Bebis i säte

Jag vet att det såklart är olika för alla men jag vill berätta min sida. När min son föddes var det samma sak, barnmorskan sa att han låg med huvudet nedåt men så blev hon osäker där på slutet i graviditeten och det gjordes ett ul där hon såg att han låg i säte. De gjorde ett halvhjärtat vändningsförsök (Han tryckte knappt på magen,pga av att han tyckte att det var för sent i graviditeten och jag var förstföderska och hade relativt liten mage). Jag hade också hört mycket negativt om vändningsförsök men ville gärna göra ett då jag absolut inte ville smittas utan få gå igenom en vaginal förlossning. Nu blev det inte så utan jag gick ifrån det sk vändningsförsöket med en exakt tid för kejsarsnittet ca 1 vecka senare. Jag trodde att amningen skulle ha svårt att komma igång o att man skulle vara otroligt begränsad efteråt. Plus allt annat som jag ansåg var negativt med snitt.. Men, oj vad onödigt att oroa mig över det! Allt gick hur bra som helst! Amningen kom igång eg på en gång, mjölken rann till ordentligt ca 3 dagar senare, vi var på bb 1,5 dygn totalt. Hade aldrig en gnutta ont, det enda jag kan anmärka på (men det är knappt) var att klammrarna de hämtade ihop snittet med var lite tight så det var obehagligt att sträcka upp sig helt rakt, men ingen fara egentligen.. hoppas att det hjälper dig lite iallafall:)

Mina söner har vänt sig med huvudet ner i vecka 39 och 36, fick en tid till snitt med ena men på ul några dagar innan snittet hade han vänt sig och jag fick föda vaginalt istället. Pga moderkakans placering var inte vändningsförsök något alternativ för mig.

Vår tjej låg i säte hela graviditeten i princip. Ville verkligen inte snittas så gjorde 2 vändningsförsök som imorgon lycksdes och bestämde mig för att föda vaginalt ändå. Nu fick jag skyhögt blodtryck och blev smittad ändå. Bra överlag och jag hämtade mig hyffsat snabbt men man blir ju rätt svag ett bra tag efter. Min amning kom inte igång men kan ju berott på andra saker. Nu i v 32 med andra barnet och ska på ul på tisdag för att se hur han ligger!

Lycka till! Ut kommer dom och det löser sig:)

Min fjärde låg i tvärläge i v 36, hon vände sig några dagar senare. Hon hade gott om plats och ingen brådska att hitta position.

Min tredje är född i säte, jag ville varken vända (och där höll läkaren med eftersom bebisen var liten till storleken och hade oändligt med plats och mest troligt skulle vända tillbaka sig direkt) eller snittas så han kom vaginalt men då var det ett krav på att bebisen var tvungen ligga mellan 2 och 4 kg så får du stora barn är ju risken att det inte är ett alternativ ö h t.

Hade jag behövt välja mellan vändning och snitt hade jag tagit vändningen men det känns som ett pest eller kolera val.

Hej!

Har bara ett barn så har inget att jämföra med. Snittades i v38 pga säte Efter två vändningsförsök som inte lyckades.

Tyckte inte vändningsförsöken va något särskilt förutom att jag behövde fasta inför dom. Eftersom jag inte fött tidigare rekommenderade dom snitt men träffat flera barnmorskor efteråt som undrar varför jag smittades ?bara? för att bebis låg i säte.

Under snittet upptäcktes det att jag har ganska stora kärl på magen så förlorade rätt mycket blod å va trött å tagen efter det. Tog lite jobb att få igång amningen men ovan förstföderska så visste inte vad jag skulle förvänta mig heller. Hade ingen vidare smärta eller andra besvär från snittet, dock är jag gravid igen och moderkakan sitter så att det är risk att den växer in i snittärret så kommer gå på extrakontroller för det. Planerar du fler graviditeter i framtiden så kan risken att moderkakan växer in i ärret också va en faktor att väga in om du i planeringen kan välja på att föda vaginalt eller med snitt om bebis ligger kvar i säte.

Va bra att det lugnar :) tycker det verkar vara lite olika hur mycket info man får innan snitt om vad det innebär och vad som händer.

För min del tror jag det va att mjölken inte rann till. Va så mycket annat att tänka på innan när det blev snitt och plötsligt ett fastställt datum att jag inte tänkte på amningen innan. Vet inte om man kan förbereda med att pumpa eller så innan för att få igång amningen.

När jag snittades va pappan med på salen och fick följa med hela vägen på uppvaket och till bb och vår dotter började försöka amma på uppvaket. Vet inte hur rutinen ser ut nu, om bebis följer med mamman eller pappan direkt efter snittet.

Vet inte om man kan amma på morfin. Vid snittet va det spinalbedövning och sen Ipren och Alvedon, inget starkare än så. Fick sår på brösten medan vi låg inne och tyckte det gjorde mer ont än snittet.

Med mitt andra barn upptäcktes det att bebisen låg i säte en vecka innan BF! Fick samma panik som dig och alla ha kar snurrade runt kring förlossning i säte eller kejsarsnitt, som jag inte alls ville ha! Men mitt vändningsförsök blev lyckat! Jag var sjukt orolig innan, och det var faktiskt inte en rolig upplevelse (obehagligt) men det gick snabbt och gjorde inte direkt ont. Dom säger att vändningsförsök lyckas i ca 50% av fallen. För min del var dom positiva då jag var omföderska och tydligen hade en bra kroppstyp för att lyckas.

Sen var jag dock sjukt nervös resten av grav att bebis skulle vända sig igen, för hon vägrade komma ut och jag fick bli igångsatt två veckor över tiden.

