Olika behov av sex

Var det så när ni träffades också ? Har du förändrats mkt till utseendet?

Det låter som att han har en älskarinna vid sidan av som han har sex med, därför har han inget intresse av dig längre.

Många trådar med likartat innehåll nu.

Och jag säger samma sak, det är precis så där jag upplever mitt förhållande. Allt har gått i stå, vi lever i en symbios av kompisskap men på det mer sexuella fysiska planet så har det stannat. Hon tycker att vi har det bra och att hon visst visar känslor och när jag tar upp frågan om sex och närhet verkar hon bara tycka att jag är plågsam.

Vi har varit tillsammans länge och det här har blivit värre och värre...

Det är ju just det, lockelsen, spelet, den sensuella utstrålningen, allt sånt rasar ju med ointresse. Det är roligare att gå och fiska med en person som gillar att fiska, det är roligare att gå på bio om filmen är bra, intresset inspireras ju av situationen så alla mina känslor tenderar ju att trubbas av av hennes ointresse.

Hon säger med skärpa att hon ÄR attraherad, det är inte det som är fel, hon säger att hon gillar sex, det bara inte blir....

Men det har ju inte samma dämpande effekt på behoven...

Samma fråga till dej "Känner du dig attraherad av honom? Han av dig?"

Onani kan väl balansera en del tänker jag...men givetvis absolut inte ersätta hett passionerat sex såklart. Det är inte lätt och det är väldigt frustrerande till och ifrån. Inte lätt att föra det på tal kanske och försöka få till en förändring/kompromiss som fungerar...tror dock att det är genom kommunikation man måste försöka komma igenom och vidrare för att öka förståelsen för varandras olikheter och mötas där. Kanske låter flummigt!? Finns inte viljan att försöka förstå och vekligen lyssna, så blir det väldigt svårt att se en konstruktiv väg framåt.

Hur är det annars? Jobbar han mycket? Stressad/trött. Har ni några planer tillsammans att se fram emot eller tuggar vardagen bara på i samma hjulspår?

Fast han kanske inte är ärlig mot dig. Om det nu stämmer så kanske han borde kolla upp sina hormonnivåer så det inte är det som gör att han saknar sexlust?

Låter inte normalt.

Det är precis som att jag skulle skrivit det här själv. Varenda punkt stämmer in (bortsett från det där att en annan man gett dig uppmärksamhet, det har jag aldrig haft. Det måste vara svårt att stå emot förstår jag)

Min man är också ointresserad av både sex och närhet och ointresserad av att jobba på det. Han var dock annorlunda i början. De första 2-3 åren var bra, riktigt bra.

Jag har egentligen inga tips att ge. Jag tror att enda sättet är att jobba bort sin egen lust. Ge upp tanken på att det kommer att ändras. Men det är lättare sagt än gjort förstås. Jag är absolut inte där ännu.

Ja, det förstår jag att det måste vara riktigt tufft. Att ha nån som faktiskt vill ha en samtidigt som man suktar så efter minsta närhet. Det är en hård smäll för självförtroendet det där när handen blir bortplockad eller han vänder bort huvudet när man vill kyssas. Att han inte ens kan stå ut med den lilla vardagliga närheten gör ju att man (i alla fall jag) känner sig ganska äcklig.

Han berättade tidigt i vårt förhållande att han med sitt ex, som han vari ihop med i många år och även har barn med, bara hade sex varannan vecka ungefär. Detta var i slutet av deras förhållande när de inte ens delade sovrum längre. BARA varannan vecka. Det är ju bra mycket mer än han har med mig nu. Och det är en grej som snurrar i mitt huvud rätt ofta nu för tiden. Vad är det som gjorde henne så mycket mer knullbar att han t.o.m. hade sex oftare med henne när förhållandet i princip var över än han kan tänka sig att ha med mig nu?! Sånt svider att tänka på.

Har han alltid varit sådan eller är det en nergång som skett? Hur mår ert förhållande i övrigt? Är ni psykiskt nära varandra? Skrattar ni ihop? Busar? Värdefulla samtal när barnen som at? Jobbar han mycket? Hur mår han generellt?

Tycker inte man kan bryta ut sexet i en egen kategori när man har en relation. Måste ta tempen på hela relationens välmående.

Hej allihopa. Ser att det är fler i TS sits. Jag är/var också det, med en man som inte har någon direkt lust. Ser inte sex som en rolig och lustfylld aktivitet, utan snarare typ något han behövde göra i början.

Jag har lyckats (...) jobba bort min lust. Såg att man resonerat lite kring det här. Jag måste säga till er: om ni hamnar här, så kommer ni stå ut lättare i er halvt sexlösa relation. Ni kommer inte längre störa er eller bli sårade av er partners totala ointresse, för erat eget intresse har dött. Jag trodde inte nånsin att jag kunde hamna här. Kan jag, kan alla... MEN ni kommer känna att en stor del av det som en gång var ni, som gjorde er extra levande, är död. Jag känner mig död.

Jag har inte lusten kvar, onanerar nån gång då och då men längtar aldrig till varken det eller sex. Och jag känner att det var inte värt det. Min relation funkar nu. Men jag önskar att jag kunnat spola tillbaka tiden, stå upp för vad JAG, riktiga JAG, vill ha i en relation, och lämna när det inte var vad min partner ville.

