• Catharina05

    Depression men rädd för döden?

    Hej!
    Jag är deprimerad ibland och tänker då ''Varför är jag här? ''Jag har inget syfte att vara här'' Och sånt. Jag har haft svårt med vänner, jag har haft svårt. Jag har mått skit & fått skit, har blivit mobbad. Jag har varit så deprimerad men aldrig tänkt på att ta självmord. Faktum är att jag är så rädd för döden. Jag har vänner nu, men jag tror de utnyttjar mig. Men jag har hellre utnyttjande vänner än att vara ensam igen. Det skadar verkligen en, ingen borde vara ensam så som jag var! Men jag är så jävla rädd för döden! Jag fattar inte varför man är här om man ändå ska dö! Jag vet att det är lång tid tills jag ska dö men jag är ändå så himla rädd! Jag är även så himla deprimerad. Jag vill prata med någon men jag vågar inte! Jag har på senaste börjat bli mer stressad tror jag. Jag kan inte sitta still. Jag har alltid tyckt att folk som skakar på fötterna jätte mycket är konstiga men jag har aldrig insett att jag håller på att skaka handen typ hela tiden. Jag kan inte ha min hand still och har aldrig kunnat ha den still. (Jag är förtidigt född 3,5 månad var död i 8 minuter, har medfödd astma) Jag har även svårare att andas pga min pappa som röker, det är så svårt att andas. Vet inte hur jag ska säga det till han.. Jag har även haft minskad aptit på senaste. Jag har även uppstöttningar oavsett vad jag äter och vilken takt jag äter det i. Äter jag långsamt och bra mat. Får upp allt igen. Jag spyr inte upp det jag får upp det som uppstötningar. På kvällarna brukar jag sitta och gråta på mitt rum över livet. 

    Någon som kan hjälpa mig med något? Känn er fria att ställa frågor! 

  • Svar på tråden Depression men rädd för döden?
  • FallenAngelNr1000

    Beklagar ts. Har själv haft det väldigt tufft, riktigt tufft och varit så ensam trots att jag var omgiven av folk för ett antal år sedan. Men som du skriver, alla bara utnyttjade en. Har tagit distans mot allt som kallas människor förutom i nuvarande arbetet. Men umgås inte med någon på min fritid och har knappt gjort det på 7 år. Det som räddade mig var att en hund kom in i min tillvaro. Idag går man bara förbi när tjejer visar en intresse och så.. jag mår så mycket bättre med min hund. Hon får mig g att skratta ifrån djupet som ingen annan har fått. Hon är min dotter och allt jag värdesätter. Är inte lika rädd för döden som du verkar vara. Men det är ju egentligen en bra grej att vara.. rädd. För man lever iallafall en gång i en kropp och med ett medvetande som tillhör dig och ingen/inget annat. Rädslan för ensamheten försvinner med tiden. Det var min största sktäck.. att vara ensam tidigare så jag lät det visst gå för långt tills jag gick så pass mycket sönder att jag idag inte har en enda riktig vän och de jag hade pratar bara dåligt om en så fort de får chansen, då de aldrig kan försåt ens smärta och avsaknad av kärlek, även om dom vill tro det.

    Skaffa en liten hund som inte är olaglig i andra länder och gör allt för denna och ta livet som det kommer är mitt starkaste tips till dig.

    Ps. Du får pm:a mig om du vill.Ds.

    Va rädd om dig och låt dig inte utnyttjas för det är det faktiskt inte värt, tro mig!

Svar på tråden Depression men rädd för döden?