Hjälp en nybliven mamma

tips ring mamma.

tips ring mamma.

tips ring mamma.

Jag kan faktiskt skriva under på det där med mera mat.

Min bebis var också väldigt knäsjuk och ville bara bli buren. Vi hade långa mysiga stunder då jag ammade och bebis åt glupskt.

Men vid vägning hos BVC vid ett tillfälle så insåg vi att bebis åt förmodligen rätt mängd men jag hade inte tillräckligt fet mjölk. Jag fick börja att ge ersättning som komplement till amningen och plötsligt fick jag ett helt annat barn. Ett nöjt barn som sov långa stunder och som nu nöjt kunde ligga och titta i vagnen på promenad och var nöjd med att jollra på en filt på golvet. Bebis var helt enkelt hungrig! Därför var det gnäll och famn hela tiden.

Min bebis var likadan. Bärsjalen räddade mig. Vad är det som inte funkar med sjal och sele för er?

Annars instämmer jag med övriga: mata. De har pyttesmå magsäckar som snabbt blir fulla och sedan snabbt tomma igen. Minns att jag ibland bara fick vila från amningen max en halvtimme innan det var dags igen.

Men det handlade inte bara om mat för vår del. Nio år senare har vi fortfarande en gosig knägris. :)

Hon är bara 4 veckor. Det går inte att vänja av henne med saker. Hon har ett stort närhetsbehov som alla andra bebisar och att låta henne skrika utan att plocka upp henne är misshandel.

Första tiden, då snackar vi månader för många bebisar, så är det bara att bära, amma,bära, amma osv. Man hinner knappt gå på toa.

Ha henne intill och många små sovstunder ger ju också sömn. Sov själv när hon sover om ni ligger tryggt o säkert. Att lägga ifrån sig en sovande bebis kan funka ibland om man inte ändrar något te.x. värmen blir ju annorlunda mot att ligga i famnen, en mjuk famn mot en halvhård madrass känns ju av direkt.

Kämpa på! Sänk kraven på allt annat, du kommer troligen inte hinna städa, fika med vänner, tvätta håret m.m. Men man blir tidseffektiv med tiden

Klart det är enkelt, det är mamma lixom! :D

Ja, mysigt. :) Men lite knöligt, de är ju rätt långa ändå i den åldern, och det är mycket armar och ben åt alla håll.

Sjalen ska knytas rätt hårt och bebisen ska vara högt upp, så att du kan pussa på hjässan. Viktigt att bebisens huvud får stöd!

Blir hon för varm i selen/sjalen kanske?

Ett litet tips för att få armarna fria när man sitter ner... BBhugmes amningskudde, alltså inte gravidkudde utan amningskudden som är mindre. På den kunde min dotter ligga i famnen utan att jag höll i henne. Hade dock en hand på henne för att säkerställa att hon inte skulle ramla iväg. Är iaf betydlig skillnad på att behöva hålla i läst i famnen eller med kudden. Underlättade mycket när jag skulle äta tex.

Som många sagt så är detta normalt för barnets ålder.

Kolla på instruktioner hur man knyter bärsjal på youtube. Du får helt enkelt se till att spänna hårt.

Vad har du för sjal? De är olika svåra och lätta att knyta. Kanske också kan vara värt att testa att knyta hud mot hud om du inte gjort det. Alltså inte sjalen på dig själv utan kläder under och ha bara blöja på bebis och klä sedan på dig själv utanpå sjalen sedan. Kanske också är ett alternativ på lösning på teorin om att bebis kanske är för varm i sjalen

Mitt första barn var sådan och hon var verkligen fastlimmad på mig dygnet runt de första månaderna. Mätt borde hon varit då hon av olika anledningar fick både amma och sen tillägg med ersättning, men sitta fastklistrad vid mig var hon tvungen att få vara. Såväl BB och BVC tyckte att jag skulle låta min man (pappan) eller någon annan ta henne helt någon timme per dag, även om hon skrek för att jag skulle få sova.

Med tvåan hade jag istället problemet med att hon inte tyckte om att åka vagn, men hon gillade inte heller bli buren. Det sistnämnda var nog för att det var så varmt den sommaren. Det är bara 800 m till storasysterns förskola och på något vis var jag ju tvungen att ta mig dit och bilen hade min man behov av på jobbet. Hur tar man sig dit om bebisen inte vill åka vagn men inte heller bli buren i sele eller sjal? Förskolan var ett måste kände jag för storasystern då där fick hon vara ha sina vanliga rutiner och där fick hon träffa alla sina kompisar. Hur jag än försökte roa henne hemma så var det svårt när man även hade en krävande bebis som vid amning tex tog 20-30 min på sig. Så efter några försök till att ömsom bära, ömsom köra bebisen i vagnen och komma hem som ett vrak så föreslog både BVC och en bekant som jobbar som psykolog inom barnpsykiatrin att lägga bebisen i vagnen och låta henne ligga där under hela vägen till förskolan, ta upp när jag var framme och så låta henne återigen ligga där på vägen hem igen, även om hon skrek. Jag gjorde det och kände mig som världens sämsta mamma. Men redan andra dagen när jag skulle lämna storasyster så märkte jag att bebisen ganska snart kom till ro. När jag hämtade storasyster på eftermiddagen så gnällde lillasyster lite i några sekunder men låg sen nöjt och tittade i vagnen.

Jag vet inte, kanske traumatiserade jag henne då genom att göra så. Kanske har hon fått men för livet som dyker upp på sikt, men allmänt efter det så fick vi ett mycket mer harmonisk bebis som kom att älska sin vagn.

Jag har tre barn, och är det något som jag verkligen lärt mig så är det att lösningen till de här små bebisarna är mat, mat, mat och mera mat. Om och om och om igen. Så snart bebisen ens börjat tänka tanken på att slå upp ögonen efter sömn så är maten framme - vare sig det är bröstet eller flaskan. Mat och närhet, då lugnar det sig tämligen kvickt. Det sätter jag min vänstra lillfinger på. Då kan man vara en rar och lycklig och trygg bebis, och allting går lättare. Att en bebis kräks efter mat är legio och behöver inte betyda att den är mätt, så erbjud en skvätt mat igen. Hoppas att det reder sig för dig, livet ska vara ganska skönt även med små barn i famnen :)