Har din mamma varit avundsjuk på ditt liv?

Nja, det där låter inte alls som avundsjuka, snarare att hon inte tycker om din sambo!

Ja, det låter nog så från den korta texten förstår jag. Det är svårt att få med alla aspekter då jag inte vill lämna ut för mycket. 

Min mamma har väldigt tydliga krav på hur hon vill att andra ska vara. Dom ska helst vara sprudlande som henne. Om någon inte är det, är hon snabb att poängtera detta och kritisera (inte till personen i sig men till andra). Jag tror det är vad som händer nu för mig, då min sambo är en väldigt lugn person. Samma hände med mitt syskons sambo, hen fick samma kritik när mamma träffade personen dom första gångerna. 

Det absolut enklaste och bästa sättet, en metod som ger en många gånger högre chans att analysen blir korrekt, är att prata med den/dem inblandade.

Prata med din mamma, ev även med din sambo. Det låter som en konflikt de två emellan, och pm något de inte vill prata med dig om.

Tack. Ja, jag vet. Är väldigt konflikträdd. Vet att hon kommer skylla ifrån sig allt och få det till att allt är min sambos fel. Har pratat mycket om det med min sambo, och ärligt så tycker jag att det är hos mamma problemet ligger. Jag hade tänkt ta upp det när det blev prat om nästa besök, men nu blir det inget sådant pga corona. 

Jag tror nog tyvärr att min mamma är lite avundsjuk på mitt liv... Hon har alltid följt sin dröm och hade väldigt stora planer men gav sig in i en bransch och typ av jobb som inte bara går sämre utan det är också otroligt svårt att lyckas. Jag har jobbat ett år sedan min examen och kommer till hösten redan då tjäna mer än henne i månaden... Dock är jag väldigt driven och fått en bra roll, och medan jag tycker den lönen är väldigt liten för mina visioner så är hon avundsjuk. Jag har också tagit tag i det som varit jobbigt för mig rent mentalt, medan min mamma levde i ett långt förhållande med min pappa, och sedan i ett nytt långt förhållande där hon inte riktigt utvecklats. Hon har fortfarande samma självbild av sig själv som när hon var 20 och säger hela tiden att hon arbetar med det men ser hur hon drar ner sig själv ofta ändå. Hur mycket jag än vill hjälpa har jag ingen aning om hur

Om din mor ärbavundsjuk på dig eller störs det MINSTA av att du är lycklig, så har hon något giftigt i sig. Man ska vilja sina barn allt gott.

Jag har en mor som är narcissist och hon vill att jag ska vara olycklig, det är då hon mår som bäst. När jag träffade en bra man försökte hon smutskasta honom trots att det inte fanns något negativt. Hon letade fel. Jag hade haft förhållanden med ynkryggar som var otrogna innan och det tyckte hon var ok. Men när jag träffade en bra kille sparkade hon bakut.

Hon är avundsjuk på vissa saker. Men hon är också narcissist och försöker trycka ner alla andra också, och hon är väldigt lättkränkt.

Avundsjuk vet jag inte. Men hon säger ibland att jag "knullar runt för mycket".

Vem vet, kanske hon säger för hon själv har svårt för att få något.

Jag tror min mamma var avundsjuk på mig och mitt ex. När det tagit slut osv så började hon säga saker som att han aldrig var intresserad av mig och bara ville utnyttja mig. Och andra gånger sa hon att hon såg hur mycket han tyckte om mig osv. Kan tillägga att hon är bipolär om det kan ha med saken att göra...

Nja, hon är lite avundsjuk på att det är normalt att välja ett barnfritt liv. Hon är egentligen en barnfri person men det var ju inte okej förr...

Usch, vad jobbigt. :( 

Jag tror det är högst omedvetet i såna fall.. hon är jättegullig i vanliga fall och har alltid stått bakom våra beslut och hjälpt oss. Accepterat att jag ibland lever lite annorlunda än det klassiska standard-sättet. 

Men min lekmanna-tanke är att det känns svårt för henne att komma hem som en gäst och bo hos mig och min sambo. Trots att alla förutsättningar nu är så mycket bättre för att ta emot gäster osv. Kunna erbjuda sånt jag inte kunde när jag bodde själv. Jag tror hon är osäker, att relationen skiftat eftersom jag nu är en vuxen som tar emot henne, inte som ett "barn" (alltså ungdom) som bott lite hur som helst, varit singel och kunnat fokusera helt på henne när vi setts. 

