Jag hatar mitt bekräftelsebehov
Jag har dejtat en helt fantastisk man sedan 4 månader. Vi är lite osynkade i tempot, jag är en person som ganska snabbt vet vad jag vill och hoppar inte i säng med en person som jag inte vill inleda en relation med, medan han har varit väldigt osäker och velat ta babysteps, vilket jag naturligtvis varit tvungen att acceptera.
Hur som helst, nu sen ca en månad tillbaka har han börjat respondera mig på ett vis som känns seriöst.
Han säger att han älskar mig, att jag är hela hans värld, att han är livrädd för att förlora mig och att han saknar mig när vi inte är tillsammans, och att han är så lyckligt lottad som har lyckats vinna mitt hjärta och att vår relation känns overklig då han tycker att jag är för vacker för honom och så ung ( jag är 39, han 50 ) Han ger mig så mycket komplimanger, säger att han ser sin framtid tillsammans med mig, att han vill skaffa en större lägenhet och flytta ihop med mig och mina barn inom en snar framtid... att hanguls göra vad som helst för mig.
Nu till det sjuka hos mig:
Om han inte messar eller ringer mig på en dag så skenar mina tankar iväg helt okontrollerat. Får jag inte respons på ett sms hyfsat fort där jag skriver en kärleksbetygelse så tänker jag direkt att han har tröttnat eller inte orkar med mig, och hans tidigare vackra ord suddas ut ur mitt medvetande och jag börjar misstro det tills nästa gång han kärleksbombar mig... för det gör han verkligen... enligt mitt förstånd tillräckligt ofta men mitt hjärta kräver mer.
Jag försöker att hålla det för mig själv, då mitt förnuft säger åt mig att jag kommer att kväva honom, men mina känslor jävlas konstant med mig och säger åt mig att om han saknar mig så mycket som han säger till mig och menar alla dessa underbara saker han säger till mig, så borde han dra i mig mycket mer.
Jag behöver ständig bekräftelse på att jag är älskad utav honom.... spelar ingen roll hur mycket han bekräftade mig igår, jag behöver det varje dag och helst ett par tre gånger.
Jag hatar detta...
Jag vill vara den här bruden som är genuint laidback och som inte alltid saknar och längtar efter honom.
Vet inte vad jag ska göra för att slappna av och känna fullständig tillit till honom.
Snälla, kan nån bara slå mig med nåt hårt, är livrädd för att kväva honom om jag öppnar mig och berättar om allt jag känner.