Depression men rädd för döden?

Beklagar ts. Har själv haft det väldigt tufft, riktigt tufft och varit så ensam trots att jag var omgiven av folk för ett antal år sedan. Men som du skriver, alla bara utnyttjade en. Har tagit distans mot allt som kallas människor förutom i nuvarande arbetet. Men umgås inte med någon på min fritid och har knappt gjort det på 7 år. Det som räddade mig var att en hund kom in i min tillvaro. Idag går man bara förbi när tjejer visar en intresse och så.. jag mår så mycket bättre med min hund. Hon får mig g att skratta ifrån djupet som ingen annan har fått. Hon är min dotter och allt jag värdesätter. Är inte lika rädd för döden som du verkar vara. Men det är ju egentligen en bra grej att vara.. rädd. För man lever iallafall en gång i en kropp och med ett medvetande som tillhör dig och ingen/inget annat. Rädslan för ensamheten försvinner med tiden. Det var min största sktäck.. att vara ensam tidigare så jag lät det visst gå för långt tills jag gick så pass mycket sönder att jag idag inte har en enda riktig vän och de jag hade pratar bara dåligt om en så fort de får chansen, då de aldrig kan försåt ens smärta och avsaknad av kärlek, även om dom vill tro det.

Skaffa en liten hund som inte är olaglig i andra länder och gör allt för denna och ta livet som det kommer är mitt starkaste tips till dig.

Ps. Du får pm:a mig om du vill.Ds.

Va rädd om dig och låt dig inte utnyttjas för det är det faktiskt inte värt, tro mig!