Usch vilken jobbig situation för dig. Hoppas du ändå kan acceptera läget och att det är så eftersom hon är sjuk. 

Jag skulle nog inte säga så alls. Min mamma älskar mig över allt annat men kan nog känna sorg över sitt eget liv... det är ju två olika saker. Nu ska jag ändå inte säga att det är så illa, för hon har verkligen folk som älskar henne överallt och är typ världens gulligaste och vackraste kvinna. Finns nog ingen som inte gillar henne, men tyvärr så ser hon nog hur jag som haft det väldigt tufft tagit mig igenom det och tar tag i saker typ. Hon kanske känner att det är lite försent men samtidigt har hon liksom många år kvar ändå!! Så hon är lycklig ändå :)

Ja när jag och min sambo flyttade till hus. Större, än hennes så märkte jag tydlig avundsjuka. Allt från renovering, möbler osv. När vi fick barn och tex köpte saker hon inte kunde köpa när hon hade småbarn mm..

Ska tillägga att vi verkligen kämpat för att stå där vi står idag och jag blir så ledsen att inte ens mamma kan glädjas åt oss. Hon har berättat att hon tex tycker att hon som är äldre skulle ha ett "ordentligt" hus och renoveringar mm.

Tycker det är riktigt illa. Tråkigt när det bara är hon som tänker i dom banorna. Men att sen att dra spydiga kommentarer och göra sig elak gör allt bara pinsamt lågt..

Hon kan tex gnälla att hon har lite pengar och inte kan köpa saker fast dom tjänar just nu mer än oss för jag är föräldraledig.

Tog ett år föräldrledigt utan att plocka dagar och det sticker i ögonen också för det kunde inte hon.

Vad ska man säga?

Låter på pricken som min mamma.

Narcissistisk och vill att jag ska må dåligt.

När hon sen har fått mig att må dåligt så är det inte heller bra... Missunsam är hon också

Min mamma har t ex alltid letat fel på mitt liv; alltifrån vänner till pojkvänner som aldrig dög och var goda nog.

Men när jag hade en sambo som behandlade mig uppenbart illa så njöt hon lite.

Hon har aldrig uppmuntrat något jag tycker om eller gett mig bekräftelse i något jag är bra på.

Ofta går hon under bältet och då kan hon t ex angripa mitt yttre.

Det var definitivt inte bra när jag var yngre och vacker och lätt kunde få killar - och det är inte bra nu när jag är 40 och lite plufsig.

Numer..när jag har utbildning (vilket hon inte har) och tjänar nästan tre ggr mer än henne så angriper hon mig oftare och oftare. Ständiga signaler om hur oviktig jag är och hur jag bara duger när hennes man inte är hemma (som hon parasiterar på så till den milda grad att han har högt blodtryck och stressymtom).

Men varför tror du att hon är avundsjuk? Det låter som hon kanske känner sig lite obekväm runt din sambo och kanske inte vet hur hon ska prata med honom?

Om och hur du ska prata med din mamma beror på hur hon är. Jag hade inte tagit upp det med min mamma, för hon är känslig för kritik och det hade blivit en konflikt som inte ledde nånstans.

Om din mamma är avundsjuk, vad ska du göra med den vetskapen? Kommer du att kunna göra något av det? Annars kanske det är bättre att låta det vara.

Tack, bra att få lite frågeställningar.

Det är svårt att förklara så här kort. Men till exempel så hjälpte mina svärföräldrar oss till ett hus, som vi har möjlighet att renovera typ precis hur vi vill. Hon har flera gånger gett stickiga kommentarer kring detta. Om hon var öppet avundsjuk, liksom på ett snällt sätt som man kan vara med kompisar (att man öppet säger typ "åh ditt hus är så fint, jag är så avundsjuk") då hade det varit en sak. Men hon har liksom pikat på ett sätt som gör att jag tror att hon är besviken över att hennes liv kanske inte blev som hon velat. Trots att hon har en ständigt öppen inbjudan att komma hit på besök och bo gratis. Just nu undviker jag att berätta allt roligt och fint vi gör med huset för det verkar väldigt känsligt för henne. 

Det kanske inte ger något specifikt att veta orsaken till hennes beteende, förutom att det hjälper mig att acceptera det om jag vet varför. 

Kan tipsa dig om böckerna: ?Du är inte knäpp! - det är din mamma. Healing för döttrar..? och ?avund och konkurrens? av Martha Cullberg.

Tack! Jag ska kolla upp dom.