Varning till er alla, för er skull, KÄMPA INTE för att sluta bli sårade eller sluta längta efter sex. Lev i misären och känn allt det, eller lämna.

//kvinna 29

Känner igen mig i mycket Ni skriver.

Jag är man på 39 år som lever ihop med en kvinna som är två år yngre. Vi hade ett bra samliv, men sedan barnen kommit har det sakta men säkert avtagit. Passion och intresset verkar som bortblåst från hennes sida - trots verbala ord och handlingar. Uppskattar henne mer än någonsin men när det gäller det sexuella planet då är det en envägs kommunikation. Får inte mycket respons alls och det viftas mer bort.

Känns så ledsamt, frustrerande och omotiverade när jag läser att man skall sluta kämpa..

Vad är det då jag saknar?

Är en person som älskar den fysiska kontakten. Allt från när man till sitter i soffan tätt intill till det passionerade sexet. Är en känslomänniska som lever genom mina känslor och saknar så innerligt den där magiska blicken som verkligen känns i hela kroppen när man brinner av åtrå. Kyssarna med 110% närvara där man verkligen kan ta på känslorna. De heta andetaget, de mjuka varma läppar där man verkligen älskar med varandras mun och tunga. Beröringarna både de överraskande och spontana. Saknar när klockan får stanna upp för stunden. Få ägna mig helt och fullt till att skämma bort henne under en lång tid. Som inleds med de oskyldiga men heta kyssarna och som till slut leder till en sensuell massage med både händer, mun, tunga och .. för att till slut ge henne det absoluta klimaxet. Saknar när man under en lång tid med ord, viskningar och sms höjer stämningen och drar ut på det för maximal effekt.

Att aldrig riktigt får leva ut sina känslor och ge det till den personen som man delar sitt liv med känns hemsk ledsamt och känner mig mer och met halv och ensam. Känns ändå skönt att höra att det finns flera där ute som upplever samma sak. Fast just nu famlar jag i mörkret men skönt att kunna bolla här.

Han som saknar passionen...

Det var nästa skrämmande i varje ord Du skrev för kände igen mig på pricken.. Så därför är det extra skönt att ventilera..

Sex utan passionen och känslorna kan mer eller mindre kvitta. Det är innehållslöst och finns inte vilja att spontan och fantasifull tillfredsställa sin partner då blir det så oäkta för mig.

För oss som är i kontakt med våra känslor och som lever igenom den blir saknaden av dem enorm..

Jag håller helt med Dig om att känslan av passion och glöd inte behöver dö bara för man inte är nykär. Kärleken har förstås olika faser och ju mer åren går lär man känna varandra bättre. Man utvecklas och lär känna varandra och detta gäller inte minst på det sexuella planet. Jag själv personligen tycker att sexbiten ger så otroligt mycket mer efter några år än i början. Fast gäller att man är på samma nivå och vill utvecklas och det är här jag känner en tomhet. Bara det mysiga innan och efter akten - att småprata om allt och ingenting. Kunna ha en öppen dialog där det sexuella verkligen ingen är någon tabu.

Nej visst är det så att man inte kan älta i all oändlighet. Det är som Du säger att man står inför ett vägskäl antingen ett liv där mycket passionen saknas eller att bryta upp.

På nätterna försvinner jag in i mina tankar. Och då blir saknade så otroligt påtaglig. Saknar och längtan att få ge och skämma bort mycket och länge. Få besvarade kyssar som är så passionerade och intima.. Att bara få se hur hon njuter av min behandling, höra hennes heta andetag och bara vara 100% närvarande här och nu...

Precis man vill verkligen känna den euforiska känslan och den fantastisk magisk orgasmiska - men istället är det skuldkänslorna som tar över och känslan att det inte är ömsesidigt.

Vill bara in med lite pepp här. Och flika in att man behöver inte kväva sin egen lust eller sluta ha sex bara för att man är i en längre relation. Jag har varit tillsammans med min kille i 10 år och vi båda älskar sex! Jag vill inte på nåt sätt skryta utan vill bara inte att TS ska tro att man måste sluta ha sex när man har varit tillsammans länge. Det bestämmer man helt själv. Ingen ska tvingas ha sex och ingen ska tvingas till att helt avstå det heller.

Tycker många har kommit med bra råd. Du behöver fundera på om det här är den du vill spendera resten av ditt liv med. Är det det så kan man kanske öppna upp förhållandet om ni trivs bra med varandra i övrigt. Och det bara är sexlusten som är olika. Men det låter lite på dig som att det inte bara är där skon klämmer. Får han dig att må bra? Ökar han ditt psykiska välmående? Gör han dig lycklig?

Just det Du beskriver att Ni pratat om det ett flertal gånger och responsen är bristfällig (Sitter främst och lyssnar).

Visst påverkar detta relationen, för detta är en central punkt för oss känslomänniskor och rå går det inte bara släppa hur som helst.

Bristen på passion och närhet i form av lätta smekningar, kramar, pussar, kyssar till det heta sexet är så påtaglig. Att kunna bli sedd och framför allt att ens handlingar en kyss är t.ex så beskrivande. Den kan vara här och nu där känslorna är så påtagliga. De magiska blickarna och när man väl inleder kyssen försvinner man bort tillsammans. De mjuka, lena och retfulla där man verkligen älskar med varandras själar, mun och tunga. Är så rädd att inte få uppleva det igen.