Då låter det som att föräldrarna behöver en läxa (dvs böter). Jag skulle aldrig kommit på tanken att ringa 112 som barn, för jag har fått lära mig att det gör man inte om det inte är akut. Fattar inte varför barn ska komma undan med allt, de förstår mycket bara man lär dem och inte låter dem härja fritt.
Har det bara hänt en enstaka gång, händer ingenting, men om det händer gång på gång på gång, så ja, då kan vårdnadshavare åka på böter, detta eftersom vårdnadshavaren konsekvent brustit i tillsyn (soc, blir också inblandat). (Har släkting som jobbat på SOS).
En idé kan vara att förklara för barnet att om barnet ringer 112 får barnet ändå inte prata med "farbror Polisen", inte heller med den "tuffe brandmanskillen" eller den "som kör fort med ambulans med blåa blixtrande lampor och sirener", utan att barnet bara pratar med en helt "vanlig" "tråkig" tant eller farbror som bara sitter och svarar i telefon hela dagarna - inget spännande alls med andra ord. Jämför om du kan med någon som ni känner till som sitter i telefonväxel ex på mammas eller pappas jobb, kusin Greta eller "Majbritt som bor i det röda huset". Avdramatisera så det inte blir så spännande med andra ord att ringa.
Det andra är väl att helt enkelt se till att barnet ej har tillgång till telefon utom i extrema nödfall.
Eller så berättar TS bara som det är, att det finns människor som är i nödläge som kanske dör pga att ungen busringde och tog upp värdefull tid som kunde gått till att skicka ut ambulans istället för att prata med en busringande ungjävel.
I såna här allvarliga fall är det inte lämpligt att gulla och dalta med barnet, utan prata allvar!
Lite småbarnsprat bidrar knappast till något sånt.
Det gör det absolut! Han tar upp värdefull tid som kunnat gå till att skicka ut en ambulans till en döende person istället. Det tiden kan vara avgörande för att rädda livet på någon.
Det spelar ingen roll om det är ett busringande barn ("lite småbarnsprat") eller en busringande vuxen som stjäl tid, konsekvenserna blir detsamma ändå.
Förlåt, men är du ens mogen att vara förälder? Inställningen att "lite småbarnsprat inte bidrar till något sånt" är oerhört naiv och barnslig. Du låter inte som en lämplig förälder, känns som att du egentligen inte bryr dig om att ditt barn busringer.
Varför skulle ett litet barn ta ifrån att någon annan tas på allvar? Tid ja, men utöver det? Självklart bryr jag mig.
Och som sagt, han bidrar även till att andra som ringer 112 för att de är i nöd kanske inte tas på allvar.
Nästa gång kanske det är ett barn i nöd som ringer 112 men som inte tas på allvar pga ditt barns rundringning för att de som svarar utgår ifrån att detta också är en busringning och barnet dör.
Tycker du fortfarande att ditt barn är lika oskyldig då?
Snälla tänk längre än vad näsan räcker!
Då förstår jag hur detta kunde hända. Varken du eller barnet kommer givetvis att straffas.
Barnet låg i sin säng och tittade på film på telefonen. Hen brukar ofta prata med i dialogerna, så var inget vi reagerade på. Telefonen har inget simkort, så trodde inte ens att det gick att ringa på den.
Äh, lägg av. Det har hänt vid ETT tillfälle!
Jag utgår från det ts uppger i mina svar.
Om du utgår från dina fantasier så får du faktiskt uppge det.
Ts är dessutom dubbelanonym så varför skulle ha ljuga?
Varför skulle man nödvändigtvis veta det? Sen utgick vi knappast ifrån att hen skulle ringa dit, annars hade vi självklart inte låtit hen ha telefonen obevakad.
Vi har pratat allvar med barnet flera gånger sen det hände, så vi hoppas att hen förstått allvaret nu.