• sigge1235

    Barnet bråkar mycket mer med mig, mamman

    Vår dotter är två år. Hon har alltid haft väldigt stark egen vilja och mycket energi, viket eskalerat de senaste månaderna. Typisk tvååring har jag hört, vägrar låta oss klä på henne, borsta tänderna, ta på blöja för natten. Allt är en kamp. Eller ja, när JAG barnets mamma ska göra det, med pappan går det oftast hur bra som helst. Jag försöker tillämpa "nära föräldraskap" efter förmåga/tålamod men håller det inte alltid utan det blir hot, mutor och sträng röst. Pappan behöver bara visa sig så blir hon lugn och gör som han säger. Han är väldigt mild mot henne så det är inte att han är.strängare så att hon blir rädd eller så. Kanske gillar hon bara pappa mer kan man tro MEN hon är verkligen mammig i övrigt. Säger alltid att hon vill att mamma ska lägga, mamma ska hämta på förskolan, mamma ska hålla handen, sitta mammas knä osv. Hon är mammig helt enkelt. Men blir också mycket lättare upprörd ihop med mig. Någon som känner igen sig? Känns frustrerande att vi "bråkar" så mycket och hon är så snäll med pappan. Vi ammade till hon var ett år, jag var mycket med henne men vi var frånskilda en stor del när hon föddes pga tidigt född. Kan vi ha fått något problem med anknytningen? Jag fick också svåra förlossningsskador och var lite nedstämd av det när hon föddes, men gav henne enormt med uppmärksamhet. Hjälp!!

  • Svar på tråden Barnet bråkar mycket mer med mig, mamman
  • busan00
    sigge1235 skrev 2020-04-13 20:20:20 följande:

    Vår dotter är två år. Hon har alltid haft väldigt stark egen vilja och mycket energi, viket eskalerat de senaste månaderna. Typisk tvååring har jag hört, vägrar låta oss klä på henne, borsta tänderna, ta på blöja för natten. Allt är en kamp. Eller ja, när JAG barnets mamma ska göra det, med pappan går det oftast hur bra som helst. Jag försöker tillämpa "nära föräldraskap" efter förmåga/tålamod men håller det inte alltid utan det blir hot, mutor och sträng röst. Pappan behöver bara visa sig så blir hon lugn och gör som han säger. Han är väldigt mild mot henne så det är inte att han är.strängare så att hon blir rädd eller så. Kanske gillar hon bara pappa mer kan man tro MEN hon är verkligen mammig i övrigt. Säger alltid att hon vill att mamma ska lägga, mamma ska hämta på förskolan, mamma ska hålla handen, sitta mammas knä osv. Hon är mammig helt enkelt. Men blir också mycket lättare upprörd ihop med mig. Någon som känner igen sig? Känns frustrerande att vi "bråkar" så mycket och hon är så snäll med pappan. Vi ammade till hon var ett år, jag var mycket med henne men vi var frånskilda en stor del när hon föddes pga tidigt född. Kan vi ha fått något problem med anknytningen? Jag fick också svåra förlossningsskador och var lite nedstämd av det när hon föddes, men gav henne enormt med uppmärksamhet. Hjälp!!


    Samma här de .då är min dotter över 4 år men började vid 2 år typ allt emot mig .vi bråkar om allt hon lyssnar inget på mig å hon är oxå mammig. Men jag får inte göra nånting ensam medan pappan får göra allt utan hon bryr sig . Hade problem för nåt år sen att jag inte kunde ta på henne kläder ens å inte ytterkläder hon bara skrek medan pappan inte några problem alls med de. De är väl oftast så att allt är riktat emot mamman å de trottsar å testat mest för de är den de känner sig tryggast med .
  • lövet2
    sigge1235 skrev 2020-04-13 20:20:20 följande:
     hot, mutor och sträng röst.
    Där har du antagligen svaret. Åtminstone hälften av bråken med småbarn startas av föräldrarna. Hot och mutor fungerar aldrig någonsin i längden.
  • Elin P

    Jag tror att hon är tryggast med dig och därför känner hon att det är fritt fram att bråka mer. De flesta barn bråkar ju betydligt mer med sina föräldrar än med tex mormor eller förskolepersonal. Och värst med dig då om du är närmast henne. Så är mina barn också. Jag tycker det låter helt normalt (men jobbigt kan det vara)

  • Elin P
    lövet2 skrev 2020-04-13 20:50:28 följande:

    Där har du antagligen svaret. Åtminstone hälften av bråken med småbarn startas av föräldrarna. Hot och mutor fungerar aldrig någonsin i längden.


    Nä jag håller inte med. Åtminstone mutor tycker jag fungerar väldigt bra. Tex barnet får se ett avsnitt av Greta Gris i bilen på min telefon medan vi åker till fsk om han går med på att klä sig och sätta sig i bilen utan tjafs. Såna mutor tycker jag är win-win och besparar oss mycket bråk.
  • lövet2
    Elin P skrev 2020-04-14 22:13:23 följande:
    Nä jag håller inte med. Åtminstone mutor tycker jag fungerar väldigt bra. Tex barnet får se ett avsnitt av Greta Gris i bilen på min telefon medan vi åker till fsk om han går med på att klä sig och sätta sig i bilen utan tjafs. Såna mutor tycker jag är win-win och besparar oss mycket bråk.
    Det är för att du ser det kortsiktigt. Vad lär sig barnet? Att inte samarbeta om han inte tjänar på det. Om ett halvår kan du pröva att få honom i bilen utan bråk, när nätet ligger nere. Hur tror du det funkar?

    Skulle du kunna tänka dig att betala en 10-åring varje gång han borstar tänderna? Eller ge 7-åringen en godispåse varje gång han går till skolan frivilligt? Muta barnet till att göra sådant han bara ska göra, precis som alla andra barn? I längden är det en väldigt dålig idé.
  • Elin P
    lövet2 skrev 2020-04-14 23:14:09 följande:

    Det är för att du ser det kortsiktigt. Vad lär sig barnet? Att inte samarbeta om han inte tjänar på det. Om ett halvår kan du pröva att få honom i bilen utan bråk, när nätet ligger nere. Hur tror du det funkar?

    Skulle du kunna tänka dig att betala en 10-åring varje gång han borstar tänderna? Eller ge 7-åringen en godispåse varje gång han går till skolan frivilligt? Muta barnet till att göra sådant han bara ska göra, precis som alla andra barn? I längden är det en väldigt dålig idé.


    Nja mina stora barn får veckopeng om de städar sina rum och det är ju också en typ av muta. Men de borstar tänderna och går till skolan utan mutor. På 3-åringen använder jag vid tandborstning folktandvårdens app där det är musik och sen ett spel man får spela när man är klar. Också en muta faktiskt. Skulle nätet ligga nere får jag ju ta striden då, den dagen den sorgen. Men harmlösa mutor som detta tycker jag mest är av godo. Det sparar oss mycket bråk, gråt och frustration. Jag känner inte att jag måste sätta hårt mot hårt hela tiden utan barnet kan få något om han gör något åt mig. Vi tänker väl olika.
Svar på tråden Barnet bråkar mycket mer med mig, mamman