Längtan

Hej!

Jag gjorde abort 2016 pga att killen absolut inte var rätt för mig - det hade blivit ett tungt föräldraskap att bära med hans problem på mina axlar. Jag stannade inte upp en sekund, utan så fort jag förstod att jag var gravid så ringde jag kliniken direkt och bokade aborten. Ingen fick veta om vad jag gjort förrän kanske ett år senare och jag var stenkall och säker på att beslutet var rätt.

Jag är fortfarande säker på att beslutet var rätt och har inte ångrat mig. Däremot önskar jag att jag inte hade behövt göra det. Idag hade jag kanske haft en treåring... Och när jag ser barn i den åldern så smälter jag inombords. Jag har en enorm barnlängtan sedan aborten och jag lovade mig själv att aldrig göra abort igen (givetvis är det också beroende av omständigheterna). Det läskiga är nog hur denna barnlängtan tar sig uttryck. Jag försöker undvika träffar där andra har barn eller är gravida, eftersom det påminner mig om vad som hade kunnat vara. Jag är nästan bitter på min nuvarande partner för att kondomen alltid åker fram (vi är väl inte där riktigt än). Händer det någon gång att sexet varit oskyddat eller om mensen vsrit sen så är jag helt uppslukad av tanken på att jag kanske är gravid (även om jag haft kopparspiral). Det är som att jag frammanar fantomgraviditetssmärtor och jag sitter myyyycket på familjeliv.

Sitter i den situationen nu. Är jag gravid så går jag in på hemnet direkt och skaffar större lya. Pojkvännen får följa med om han vill.