Längtan

Hej! Jag har aldrig varit en person som drömt om barn och familj mm. Har haft en trasslig uppväxt med röriga relationer och många halvsyskon. Det där med att skaffa barn har varit avlägset. På senare år har jag börjat känna att någon gång vill jag ha familj. Men det känns ändå som att jag inte är redo. Jag är 32. Har utbildning och har nyligen blivit sambo med en helt fantastisk man som vill ha familj. Hans största dröm just nu är att bilda familj med mig. Jag blev gravid men pga jobbsituationen så genomfördes en abort. Min sambo var emot å ville eg ha barnet kvar men beslutet blev tillslut gemensamt eftersom jag nyss fått ett jobb och sitter på en anställning som underkonsult i sex månader. Det var jag som flyttade över 70 mil för att bli sambo så jobbet var otroligt viktigt för mig för jag är van att vara självständig och vågar inte förlita mig på någon annan. Så för min trygghet valde vi abort även om killen försökte med att vi klarar oss bra ekonomiskt ändå även om jag blir av med jobbet efter sex månader ist för att bli överrekryterad (finns ingen arbetsgivare som anställer en höggravid). Så nu är iaf aborten gjord. En tomhet finns hos min sambo efter detta men aborten har inte skadat relationen. Men saken för min del är att efter aborten då kan jag inte släppa tanken på familj. Varje dag ältar jag tanken och med allt som varit känner jag mig nu mer än redo. Det finns inget hellre jag vill än att han gör mig Gravid och att vi bildar familj. Det är sån överväldigande känsla som jag aldrig känt förut. Ochbjag blir upprörd över att allt handlade om bara någon månad för att vi hade kunnat haft barnet kvar. Men aborten gjorde mig mer säker än någonsin på vad jag vill. Har aldrig känt mig så säker på någonting i hela mitt liv. Det är så överväldigande känslor som slår över mig varje dag fast aborten är en knapp vecka sedan. Vad beror detta på? Hormoner? Någon som varit med om liknande?