Jag tycker du ska ge vändningsförsöket en chans och sedan ta nästa beslut efter det. Lycka till!

Det var fantastiskt föda i säte. Mjuk rumpa slår hårda huvuden på vägen ut :)

Men det finns en rad man ska uppfylla för att ens få prova. Nog stort bäckenmått, bebis mellan 2 och 4 kg och komplikationsfria tidigare förlossningar (om man nu inte är förstföderska), graviditet som kommer igång spontant bl a.

Så i ditt fall tror jag inte du ens skulle få det valet så frågan är nog vändning eller snitt och jag hade i det läget valt vändningen även om jag är skiträdd även för det. Avundas dig inte men önskar dig lycka till och hoppas det går bra vad du än beslutar dig för.

Födde med kejsarsnitt för en månad sen. Gick hur bra som helst! Var uppe och stod samma kväll och gick dagen efter. Fick pronaxen och Alvedon första 3 dygnen och sen Ipren och Alvedon hemma de första 10 dagarna sen behövdes inget alls.

Nu är hon en månad och jag har inga problem alls efter snittet :)

Jag kände mig också lite mörbultad men det är nog ingen fara. Vårt andra lyckades inte heller. Var hos BM idag och lilleman var fixerad med rumpan ner..

Nej, mitt barn hade inte navelsträngen runt halsen. Det blev en normal och okomplicerad förlossning och hon hade inga men frn att ha legat i säte heller. Jag var i vecka 39 (eller 40 beroende på hur man räknar) när vändningsförsöket gjordes, några dagar innan BF. Min bebis var dock ganska liten, 3200 g vid födsel. Mitt första barn vägde samma.

Trots att jag visste att bebisen var liten och att personalen på förlossningen hela tiden var noga med att säga att man kan föda i säte om man vill, så lutade det ändå mycket åt kejsarsnitt för min del när jag höll på att tänka på det. Känns som att för mycket kan gå fel vid en sätesförlossning, nackdelarna med snitt handlade för min del inte om barnets säkerhet utan om min egen upplevelse och tiden efteråt. Och jag kom fram till att säkerheten kändes viktigast.

Tråkigt att höra att vändningsförsöket inte lyckades ???? Jag hade också ont efteråt, som mensvärk vill jag minnas, men det är väl inte konstigt att man får ont när dom rör runt där inne. Var det helt omöjligt att vända bebisen eller gick det nästan? För mig var det inte plättlätt heller, först trodde jag det var kört men så gick det tillsist!

Nej, mitt barn hade inte navelsträngen runt halsen. Det blev en normal och okomplicerad förlossning och hon hade inga men frn att ha legat i säte heller. Jag var i vecka 39 (eller 40 beroende på hur man räknar) när vändningsförsöket gjordes, några dagar innan BF. Min bebis var dock ganska liten, 3200 g vid födsel. Mitt första barn vägde samma.

Trots att jag visste att bebisen var liten och att personalen på förlossningen hela tiden var noga med att säga att man kan föda i säte om man vill, så lutade det ändå mycket åt kejsarsnitt för min del när jag höll på att tänka på det. Känns som att för mycket kan gå fel vid en sätesförlossning, nackdelarna med snitt handlade för min del inte om barnets säkerhet utan om min egen upplevelse och tiden efteråt. Och jag kom fram till att säkerheten kändes viktigast.

Tråkigt att höra att vändningsförsöket inte lyckades ???? Jag hade också ont efteråt, som mensvärk vill jag minnas, men det är väl inte konstigt att man får ont när dom rör runt där inne. Var det helt omöjligt att vända bebisen eller gick det nästan? För mig var det inte plättlätt heller, först trodde jag det var kört men så gick det tillsist!

Nej, mitt barn hade inte navelsträngen runt halsen. Det blev en normal och okomplicerad förlossning och hon hade inga men frn att ha legat i säte heller. Jag var i vecka 39 (eller 40 beroende på hur man räknar) när vändningsförsöket gjordes, några dagar innan BF. Min bebis var dock ganska liten, 3200 g vid födsel. Mitt första barn vägde samma.

Trots att jag visste att bebisen var liten och att personalen på förlossningen hela tiden var noga med att säga att man kan föda i säte om man vill, så lutade det ändå mycket åt kejsarsnitt för min del när jag höll på att tänka på det. Känns som att för mycket kan gå fel vid en sätesförlossning, nackdelarna med snitt handlade för min del inte om barnets säkerhet utan om min egen upplevelse och tiden efteråt. Och jag kom fram till att säkerheten kändes viktigast.

Tråkigt att höra att vändningsförsöket inte lyckades ???? Jag hade också ont efteråt, som mensvärk vill jag minnas, men det är väl inte konstigt att man får ont när dom rör runt där inne. Var det helt omöjligt att vända bebisen eller gick det nästan? För mig var det inte plättlätt heller, först trodde jag det var kört men så gick det tillsist!

Usch, låter hemskt obehagligt :( just tvärläget var hemskt, det var den delen som var mest obehaglig, då vet jag att jag ryckte till och verkligen fick fokusera på att vara lugn och typ profylaxandas för att inte få panik.. jag vsr också väldigt rädd av att ligga där och hjärtklappningen av bricanylen var hemsk!! Men fick någon sjuk överlevnadsgrej att jag mitt i allt mentalt fann något lugn och sa till mig själv och bebisen att nu måste det här gå! Min bebis vägde ju typ 3200g vid vändningen.. så var ju stor ändå på så sätt att det var sent i graviditeten..

Men håller tummarna för dig! Och om det inte går, så ta det beslut som känns bäst för dig.