Vuxna barn

Jag tänker att det låter som omtänksamma föräldrar. 

Att om föräldrarna är OK med att de besöker varandras hem så är det bra för barnen och även för föräldrarna om de kan ha en så pass god relation att de kan vistas i varandras hem en kort stund då och då. 

Förstår inte alls varför det skulle vara fel att en förälder hjälper sitt vuxna barn att bära en väska, om föräldern vill det.

Jag tänker att "tre barn i 20-årsåldern" kan innebära allt från tvillingar på 18 och ett syskon på 20 till tre barn i ålder 26-29. Att man inte har eget boende och körkort är inte så konstigt om man nyss fyllt 20, speciellt inte om man bor på orter med långa bostadsköer och höga bostadspriser. 

Jag har inga bonusbarn men har varit ett själv. Jag bodde hemma hos mamma till jag var drygt tjugo (studerade) och åkte fortfarande till pappa varannan/var tredje helg och hälsade på. Jag var nog inte så självständig men har ändå alltid varit ansvarsfull osv och det har gått bra för mig. Gissningsvis bar jag min min väska själv däremot.

Till din fråga så vet jag flera kollegor/vänner som haft sina barn hemmaboende en bra bit över tjugo. Mycket på grund av bostadssituationen. Och kanske oftare när det gäller killar. Jag bor i 08-området.

Så angående tankar varför de fortfarande bor hemma beror det på deras ekonomi (jobb eller studier) och bostadsutbud. Med bara exemplet att en förälder bär deras väskor säger mer om föräldern än om "barnen". Och även att mamman inte hälsar.

Det jag kan säga om barn över tjugo bor hemma så bör de vara delaktiga i hushållsarbetet. Själv städade jag en av våningarna i villan hemma i den åldern och lagade en del mat. Hur jag själv kommer göra med barn i den åldern vet jag inte än. Men de ska inte bo kvar hemma bara för att det är bekvämast så. Jag skulle också stötta i att skaffa körkort så de kan bli mer självständiga. I alla fall om man inte bor centralt i en väldigt stor stad och mestadels åker kommunalt. Själv började jag åka tåg eller buss till min förälder någon gång under tonåren. Däremot blev jag hämtad vid närmaste busshållplats.

Spelar egentligen ingen roll hur jag skulle reagera, frågan är hur du reagerar? Vad känner du att du kan tolerera och vad skulle du vilja sätta stopp för? 

Är det ditt hem? Det har aldrig varit tal om att mamman ska komma in i vårt hem och hjälpa barnet att bära in väskan. Hon har inte varit i vårt hem överhuvudtaget. Det du beskriver, att hon går in i ert hem, och inte hälsar, jag hade nog kunnat bli mätt på det beteendet. Skulle kunna tänka mig att hon inte känner att hon vill låtsas lära känna dig, och att hon bara tycker att hon följer med sitt barn till sitt rum, men det skulle vara okej för dig att dra en gräns. Skulle du vilja det? Barnet kanske inte ser det som mer konstigt än att hen tar med en kompis hem. Jag kan dock förstå att man inte vill ha just exet i sitt hem utan förvarning och utan att hon säger ett respektfullt "hej".

Jag tycker det är konstigt att barnen inte bär sina väskor själva och det låter som att de blir lite väl bortklemade men det skulle jag överlåta till föräldrarna, vill de hålla på så får de göra som de vill, så länge det inte går ut över mig. Det där med att mamman bara kliver in hos er skulle kunna falla under den kategorin. 

Barn som bor varannan vecka i den ålder, det har vi också. De tycker själva att det är ett bra sätt att faktiskt få chansen att träffas och umgås med båda sina föräldrar och vi ser inget problem med det. De studerar ff så när det är färdigt kommer de vilja ha eget boende.

Däremot att inte kunna bära sin väska själv är väl lite larvigt. Att den andra föräldern kliver in i ert hus oinbjuden, det får ju ni styra upp. Stå inte där som ett mähä och bara acceptera om hon går in i ert hus, om ni inte vill ha det så. Ni får prata med barnen om att de säger hejdå till henne utanför, innan de går in. 
Hos oss står exet utanför på trappan, och kliver inte in om inte vi bjuder in. Det är oerhört skönt (detta är ett ex som gladeligen hade rusat in om hon vågade) men vi har varit så tydliga från början om den saken.