Birth Rape

Väldigt intressant och allvarligt tema. Har aldrig hört den termen förut. För egen del är svaret nej, men det har tagit mig lång tid att komma över traumat efter det jag upplevde som övertramp av läkare under tredje förlossning. Jag skulle undersökas för att se om jag var mogen för igångsättning med dropp eller inte. Han sa att han skulle kolla hur moget det var där inne (nu när jag skriver börjar hjärtat bulta så hårt, usch, är inte över detta än). Plötsligt kände jag en extrem smärta, SKREK av skär smärta "AAAAJ!!!". Han tog ut handen. Jag skakade av chock och adrenalin/ångest. Och så sa han med leende på läpparna medan han smekte mina lår (blä alldeles för intimt usch) att han drog fram livmodertappen och hoppas att den stannar kvar där nu. Han förvarnade inte om ingreppet, han skulle bara kolla. Det gjorde så ont och kom som en chock, varför sa han inte "är det ok om jag försöker dra fram din livmodertapp? Det kan göra lite ont." Svaret hade varit nej, nej det är inte ok, du ska kolla hur det känns där inte, det är allt. Att överhuvudtaget låta en främmande man röra där nere är för mig att sträcka sig långt, jag känner mig så otroligt maktlös och svag i ett sådant läge, dessutom har han med sig en elev som ser allt och min nakenhet och allt, åh, man känner sig så himla utsatt.. helt i underläge..

Genomförde båda mina första förlossningar utan smärtlindring och rädsla. Denna starten på tredje förlossningen och läkarens övertramp triggade igång en så illa ångest att jag inte kunde sluta skaka i timmar efteråt. Han menade väl, men hans dumhet förstörde min upplevelse. (Om någon vill be mig skärpa mig och säga att sluta va så känslig, skyll dig själv att du inte bara skakade av dig det etc -- nä tyvärr, funkar inte så enkelt.. :/ )

Han var ung och kaxig. Jag fick besked av barnmorska att anmäla honom till den där nämnden där man meddelar om brister och fel i vården. Men. Jag orkade inte. Mentalt ville jag bara glömma allt asap. Inte återuppliva ångesten. Och nu känns det som att det är alldeles för sent. 1.5år efteråt. Synd.

Men oj, tusen tack för alla svar, jag fick ett uppvaknade av att läsa responsen nu och ska verkligen ta detta på allvar och anmäla dit man gör så. Får kolla upp hur man gör nu igen.

Och ja - det ÄR bisarrt att försöka dra fram kvinnans livmodertapp för att liksom "hjälpa till på traven"! Dessutom utan samtycke eller förvarning. Så respektlöst. Jag berättade det för mina barnmorskor och ingen kände igen att detta skulle vara normalt, de tyckte det var så konstigt och förstod inte varför den unge läkaren hade gjort så. "Va? Drog fram den? Ehm okej...hmm" och allvarlig min var liksom den vanliga responsen..

Ja, kanske? Personligen misstänker jag att svaret i så fall är ja, men det är eftersom jag bara har egen erfarenhet att utgå ifrån! Har fött tre barn undersökts x antal ggr av x antal människor, men sådär ont och hemskt har det bara varit den gången det här hände.........

Blä......så extremt oacceptabelt! Jag blir så arg och förtvivlad över sånt, är det inte illa nog med den smärta som redan ingår i en förlossning? Och allt det förödmjukande vi måste stå ut med? Måste man verkligen förvärra med smärtsamma undersökningar? Inte alls, inte acceptabelt alls!

Så som du beskriver det känner jag med. Känns som ett övergrepp! Känslorna i kroppen säger att det var det. Rationellt förstår jag läkaren, han menade inget illa, men ett sådant agerande är skadligt ändå.

Igår skrev jag till IVO som idag bad mig kontakta sjukhuset själv. Nu kontaktade jag patientnämnden i mitt län och hoppas inte jag behöver skriva till sjukhuset själv. River upp så starka känslor. Ångest och starkt illamående. Kaos. Bläh. Men. Hoppas det är klart nu:)

Kram tillbaka!!