Anonym (öz) skrev 2020-04-11 10:18:05 följande:
Han var väldigt snäll i början när vi tillsammans så blev jag kär och trodde att han var en bra människa. Jag inte haft sex med honom varje dag och inte utan skydd. Jag brukade använda ppiller fram till jag fick veta att jag var gravid, hade använt ppiller i tre pga akne och de var en del av min behandling.
Jag ville ha barnet i min mage och älskade den mycket det var fel att tänka att pappan gjorde oxå det.
Jag hade köpt så mycket kläder och saker åt barnet och jag hade köpt så mycket filtar och andra saker som hon skulle behöva, jag var olyckligt men älskade min bäbis. Pappan eftersom han kom och gick hela tiden i mitt liv tänkte jag att han skulle ta hand om oss jag var redo att vända ryggen mot familj och nära bara för barnet. En natt han ringde och skrev jag svarade inte för jag visste att han hade druckit alkohol så tidigt på morgonen knackades på dörren och jag öppnade han kunde inte ens stå på sina ben och så frågade han varfö svarar du inte? mitt svar var att jag vr trött och ville sova sen sa ha har du läst mina meddelande mitt svar var nej. Sedan gick jag in och tog fram min telefon och läste allting och gick fram till honom för att vad det var han menade han tog mobilen ifrån mig vände ryggen och raderade alla meddelande och sa VAD PRATAR DU OM VILKA MEDDELANDE. Jag vet att det känns dumt att ha kontakt med honom men att födda barn utan pappa var inte okej och jag hoppades hela tiden att han skulle komma nån gång. Han kom ändå vi letade efter lägenhet och sen ville han att jag hittar pengar för att betala den här gången sa jag nej. Det han sa okej jag är man jag fixar du måste ta hand om dig. Då jag blev sjukskriven och tillsammans med mamma åkte till min pappa o syrran när jag kom tillbaka därifrån ville jag träffa honom för jag trodde allt var okej men det var inte alla så. När jag kom tillbaka gick jag direkt till portnord för att hämta babys grejerna som jag hade beställt och gick hem den var kvällen den 29/03, jag skrev till honom han sa vet du vad jag orkar inte gör vad du vill och mm.
Jag frågade om jag ska göra abort han skrev Gör det som är bäst jag kan inte göra nåt, där kände jag mig värdelös. Han gillade bilder på tjejer och följer minst 15 per dag jag blev bara nedstämt.
Jag kämpade så mycket med familj och vänner och honom för att jag trodde att allt skulle ordna sig men Nej det blev värre. Då började jag tänka hur barnet skulle påverkas av allt det här i framtiden. Pappan skulle komma gud vet när och när han kommer barnet skulle påverkas på olika sätt, jag skulle vara tvungen att jobba hela tiden och lämna henne på förskola så tidigt. Jag vet att jag kunde ta hand om henne på bästa sättet men som du säger hon skulle ha det tufft pga av oss. Jag jobbar på förskola och jag har jobbat med olika åldersgrupper jag vet hur barn påverkas av föräldrarnas relation det var något jag har alltid rädd förr.
Jag gjorde fel jag visste att jag gör fel men jag tyckte att det var bäst för barnet. Alla här kan säga allt möjligt med alla dåliga ord som en människa kan komma på ingen kan veta hur det var att ha en människa i magen som man var redo att ge sitt liv för men ingen annan älskar den. Tänkte bara att hon skulle må bättre så här.
Jag ångrar det mitt hjärta brinner för jag kunde ha varit starkare, om jag hade fått en putte liten stöd. Och ja har sökt stöd inan men ingen stödjer som man förväntar sig alla säger mmm jag förstår mm okej inget mer.(kurator, barnmorska).
Min syster och jag fick veta att vi var gravida tillsammans fast hon är gift och blev ledsen över detta och började gråta men inte jag jag var så glad jämförd med henne. Jag såg hur hon och hennes man tog hand om varandra det kändes så jobbigt att titta åt sidan. Jag var inte svartsjuk jag var glad när jag såg på dom problemet var att jag behövde oxå stöd men ingen var med.
Nu säger dom att dom kunde ha stoppad och att de är oxå ledsna men de vet inte att det är försent att säger det här kunde de inte säga det inan!
Han betedde sig som en otroligt omogen skitstövel men tyvärr är inte det helt ovanligt. För många män är graviditet något abstrakt. De behöver inte stå för konsekvenserna på samma sätt som kvinnan, dem känner inte barnet växa och dem går inte igenom de hormonella förändringar som vi gör. Förvänta dig inte att en man ska förstå och bli inte gravid om du inte från början är beredd på att ta hand om barnet på egen hand. Ingen vill såklart det men barnet ska inte vara en förhandlingsvara och något som man vill ha ena dagen men inte nästa.
Ställ in dig på att det kommer vara jättetufft känslomässigt framöver. Du går igenom en sorg samtidigt som din kropp ställer om sig och alla hormoner. Det kommer förmodligen vara jobbigt att se din syster gå igenom sin graviditet och få sitt barn. Nu säger din syster att dem skulle ha stöttat dig om du behållt men det är dels så dags att säga det nu och du dels så vet du inte om det stämmer. Dem kunde lika gärna kastat massa skit på dig för att du satt dig i den situation som du gjort, valt den kille som du gjort, fått din mamma att må dåligt etc.
Kasta den här killen och se er relation som en läxa för vad du INTE vill ha i en framtida relation. Tänk inte ens tanken på giftermål eller att skaffa barn förrän den mannen du är med visar sitt rätta ansikte. Det ser man först när det blir jobbigt i ett förhållande och hur man löser konflikter säger mycket om en människa. Det är inte okej att bete sig hur som helst och sen komma tillbaka och tro att allt är förlåtet. Drama och passion är inte hållbar relation i längden. Lär dig se hur manipulativt sånt beteende är och först när du förstår att i en mogen och stabil relation går man inte tillbaka på sitt ord och man löser konflikter genom att prata med varandra i syfte att man ska förstå den andra personens perspektiv inte i syfte att få säga sitt eller såra den andra personen.
Gjort är gjort och det är bara att inse att det inte finns något du kan göra för att ändra situationen. Det enda du kan göra nu är att göra det som krävs för att förhindra att du försätter dig i samma situation igen.
