BF Januari 2021

Återbesök hos BM idag för mitt blodtryck. Något bättre, 120/85 mot tisdagens 130/90. Fortfarande spår av äggvita i urinen. Tog också massa blodprover i tisdags, de visade på en liten ökning av andel vita blodkroppar vilket kunde tyda på urinvägsinfektion tydligen, så nytt urinprov imorgon bitti som ska på odling. Bebisen är helt fixerad nu och magen har sjunkit lite.

Har en del sammandragningar både på nätter och dagtid men det är framförallt nattetid som de känns ordentligt. Fick ny tid på måndag för blodtryck men kan även bli aktuellt med gynudersökning och eventuell hinnsvepning då.

Är i v 37+6 idag .

Hur går det för er andra ?

Skönt de håller koll, jag har haft som dig men nu sist var blodtrycket bra. Urinet har under en längre tid visat äggvita men man har vi två olika tillfällen skickat in odling som inte visar något.

Har sammandragningar till och från, visa gör riktigt ont. Ibland, rätt ofta så strålar/bränner det till i underlivet och varje gång tänker jag nu spricker jag...konstig känsla. Har väldigt mycket tryck ner. Plus väldigt mycket flyttningar.

Har tid på tisdag och då blir det gyn och hinnsvepning om det går. Annars diskussion om igångsättning måndagen efter. Men hoppas det kommer igång den närmaste veckan, då har jag inte mina stora barn (pappavecka) och det hade underlättat mycket.

Är i v.38+3 idag (BF 24 jan)

38+2 och inte mycket nytt. Magen är sisådär, sammandragningarna har definitivt blivit lite starkare. Vaknade här om natten av en som tog ordentligt. Men de är sporadiska och blandade med mina gamla vanliga som jag haft sedan andra trimestern. Så det är bara att avvakta tills nästa besök på BF om jag inte skulle kicka igång innan dess. Har väl, till mitt förtret, börjat acceptera att jag kommer gå över BF, kanske till och med till igångsättning vid 41+1-2 som jag blivit lovad. Segt, men inte så mycket att göra åt haha

38+2 och inte mycket nytt. Magen är sisådär, sammandragningarna har definitivt blivit lite starkare. Vaknade här om natten av en som tog ordentligt. Men de är sporadiska och blandade med mina gamla vanliga som jag haft sedan andra trimestern. Så det är bara att avvakta tills nästa besök på BF om jag inte skulle kicka igång innan dess. Har väl, till mitt förtret, börjat acceptera att jag kommer gå över BF, kanske till och med till igångsättning vid 41+1-2 som jag blivit lovad. Segt, men inte så mycket att göra åt haha

Haha ja jag har också börjat förlika mig med att jag kommer få gå fram till bf eller längre. Hoppas ju varje dag att något ska se samtidigt så är det så himla nära så om bebis kommer idag eller om tre fyra veckor, ja det känns okej oavsett, för det är inte längre 9 månader kvar :) men nog är man trött på att vara trött å tung !

Känner igen mig så börja acceptera att det inte blir förrän BF, men däremot har svårt att se mig gå över. Haft BF som deadline för att orka med alla kränkningarna och vet hur tuff psykisk de extra dagarna är. Längtar så efter kunna äta utan att kräka, idag tex kräkts jag 5 gånger hittills....fick förra gången igångsättning tid pga psykisk mående pga kräkningar (kom igång av hinnesveppning dagen innan) och blivit lovad att diskuterade det redan BF+1 denna gången.

Låter verkligen som att det är jobbigt :( Värre än jag har det, har egentligen inte så himla mycket att klaga på mer än otålighet. Jag håller tummarna för oss att vi inte behöver gå till bf!

Jag har fått för mig att hon ska komma i januari och absolute inte i februari, 1 februari är jag 41+0 så finns risk för det. Inte för att det spelar någon roll som så, bara envis och har varit inställd på januari-bebis hela graviditeten!

Grattis NurseMom!

Tyckte det var ett bra tips, Utvandraren2. Oavsett om man är förstagångsföderska eller omföderska så är det bra att bli påmind om att när det är som mest outhärdligt och man håller på att få panik så är det oftast inte jättelångt kvar till krystvärkarna. Det ska jag påminna mig själv om när det blir dags. Jag upplevde smärtan som en 10:a ett tag innan det var dags att krysta, men bara som en 3:a när jag väl fick vara med och påverka vid krystvärkarna. Jag var tvättad och lagd på sidan för att få EDA jag ch precis när narkosläkaren skulle lägga bedövningen fick hon ett akut-fall hon behöver springa till. Sen låg jag så ensam med sambon i över 3 timmar, med den värsta smärtan, och väntade på att någon skulle komma in till mig. När Bm väl kom tillbaka var min son på väg ut och hon vrålade ?vänta på mig!? Inte helt lätt att bromsa i det läget. Så det var långt ifrån en ideal upplevelse med sina 29 timmar, hoppas på bättre denna gången. Alltså har jag ingen erfarenhet av EDA och vi får se hur jag väljer (och kan) göra denna gången.

Lycka till ni som också väntar vilken dag som :)

Men hur klarade du att ligga ner i tre timmar i det skedet?! När jag var 5-6 cm öppen var det inte längre möjligt att ligga/sitta i värkarna. Stod i gåstolen i värkarna och halvsatt på sängkanten däremellan. Samma på första förlossningen. Födde ju även stående, verkligen så otroligt mkt bättre upplevelse än sist.

Tack för att ni tyckte min beskrivning var träffande, hoppas det kan vara till hjälp när det står på.

FiaW, det kommer nog å gå mkt snabbare den här gången. Om bm tycker värkarbetet går bra/fort, tänk dig för en extra gång om du ska ta EDA. Jag var ju fast besluten om att jag skulle ha det även denna gången, men i bakhuvudet låg födselshistorien till en av mina bästa väninnor och gnagde.

Hon hade bra värkarbete först, fick EDA och allt stannade upp som för mig. Så fick hon ämnet som sätter igång värkarna igen, och då fick bebisen en allergisk reaktion mot det och på fem sekunder var rummet fullt i folk. Bebisen var tvungen att komma ut på en gång. Sugklocka och sfinkterruptur. :(

Helt i onödan troligtvis. Allt gick turligt nog bara bra med bebisen.

Den historien gjorde att jag tvekade lite när BM sa att allt såg så bra ut, att hon rekommenderade att skippa.