• Tessilago

    Jag hatar mitt bekräftelsebehov

    Jag har dejtat en helt fantastisk man sedan 4 månader. Vi är lite osynkade i tempot, jag är en person som ganska snabbt vet vad jag vill och hoppar inte i säng med en person som jag inte vill inleda en relation med, medan han har varit väldigt osäker och velat ta babysteps, vilket jag naturligtvis varit tvungen att acceptera.

    Hur som helst, nu sen ca en månad tillbaka har han börjat respondera mig på ett vis som känns seriöst.

    Han säger att han älskar mig, att jag är hela hans värld, att han är livrädd för att förlora mig och att han saknar mig när vi inte är tillsammans, och att han är så lyckligt lottad som har lyckats vinna mitt hjärta och att vår relation känns overklig då han tycker att jag är för vacker för honom och så ung ( jag är 39, han 50 ) Han ger mig så mycket komplimanger, säger att han ser sin framtid tillsammans med mig, att han vill skaffa en större lägenhet och flytta ihop med mig och mina barn inom en snar framtid... att hanguls göra vad som helst för mig.

    Nu till det sjuka hos mig:

    Om han inte messar eller ringer mig på en dag så skenar mina tankar iväg helt okontrollerat. Får jag inte respons på ett sms hyfsat fort där jag skriver en kärleksbetygelse så tänker jag direkt att han har tröttnat eller inte orkar med mig, och hans tidigare vackra ord suddas ut ur mitt medvetande och jag börjar misstro det tills nästa gång han kärleksbombar mig... för det gör han verkligen... enligt mitt förstånd tillräckligt ofta men mitt hjärta kräver mer.

    Jag försöker att hålla det för mig själv, då mitt förnuft säger åt mig att jag kommer att kväva honom, men mina känslor jävlas konstant med mig och säger åt mig att om han saknar mig så mycket som han säger till mig och menar alla dessa underbara saker han säger till mig, så borde han dra i mig mycket mer.

    Jag behöver ständig bekräftelse på att jag är älskad utav honom.... spelar ingen roll hur mycket han bekräftade mig igår, jag behöver det varje dag och helst ett par tre gånger.

    Jag hatar detta...

    Jag vill vara den här bruden som är genuint laidback och som inte alltid saknar och längtar efter honom.

    Vet inte vad jag ska göra för att slappna av och känna fullständig tillit till honom.

    Snälla, kan nån bara slå mig med nåt hårt, är livrädd för att kväva honom om jag öppnar mig och berättar om allt jag känner.

  • Svar på tråden Jag hatar mitt bekräftelsebehov
  • bullen1984

    Att du blir orolig av att han inte svarar på dina sms på en hel dag är inget extremt bekräftelsebehov. Det är helt normalt. Ni har precis träffats och i början av en relation är man ganska osäker. Speciellt när han velat fram och tillbaka.

    Det är även rätt normalt att faktiskt svara på sin partners sms. Varför svarar han inte?

    Tycker faktiskt att du ska ta upp det med honom. Berätta hur du mår när han ignorerar ditt sms en hel dag. Det tar faktiskt inte lång tid att svara på ett sms, också under förutsättning att det bara handlar om enstaka sms. 
    Varför skulle det inte kunna vara du som tröttnar på honom när han inte svarar? 

    Du håller förmodligen på och anpassar dig efter alla hans behov just nu, så han "inte ska tröttna" Varför är det en helt orimlig tanke att han faktiskt också ska möta dina behov? Det är viktigt att säga vad man behöver i en relation, för när nyförälskelsen svalnar kanske du börjar se på detta på ett annat sätt och faktiskt på riktigt tröttnar, och då är det försent.

  • Anonym (Vet)

    Googla otrygg ambivalent anknytning så hittar du svar på varför du känner som du gör och det finns också redskap att använda mot de jobbiga känslorna.

  • Tessilago

    Tack för vänligt svar.

    Det som är jobbigast är att precis som du skrev, att jag alltid har en känsla att jag ska anpassa mig och förstå andras behov. Kommer på mig själv att så fort jag frågar om han vill träffas och han inte svarar inom 30-40 minuter så skickar jag alltid ett mess till för att typ betona att det är ok om han inte orkar/har lust bara för att jag är livrädd för att han ska komma för att han känner sig tvungen. Saken är den att vi pratar ganska ofta om detta, och jag har förklarat för honom att jag är orolig för att han ska tycka jag är för framfusig och intim. Men han svarar alltid att jag aldrig kommer kunna få honom att känna så, att jag är det bästa som finns och att jag ska vara precis som jag är och att jag är hela hans värld.

    När vi umgås så får han mig verkligen att känna att han verkligen menar det han säger. För att inte tala om när han har druckit lite, då förmedlar han nästan att han inte skulle kunna leva utan mig och att jag är den mest fantastiska människa han vet. Men vissa dagar, måste poängtera att det kanske handlar om en dag i veckan så framkallar han en känsla som säger åt mig att backa.

    Alltså det är ju helt okej att inte alltid vara tillgänglig jämt och ständigt, det är ju t.o.m. okej för mig att han inte alltid orkar ta mitt samtal eller svara på vartenda sms. Han svarar ju till 90 % men det är kanske därför jag blir så osäker när han helt plötsligt inte svarar en dag. Har varit så tydlig med att han måste vara tydlig och ärlig med mig och att tystnad får min hjärna att spinna iväg...

    Ska absolut googla ????

  • Näng

    Herregud jag är likadant och skrev ett liknade inlägg nyss. Jag blir så trött på mig själv. Jag ser bra ut, välutbildad, välbetalt och bra jobb och fint hus. Trygg i min person men i relation till min nya kärlek blir jag helt puckad! Så jag förstår dig!

  • tjugoårsåldern

    Bekräftelsebehovet- en godare sak än vad man tror!

    "Vi är sociala varelser, vilket är varför vi alla gillar att vara älskade. Vi vill att folk ska tänka på oss när de smider planer, vi gillar att berömmas och att känna oss accepterade i sociala grupper."

    Beroende hur socialt lagd du är, desstu större kan bekräftelsebehovet vara en fördel om det kandaliserar rätt.

  • tjugoårsåldern
    tjugoårsåldern skrev 2020-04-24 16:35:08 följande:

    Bekräftelsebehovet- en godare sak än vad man tror!

    "Vi är sociala varelser, vilket är varför vi alla gillar att vara älskade. Vi vill att folk ska tänka på oss när de smider planer, vi gillar att berömmas och att känna oss accepterade i sociala grupper."

    Beroende hur socialt lagd du är, desstu större kan bekräftelsebehovet vara en fördel om det kandaliserar rätt.


    För att utveckla...
    Bekräftelsebehovet att vilja vara omtyckt är sunt och viktigt. Såklart det kan bli sjukligt och till den yttersta gränsen till att man inte vågar säga och göra något för tänk om någon inte håller med?!
    Det är därifrån man tänker att bekräftelsebehovet betyder.
    Men använd det rätt! Till exemepel nu ska jag träna och bli riktigt vältränad och sund så andra säger wow. Det är ju bra och då av en drivkraft. Tillslut kommer du träna på och bara fortsätta för det är en god vana.
    Eller om din parner inte bekräftar dig tillräckligt men är god och du vill leva med hen. Ragga, flörta och bekräfta andra lite och få tillbaka det. Sedan mår du bra igen. Tex. mår jag jättebra av att bli bekräftad av män! Så är det och inget fel på. Vilket jag trott länge.

    Se styrkorna och fördelarna.
Svar på tråden Jag hatar mitt bekräftelsebehov