktiskt inte har några ordentliga studier på hur fostret påverkas vid eventuell smitta. Har därför ingen lust att utsätta mig för något.

Gällande vikten och jag helt lagt ner. Låg på 58 kg innan (170 cm) och är uppe på 85 kg nu. Har gått upp lika mycket med de andra två och vet att det är så min kropp funkar. Det rinner av sen. 

Vill egentligen bara att bebis kommer ut nu. Är så trött på att vara preggo och att sitta hemma hela familjen. 

Halvvägs i första graviditeten imorgon. Jobbar på som vanligt (då jag inte har möjlighet att arbeta hemifrån) men går heller inte till gym/box för att träna. Har köpt hem träningsredskap så kör löpning, hemmaträning och lite utegym.

Gått upp 3 kg hittills.

Ställt in de mesta planerna vi haft med diverse middagar och andra bjudningar och träffar mest våra närmaste vänner, och främst utomhus.

Min sambo låg i hög feber en vecka, men jag har inte haft några symptom alls...

Gravid för första gången och rädd för smitta och träffar nästan ingen utom på jobbet, 2 dagar i veckan, men kanske ännu mer orolig för sambon. Han har klent immunförsvar och drar ofta på sig besvärliga infektioner. Hittills verkar det ju som gravida och barn klarar sig ganska bra, och kvinnor bättre än män överlag. Jag läste att några forskar på om det är könshormoner som avgör det, och isåfall har ju gravida med sitt extra påslag ett rätt bra skydd? Hoppas.

Jag har torskat dit helt på youtube-hemmagympa! Köpte mig en bra matta och så byter jag om till träningskläder så det känns lite mer seriöst. Har bara sökt mig fram med typ "pregnancy workout" och hittat några bra videos som känns lagom.